Segertåget tuffar vidare
Ancona hade som väntat ingenting att sätta emot på Delle Alpi, segersiffrorna skrevs till 3-0, som även var resultatet i halvtid.
Med Nedved avstängd, Maresca, Trezeguet och Montero skadade valde Lippi att gå tillbaka till en gammal beprövad modell, det vill säga 4-3-3, spelsystemet som vann Champions League för snart tio år sedan. Miccoli, Di Vaio och Del Piero startade på topp, och bakom dem fanns ett relativt offensivt mittfält, det var med andra ord fullt ös som gällde mot bottenlaget Ancona.
Matchen inleddes tio minuter senare än beräknat, på grund av att Ancona valde att utföra en protestaktion mot uteblivna tv-pengar innan matchen. När spelet väl kom igång trampade Juventus för en gångs skull gasen i botten från första sekund, och resultatet av den tidiga pressen lät inte vänta på sig. Juventus tog ledningen efter sju minuters spel, Mauro Camoranesi inledde målskyttet med ett mycket läckert mål som nästan var en kopia på hans mål mot Feyenoord i Champions League förra säsongen. Han sköt på halvvolley från sin position strax utanför straffområdet och bollen seglade vackert in, otagbart, i målvakten Marcons högra burgavel.
Efter målet bedarrade Juventuspressen något och Ancona, främst genom Mauro Milanese lyckades skapa ett par halvchanser. Nämnde Milanese kom först runt på sin kant och hittade Pandev i straffområdet, Bulgaren fick dock inte önskad träff på bollen och Buffon kunde lugn se bollen rulla utanför målburen. Lite senare fick Ancona nästa halvchans, ett skott från straffområdesgränsen räddades enkelt av Buffon.
Miccoli var mycket bra i den första halvleken, och han borde ha dubblerat ledningen halvvägs in i halvleken då han efter fint förarbete av Di Vaio på vänsterkanten sköt bollen högt över från straffpunkten. Han hade mer tid på sig än vad han trodde, och kunde ha tagit emot bollen innan han avlossade skottet.
Ancona kom faktiskt att dominera den första halvleken spelmässigt, Juventus gjorde ingen bra match, och framförallt trion där fram hade ingen större dag på jobbet, undantaget Miccolis första halvlek. Dock var det Juventus som gjorde målen. Efter 42 minuter hittade Miccoli äntligen rätt, Del Piero slog en riktigt fint djupledsboll till Di Vaio som löpte in i straffområdet där han osjälviskt nog släppte bollen till Miccoli som enkelt rullade in 2-0 i öppet mål.
Ytterligare tre minuter senare var det äntligen dags för Del Piero att göra ett spelmål, de senaste månaderna har varit väldigt tunga för kaptenen och kanske kan det lossna nu. Miccoli dribblade bort ett par Anconaförsvarare och hittade Conte, som i sin tur friställde Del Piero framför målet. Del Piero gjorde den här gången inga misstag ensam med målvakten utan rullade enkelt in bollen till vänster om Marcon.
Den andra halvleken var ett riktigt sömnpiller, Juventus ansåg uppenbarligen att man gjort sitt dagsverke och väntade på slutsignalen redan från den sekund då halvleken blåstes igång.
Det mest intressanta inslaget i den andra halvleken stod debutanten, och Primaverastjärnan Chiumento för. Han ersatte sin stora idol Del Piero, efter en timmes spel. Chiumento, som är schweizare imponerade verkligen under den halvtimmen han fick spela och låg bakom Juventus två stora möjligheter att utöka ledningen. Han passade fram Miccoli och Di Vaio till varsin chans, men de båda hittade inte rätt. För tio år sedan ledde Del Piero Juventus till seger i Coppa Carnevale, och gjorde därefter debut i Serie A, nu var det alltså Chiumentos tur att göra samma sak. Del Piero gjorde fem mål på tio matcher den säsongen, lika mycket speltid lär inte Chiumento få under våren, men ett intressant namn är han. Han har jämförts både med Zola och Del Piero.
Halvlekens bästa chans skapade Ancona. Roberto Goretti som kom in istället för Dino Baggio redan i den första halvleken träffade stolpen med dryga tio minuter kvar, innan dess hade Ganz fått ett bra skottläge som han dock inte lyckades göra något vettigt av.
Lippi bytte även in Birindelli för första gången efter skadan, han ersatte Thuram och såg förvånansvärt fräsch ut trots det långa speluppehållet. Även Pessotto kom in istället för Tacchinardi.
Största glädjeämnet den här eftermiddagen var dock att försvaret fortsätter att se stabilt ut i ligan. Ferrara och Iuliano bildade mittbackspar, och de skötte sig utmärkt, vilket även matchens lirare Zambrotta gjorde men det överraskar väl ingen längre. Segern gav tre viktiga poäng, Juventus bjöd kanske inte på underhållande spel i nittio minuter, visade stundtals upp fina takter och sparade sig senare till framtida prövningar. Nästa helg väntar Brescia på bortaplan, ett lag som uppenbarligen är i fin form och veckan efter gäller det att plocka fram storformen för då gästar både Deportivo och Milan Delle Alpi.
