Roma-Inter 4-1
Eller: Antonio Cassanos fotbollsskola
Trots att Roma utan anledning är på väg att slängas av tåget mot er trukke-trukke av illvilliga konduktörer klamrar man sig kvar genom stundtals briljant spel. Och Cassano förstås!
Att Roma och Inter var två lag - för att använda en uttjatad klyscha - som möttes när deras formhissar åkte upp respektive ner visste vi om innan matchen. Söndagens match gjorde inget annat än att snabba på hastigheten de båda lagen färdas i. För Roma pekar allt uppåt och himlen är gränsen för vad detta lag kan åstadkomma, medan Inter snart får finna sig i att rätta munnen efter matsäcken och inse att man snarare slåss om en UEFA-cup plats än det berömda bananskalet till Europas finaste turnering.
Lagen ställde upp enligt grafiken ovan, Roma på numera klassiskt manér, medan Inters uppställning redan på förhand kändes ganska obalanserad och framför allt mycket sårbar för Romas anfallspars genier. Skadeläget i de båda lagen var inte idealt; Roma saknade Chivu och Montella i matchen, och Inter... Ja, vem orkar hålla reda på deras skadeproblem? Ta deras trupp och subtrahera deras startelva så är du i närheten.
Roma hade en stark öppning till matchen, och matchens protagonist Cassano (Antonio Cassano Superstar) tog bara några minuter på sig innan han spelade fram Emerson som kom rusande i djupled mot mål med en snygg lobb, men avvinkades av för en icke-existerande offside. Inter replikerade snabbt genom den ruskigt duktiga Adriano som kunde hålla undan både en och två rödgula innan han ur dålig vinkel fick iväg ett hårt skott i bortre stolproten. Ruskigt var ordet!
Adriano var framme återigen efter kvarten spelad, frukten av ett imponerande dynamiskt spel Vieri och brasilianaren hade matchen igenom, men Pelizzoli fick göra sitt första ingripande som innebar faktisk kontakt med bollen, och räddade Roma från ett baklängesmål.
När man såg den första halvleken påminde Romas taktik oerhört mycket om den man sett i eposet Gladiator några år tidigare. Frågan är om inte Capello tittat på just den filmen innan matchstart och låtit sig influerats. På precis samma sätt som Russel Crowe kommenderar sina medslagskämpar inuti Colosseum att sitta still och låta fienden komma mot dem, in i det allra sista innan man vände på förutsättningarna och själva rusade till attack, gav Roma upp bollinnehavet många gånger under söndagen. Det var nästan som om man retades med Inters mittfältare, gav dem smaken av bollen innan man tog den ifrån dem, snabbt och skoninglöst.
Just så gick det till när Cassano kom fri med Toldo efter dryga kvarten. Dacourt erövrade bollen snabbt och skoningslöst från drullarna på det blåsvarta mittfältet, innan han med en passning Totti själv hade varit stolt över, serverade Cassano som hade fri led framåt. Cassano stressade dock upp sig i onödan, och insåg inte hur fri han faktiskt var (Adani som var närmaste Interspelare stod en 4-5 meter ifrån och spanade på fåglar), och skottet blev inget vidare.
Romas otur (ha!) med domsluten fortsatte grina oss i ansiktet mot slutet av den första halvleken. Efter ännu en snabb spelvändning Inter inte hängde med på uppstod en tilltrasslad situation med Totti och Amantino mot Toldo och en försvarare. Efter lite flipperspel på ben och diverse kroppsdelar fick Totti bollen framför ett öppet mål och gjorde 1-0, trodde vi. Även detta mål vinkades bort, och även om repriserna inte är speciellt tydliga kan jag inte med gott samvete hävda att det var felaktigt dömt. Men - jag inbillar mig inte för en sekund att linjedomaren verkligen såg om det var Amantino som var sist på bollen eller om det var ett Inter-ben. Det finns inte en möjlighet, det mänskliga ögat har helt enkelt fysiska begränsningar. Alltså har vi en situation där ett mål dömdes bort, förmodligen rätt rent tekniskt men av helt fel skäl. Och det är ju inte mycket bättre.
Samuel blev bara några minuter senare också avvinkad efter att ha gjort mål. Den argentinske muren gick upp i en nickduell mot Toldo, som visserligen var först på bollen men hade inte ens med den vildaste fantasi någon kontroll över bollen när Samuel satte pannan till bollen. Summa summarum, ännu ett horribelt domslut och allvarlig rädsla för att Roma inte skulle få göra mål.
Cassano (Antonio Cassano Superstar) visade dock att även Roma får göra mål då han löpte i sönder Inters försvar, splittrat efter Tottis geniala lyftning, och fri med Toldo bredsidade in det så efterlängtade ledningsmålet, precis innan halvtidsvilan.
Inter gav dock inte upp, och var nära ett kvitteringsmål då Vieri och Adriano återgen kombinerade snyggt, vilket lämnade Adriano helt fri framför mål med en enkel avslutning att slutföra. Men ur ingenstans kom Lima farande och blockerade skottet i den absolut sista millisekunden, och Roma överlevde det störande momentet. Efter cirka timmen spelad dubblerade Roma sin ledning genom Amantino som, lysande framspelad av Cassano (Antonio Cassano Superstar), satte fart mot Inters mål från dryga 30 meter. Zanetti den äldre följde efter mest som en statist, innan Adani skickades ut i skogen för att titta på fler fåglar med en enkel touch på bollen. Amantino avslutade snyggt med vänstern, och Roma hade hipp som happ 2-0.
Inter kämpade sig dock in i matchen som såg så avgjord ut, genom Vieri (Panucci fruktansvärt passiv vid markeringen) med cirka 20 minuter kvar att spela. Roma hamnade lite i disharmoni efter reduceringen, och under en fem minutersperiod såg Inter ut att kunna sätta något emot Roma och hota segern. Hemmalaget hämtade sig dock, och genom att ställa om blixtsnabbt hamnade Cassano (Antonio Cassano Superstar) snart i ett friläge. Cordoba som var steget bakom Cassano (Antonio Cassano Superstar) i hans löpning sprang omkull den blivande EM-stjärnan då denne tog ett steg inåt i banan för bättre skottvinkel. Cordoba visades även ut för tilltaget, ett helt riktigt beslut för en gångs skull. I och med att Cassano var fri med Toldo, och att Cordoba var enda försvarare i närheten av situationen, kallas det frilägesutvisning och det renderar i rött kort. Dömer Rosetti straff tvingas han döma utvisning också, enligt reglerna. Oavsett om det kan verka hårt.
Cassano (Antonio Cassano Superstar) fixade utklassningssiffror på övertid då han vände ut och in på Helveg, innan han serverade Amantino med en enkel bredsida i sidled. Brasilianaren fick ett öppet mål vid bortre stolpen och firade sitt åttonde Serie A mål med sambadans tillsammans med sina landsmän.
Det kan spekuleras fram och tillbaka om siffrorna var för stora, eller rent av för små. Men den diskussionen är ganska ointressant - jag nöjer mig med att konstatera att Inter var aningen bättre än siffrorna visar (framför allt anfallsparet och Karagounis) samtidigt som Roma med en normalt funtad domare kunde vunnit med ännu mer. "Rättvist" hör liksom inte hemma i fotbollen, mål gör det.
För Roma fortsätter den positiva trenden, och man visar att man tänker ge Milan (för övrigt det ojämnaste topplaget enligt Inter-redaktionen) en ordentlig match om ligasegern. För Inter funkar inget längre. Fråga mig inte hur de gör för att misslyckas, men de har lärt sig att bemästra konsten. Inte för att det är av speciell vikt i matchen i slutändan, men det är aningen talande att av alla de spelare som riskerade avstängning i nästa match lyckas samtliga dra på sig det förödande gula kortet. Jag vet ingen annan klubb i världen som hade lyckats med en sån sak.
