Il Tridente: "Förhoppningsvis är Lazio sportsliga"

Il Tridente: "Förhoppningsvis är Lazio sportsliga"

Panelen berör det uppgrävda Calciopoli, Inters succé i Barcelona och ser fram emot helgens omgång. Vilken match är viktigast?

Läsarfrågan: Vad har ni för tankar kring Calciopoli II? / Daniel Hamilton

Johanna Alm: Min första tanke är att det är fånigt att kalla den Calciopoli 2, när del ett fortfarande pågår. Jag menar, det är en pågående historia detta med domarmutor och maffiametoder. Ingen kan väl ändå inbilla sig att eftersom bland annat Juventus fick ett straff, så är arbetsmetoderna förändrade i Italien. Maffian är det företag i Italien som går allra bäst, och det säger en del om hur landet fungerar. I ett land där ekonomiska tillväxten krymper är det det lätt för människor att bli sugna även på maffiapengar. En av maffians största inkomstkällor är just spel och så länge det är på det viset kommer fotbollsklubbarnas ledare och maffian hänga ihop, precis som maffian i många avseenden hänger ihop med politik. Vad vill jag då säga med detta?
* Många italienska klubbar har troligtvis någon form av samröre med maffian och därmed både möjlighet och tillfälle att köpa fördelar
* Fördelsköperi pågår just nu. Frågan är inte om utan vem. Ett exempel: Var det Inter eller maffian som betalade Damato för att låta Samp vinna över Roma, eller var Roma skyldiga maffian en "tjänst"? Speloddsen på en Sampdoria-vinst var trots allt ganska höga.

Henri Nekmouche: Tyvärr har vi för lite plats för att gå igenom Calciopoli i ett sånt här svar, men det är tydligt att rättegången 2006 var stressad och vinklad. Fokus låg på att sätta dig Moggi och en rad beslut av åklagarna och Guido Rossi visar att Inter blev kraftigt favoriserade. Domarna från 2006 bygger på att Juve och Milan hade exklusiva relationer med domarbaserna men det är redan bevisat att de inte alls var exklusiva – alla pratade med alla. Vi är många som i fyra år fått utstå anklagelser om att vara hatiska och avundsjuka när vi reagerat på propagandan som Moratti pumpat ut under de här åren. Nu kan vi bara le åt hur rätt vi har haft hela tiden.

Jag tycker synd om alla de som gått på propagandan och som fortfarande tror att Facchetti stod utanför systemet. Facchetti må ha varit en legend, en bra far – men om han är ”everything a man should be” då vet jag inte vad en man ska vara. Tyvärr kommer vi nog aldrig få rättvisa i den här historien då preskriptionstider och en allmän ovilja att ännu en gång gå igenom en rättegång gör att det här kommer att sopas under mattan så gott det går. Inter kommer att max bli av med scudetton som de aldrig borde ha fått. Ingen kan ersätta Juve för den skadan de åkte på och ingen kan spola tillbaka tiden. Hur som helst – bluffen är avslöjad. Gli Onesti finns inte.

Magnus Sundberg: Calciopoli har samma illaluktande stank som en peruansk soptipp. Vi vet att vi måste tackla hela denna frånstötande korruptionshärva, men vi är rädda att skammens odör ska fastna på oss. Men skammen är varken din eller min, glöm aldrig det. Icke desto mindre är vi alla offer.

Efter en rad nya avslöjanden har FIGC startat en ny utredning, vilken benämns ”Calciopoli II”. Bakgrunden till ”Calciopoli II” handlar om motbevisen som Juventus före detta klubbdirektören Luciano Moggi lyckats presentera. Dessa innefattar telefonavlyssningar av direktörer och tränare för Inter, Roma, Palermo, Bologna, Cagliari och Udinese. Den huvudsakliga frågan som diskuteras vilt, är den scudetto som fråntogs Juventus 2005/2006, och därefter tilldelades Inter. Det har ryktats om att dessa nya bevis potentiellt skulle kunna resultera i att Juventus får tillbaka sin förlorade ligatitel.

Magnituden av Calciopoli II handlar i mångt och mycket om kontroversen mellan Juventus och Inter. Nedflyttningen av Juventus stärkte onekligen Inters ställning samtidigt som Turinlaget försvagades betydligt. Från Juventus tog Inter spelare som Ibrahimovic och Vieira, och de värvades dessutom för en tämligen billig penning. Makten i Serie A har under alla år nästan ohämmat tillhört Juventus och Milan. Maktbalansen förändrades i mångt och mycket efter Juventus nedflyttning – inte bara vad gällande sportsliga prestationer utan även vad gällande inflytande. Juventus har gått från att vara jagad till att bli den som jagar. Det är den här insikten som förmodligen plågar Juventus ledning allra mest, inte den förlorade ligatiteln.

Den andra semifinalen mellan Inter och Barcelona är nu till ända. Vad överraskade dig mest i mötet på Camp Nou?

Johanna Alm: Det som överraskade mig mest var att jag så himla mycket ville att Inter skulle vinna, jag hade inte väntat mig det. Jag överraskades också av att Mario Balotelli värmde upp under andra halvlek, jag hade inte väntat mig det heller. Är jag överraskad över att Inter gick vidare? Absolut inte, faktum var att jag var säker på att de skulle försvara ihjäl Barca. Är jag överraskad över att Inter fick en spelare utvisad? Nej, verkligen inte. Det var det enda som kunde hjälpa Barcelona (förutom misstänka offside-målet förstås). Jag är glad, jäkligt glad till och med, att Italien har ett lag i Champions League-final. Bayern kommer bli svårare än Barcelona, för de vill så mycket mer, och är så mycket starkare fysiskt. Det kommer bli tufft, men jag tror och hoppas att det står en Champions League-buckla i Milano i slutet på maj.

Henri Nekmouche: Att Guardiola var feg och gjorde misstaget att inte satsa mer offensivt. Inter hade ett anfallsförsök utan en långboll innan utvisningen och med en man mindre hade de inga anfall. Barca borde ha flyttat upp en back direkt. I slutändan vann det mest effektiva laget och Barca kan vara missnöjda med de avgörande domarmisstagen i båda matcherna, men med tanke på förra året så ska de inte klaga för mycket. Fotbollen går i cykler och även om Barca över fyra möten den här säsongen visat att de är ett bättre lag än Inter resultatmässigt, spelmässigt och målskillnadsmässigt, så räckte det inte ända fram.

Barcafansen kallar Inters spel för anti-fotboll, och liksom Grekland 2004 är det inte många som direkt njuter av att se Inter spela, men de vinner. De blåsvartas försvarsspel är i princip perfekt och det gör sin grej så gott det går – det måste man respektera. De är bara att gratulera alla interisti – en CL-final är det bästa man kan uppleva som supporter. Vi milanisti har fått uppleva det åtta gånger så vi vet!

Magnus Sundberg: Det var ett flertal saker som överraskade mig: Barcelonas oförmåga att skapa riktiga målchanser, Mottas röda kort och Chivus närvaro i startelvan. Det som inte förvånade mig var Inters utmärkta försvarsspel som Helenio Herrera hade varit stolt över. Att Messi var relativt osynlig förvånade mig inte heller.

Barcelona spelade mest i sidled, tog sig tid och fick än en gång inte upp farten i sitt anfallsspel. Guardiola förstod antagligen att Barcelona inte hade någonting att hämta i luftrummet, men man borde ha sökt Zlatan oftare i uppspelen och snappat upp de eventuella nickskarvarna. Barcelonas ovilja att spela långa bollar, och därmed variera anfallspelet, gjorde dem lite lättare läsa. Samtidigt borde man avlossat fler skott och dykt på returerna.

Mottas andra gula kort, som resulterade i ett rött, var billigt och kom lite som en överraskning. Dock är röda kort ett återkommande tema när Mourinho ställs mot Barcelona. När han mötte dem med Chelsea vid två tillfällen i utslagningsmatcherna i Champions, fick han Drogba respektive Del Horno utvisade.

Pandevs lättare skada banade vägen för Chivu. Men då trodde jag först att Chivu skulle spela på vänsterbacksplatsen och Zanetti skulle få spela som högerback. Maicons fart och offensiva kvalitéer gör honom till ett lämpligare alternativ att placera högre upp i banan kan tyckas. Förmodligen hade Mourinho tanken att stänga Barcelonas högerkant helt och därmed söka neutralisera Messi och Alves. 

Slutligen så markerades världens bästa fotbollspelare återigen bort. Folk talar gärna om Messis fyra mål mot Arsenal – vilket var en stor bedrift, absolut! Men man bör inte glömma att Arsenal saknade flertalet nyckelspelare och att Inters backar på intet sätt går att jämföra med Arsenals dito. Spelare som Lucio, Samuel, Zanetti och Maicon är betydligt stabilare än sina engelska kollegor.

Just när man trodde att det skulle avgöras, tätnar spänningen och sluttabellen är ovissare än någonsin i Serie A. Vilken av nästa omgångs matcher är viktigast i dina ögon?

Johanna Alm: Sett till underhållningsvärdet så ser jag helst Milan-Fiorentina. Den blir rolig att titta på, samtidigt som den är väl så intressant resultatmässigt. Både Milan och Viola är i rätt kass form för tillfället och för Milans del kan en förlust innebära att de får svårt att hålla sin tredje och kanske även fjärdeplatsen. Eftersom det bara är de tre högst rankade länderna som får fyra platser i Champions League så kan till och med en fjärdeplats bli meningslös. Allt hänger på hur det går för Inter mot Bayern, och hur Fulham sköter sig mot Hamburg. Tyskland har nämligen gått om Italien i rankingen och innehar tredjeplatsen.

För Fiorentina är det klart att det måste kännas segt att man ligger på en sådan modest placering som 9:a. En revansch på den senaste tidens resultat är på sin plats. Klart att Lazio-Inter blir nåt att se, men frågan är hur mycket möda Lazio kommer lägga på att försöka besegra broderklubben till förmån för ärkerivalen Roma. Vi ska inte heller glömma bort streckstriden mellan Atalanta och Bologna. Den som vinner där har tagit ett stort steg närmare nytt Serie A-kontrakt. Spännande.

Henri Nekmouche: Alla matcher är avgörande i det här skedet. Jag tror dessvärre för Romas del att förra veckans förlust mot Sampdoria hemma kommer att bli ganska avgörande. Det återstår bara tre matcher och Inter har allt i sina egna händer. Det ska mycket till för att de ska tappa. I övrigt tätnar det kring tredjeplatsen. Milan har haft ett fritt fall under de senaste veckorna och Sampdoria ligger nu bara tre poäng efter, med Palermo två poäng efter Samp. Milan har därmed en ganska avgörande hemmamatch mot Fiorentina hemma på lördag. Även Juve måste vinna i helgen för att ha en chans att ta hem fjärdeplatsen.

Magnus Sundberg: Mitt svar blir helt klar matchen mellan Lazio och Inter. Om Lazio mirakulöst nog skulle lyckas besegra Inter hade det betytt att scudetto-racet hade fått nytt liv. Av Inters kvarvarande motståndare så är det bara, precis som De Rossi tydliggjorde, Lazio som har kapaciteten att slå Inter i nuläget. Förhoppningsvis så är Lazio sportsliga nog och gör sitt bästa, vilket jag också tror. Mexés tårar efter förlustmatchen mot Sampdoria har gjort sig påmind varje gång jag försökt sluta ögonen. Och det har gått en vecka nu. Jag vill ha tillbaka hoppet.

Läsarfrågor till framtida artiklar välkomnas till Italien@svenskafans.com.

Redaktionen@jonas5oderstrom2010-04-30 18:45:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)