L'Angolo di Medici: Grattis Massimo
Lorenzo Medici tittar bakåt mot förra helgen och den gångna veckan. Dessutom analyseras Inter, toppstriden och CL-striden inför de sista omgångarna.
Grattis Massimo. Efter femton år som president för Inter och miljarders satsade euro är hans Inter äntligen i en Champions League-final. Inter har väntad ännu längre, nämligen 38 år.
Ibland är det lite märkligt hur ödet spökar sig fram. Sist Inter vann Champions League (eller Europacupen som det hette då) så satt Massimo Morattis far, Angelo vid rodret och tränaren hette Helenio Herrera. Precis nu som då hade Inter en utländsk tränare som utförde den fotboll som enligt myten kategoriseras som den typiska italienska fotbollen eller Catenaccio som många vill kalla det.
Catenaccions historia föddes inte med grande Inter som en del tror och Mourinhos spelsystem är defintivt inte bara catenaccio, utan har det mer som en sorts grund för att därefter kunna ändra system utefter motståndare eller matchkaraktär. Sanningen är att Mourinhos Inter är långt mer offensivt än Mancinis. Hur som helst har nu Mourinhos Inter mäktat sig fram till final där de får anses vara favoriter. Jag har svårt att se att Inter förlorar den.
Förresten tycker jag hysterin kring Mourinho och hans betydelse är lite väl överdriven. Självklart har han haft en enorm betydelse för framgångarna men det stora fokuset på portugisen kan ibland ta bort lite av de som verkligen har utfört själva verket i praktiken. Främst tycker jag att det är värt att nämna Walter Samuel och Lucio mer, deras fantastiska försvarspel har varit underbart att skåda. De krigar, står rätt och vinner nästan alla närkamper. Försvarsspel är en konstart och de behärskar den till fullo.
Utvisningen. Kanske blev den en Inter-välsignelse istället för en förbannelse. Några minuter efter utvisningen fick jag känslan att det här kommer gynna Inter. Samuel och grabbarna kom att slita ännu mer och Barcelona kom att tappa ännu mer tempo. I ett Mourinho-hetsat Inter finns liksom inga omöjliga underlägen. Självklart blev Inters spel så mycket anti-fotboll man kan komma, men vad skulle de göra? Det fanns liksom bara ett sätt.
För övrigt var utvisningen hård, inte minst på grund av Busquets pinsamma filmande. När han ligger på marken helt utslagen och kikar upp gjorde han verkligen bra reklam för Barcelonas fair play-image. Var det inte också lite konstigt att de i Viasat-studion unisont inte tyckte att det var hands på Toure? Visst, han kunde inte göra mycket åt det och det kan verkligen diskuteras om domaren skulle blåst men enligt expertpanelen tog den inte ens på handen vilket den tydligt gjorde. Ola W försökte initiera att den tog på handen men Ola A och kompani kunde inte ändra på sina åsikter.
Nu är frågan hur Inter ställer om till scudetto-jakten i ligan. Är man slitna? Är man för belåtna? Jag tror inte det, Mourinho lär få spelarna fokuserade. Till helgen möter man Lazio i Rom vilket förstås är ett delikat problem för Lazio. Å ena sidan har man fortfarande ett nytt kontrakt att rädda men vill inte spela hem scudetton till sin nemesis, Roma. Dessutom har Lazio två halvlätta matcher kvar på pappret i Livorno borta och Udinese hemma. Bortamatchen mot avhängda Livorno är dock ett hatmöte och blir nog inte så lätt som kanske många tror. Däremot känns en match mot ett Udinese som är klara för spel i Serie A nästa säsong rätt enkel.
Roma ska nog inte inbilla sig att Lazio gör en -2002 då man besegrade Inter i sista avgörande matchen vilket gav Juventus scudetton. Av två anledningar kommer det antagligen inte att ske; för det första hjälpte man Juventus och inte den stora fienden Roma till ligaguldet och för det andra spelar inte Vratislav Gresko i Inter längre.
Nej, förmodligen spelade Roma bort sin guldchans i matchen mot Sampdoria. Efter en helt briljant första halvlek tappade man matchen i andra halvlek. En match som Roma borde ha vunnit. Det man också kan säga är att på det sättet de förlorade mot Sampdoria på det sättet har de vunnit flertalet matcher denna säsong. Om Roma missar scudetton kan de ändå någon gång i sommar se tillbaka på en fantastisk säsong och att de på nytt befinner sig i fotbollens finrum, Champions League.
Ranieri har gjort Roma till en kraft att räkna med igen. Däremot kommer han fortfarande få dras med stämpeln som en icke-vinnare tills han bevisat motsatsen. Personligen ser jag gärna att scudetton hamnar i Roma. Jag föredrar lite omväxling i toppen och en scudetto på ett kokande Olimpico är alltid något extra. Roma har i vilket fall fina byggstenar att bygga vidare på i sommar. Menez och Vucinics fina säsonger lovar gott och kan man komplettera med ett par fina nyförvärv kommer man kunna hota om scudetton igen. Vilket tar mig in på det senaste transferryktet.
Ranieri vill ha Alexis Sanchez. Jag har ofta fantiserat om en Sanchez i en Roma-tröja. Vilken puls det skulle bli, vilket spektakel. Däremot är det väl tveksamt om Udinese släpper en guldklimp så lätt. Pozzo och Gesapar säljer helst utomlands, dels för att pengarna är bättre och dels av konkurrerande skäl.
En annat dilemma är om Roma verkligen har ekonomin för en sådan övergång. För mig är Sanchez kanske sommarens finaste nyförvärv och jag hoppas i vilket fall att chilenaren inte lämnar Italien och han får gärna hamna i en röd tröja nästa säsong. Ett tips till alla italienska storklubbar; köp honom innan VM börjar för efter kan priset ha stigit rejält.
Milan försvann från scudetto-jakten för någon omgång sedan och har sett ut mer och mer ut som ett vrak. Truppen är ett ålderdomshem och ledningens stora besatthet av att behålla sina gamla kämpar håller verkligen på att skadeskjuta dem ordentligt. Jag skulle verkligen vilja se dem rensa ut ordentligt (det ville jag redan förra sommaren). Milan-fansen har med all rätt börjat knorra ordentligt.
Galliani och Berlusconi kommer säkert ta fram Leonardo och skador som de största orsakerna till misslyckandet istället för deras egna transferpolicy. Filippo Galli ryktas vara på väg in och jag har svårt att se att det skulle vara lösningen, inte minst när man hör de spelare som ryktas vara på väg till Milan. Trezeguet, Astori, Lazzari, Yepes är en del av namnen som kopplats ihop med Milan. Low-cost, utgående kontrakt eller ålderstigna spelare. Vart är ni på väg egentligen, Milan?
Hur jag än har räknat fram och tillbaka i veckor så har jag alltid lyckats få Juventus på en fjärdeplats. Jag har räknat med att de ska vinna de fyra sista matcherna och därmed pippa de andra lagen i sista sekunden. Jag hade då inte räknat med tre poäng till Sampdoria mot Roma. Nytt läge. Eller snarare jätteläge för Samp. Vinst mot Livorno och Napoli och saken är klar. Det kan till och med räcka med en poäng mot Napoli om Atalanta vinner över Palermo i sista omgången. Om Palermo och Sampdoria vinner i helgen är det goodbye-C.L för Juve.
Jag håller inte riktigt med de som tycker att det vore bäst för italiensk fotboll om Juve tar fjärdeplatsen. Visst, chanserna till att få ytterligare ett lag långt fram i turneringen må öka men för Serie A vore det bara bra med fler lag som når framgångar ute i Europa och får mer klirr i kassan. Palermo eller Sampdoria spelar ingen roll, båda har gjort kanonsäsonger och skulle vara väl värda det.
Annars är det alltid lika märkligt att man jublar över fjärdeplatsen som att allt vore klart. Som om det där jäkla kvalet inte fanns. Missar man i kvalet kan säsongen få hårda efterföljder. Vi har sett det förr (aka Udinese).
Positivt för Juve är i vilket fall att Andrea Agnelli tar över presidentposten. Han har redan nämnt kontinuitet som ett ledord vilket känns som rätt spår. Jag säger fortfarande att Giuseppe Rossi till Juve är en perfekt värvning.
Fiorentina och Genoa, vars projekt jag verkligen gillar, står båda inför ett vägskäl inför sommaren. Blir tränarna kvar? Fortsätter de långsiktiga projekten? Hur ser sommarmercaton ut? Jag hoppas båda behåller sina tränare och att de har tålamod med sina projekt samt agerar smart på marknaden. Serie A behöver deras friska liv.
Napoli var länge med i striden om fjärdeplatsen. Om de hade haft en avslutare av Pazzinis klass hade de fanimig tagit den. Alltför många missade chanser har blivit deras missöde. Men Europa League är verkligen inte fy skam. En turnering som jag tycker är underskattad. Bara de kunde strunta i att låta de lag som åker ur Champions League hoppa in efter gruppspelet.
Lazio har en stark byggsten i Andre Dias till nästa säsong. Nu gäller det bara att övertyga Zarate att inte lämna klubben.
Om Prandelli försvinner kommer Allegri. Om Cesena inte går upp kommer Bisoli till Cagliari.
Marino och Guidolin kan komma att byta klubbar. Vilket naturligtvis Parma tjänar mest på.
Jäklar vad jag längtade till Aquilanis återkomst till Serie A när jag såg honom i veckan. Nu när han spelar i England har han speedat upp sitt spel vilket gör honom ännu mer underbar. Det är bara att hoppas att Benitez inte fortsätter i Liverpool och att någon konservativ brittisk tränare tar över och anser att Alberto är umbärlig.
Tänk om Lippi skulle vara anarkist. Tänk att få se Miccoli, Di Natale och Cassano springa runt Gila eller Pazza i sommar. Tänk att få se en Montolivo sprida sitt geni och bollar till dem. Räkna inte med det.
Jag vill minnas att jag tippade Sampdoria fyra inför säsongen till mångas hånande kommentarer. Ville bara påminna. Däremot behöver vi inte gå in på vilket svartvitrandigt lag jag trodde skulle vinna ligan.
Och till sist, Forza Fulham!
Arrivederci!