Lazio - Udinese 2-2
Ett onödigt sent kvitteringsmål av Vincenzo Iaquinta satte stopp för Lazios planer att koppla greppet om fjärdeplatsen i Serie A. Matchen på Olimpico slutade istället oavgjort, 2-2, i en match som innehöll fyra nickmål.
I min glädje över 2-0 sa jag något som jag ångrar något så fruktansvärt; orden "jaha, nu var det här klart", ploppade ut ur min alltmer självsäkra käft. Snabbt som ögat insåg jag mitt misstag och försökte desperat förklara för omgivningen att jag inte alls menat vad jag sa. Men det var för sent.
Att topplagsdödarna från Udine skulle kvittera visste jag redan efter Castromans 2-1-reducering, frågan var bara NÄR det skulle hända. Att kvitteringen prickades in i matchens sista skälvande sekunder känns naturligtvis extra surt, speciellt eftersom både och Parma och Inter tappat poäng på hemmaplan mot två medelmåttiga lag. I ett försök att vara optimist kan dock konstateras att så länge som Inter och Parma tappar poäng har Lazio råd med poängförluster som denna. Det största hotet i mina ögon är numera det lag som stod på andra sidan idag - Udinese.
***
Lazio inleder matchen i ett högt tempo. Den uppskjutna matchen i Bologna förra veckan inverkar som väntat positivt på laget. 1-0 kommer redan efter 5 minuter; Massimo Oddo, tillbaka i startelvan, driver upp bollen längst högerkanten och hittar med ett perfekt avvägt inlägg pannan på Roberto Muzzi, som snyggt nickar in sitt första ligamål för favoritklubben. Släkten är värst nummer 1.
Två målchanser - två mål. Man skulle enkelt kunna tro att inte denna rapport handlar om Lazio, men det gör den. För bara en minut senare, i den sjätte spelminuten, presenterar sig en återvändande lillebror. Simone Inzaghi står rätt på Roberto Muzzis inlägg och kan med en hård nick placera(!) in 2-0 för Lazio. Så långt äger vi matchen, och för en gångs skull får vi även utdelning på våra målchanser.
Lazio fortsätter att ösa på och ett chockat Udinese behöver replikera fortare en kvickt. Självklart gör Udinese det. Lucas Martin Castroman, den som undertecknad valde att hylla som en Lazio-hjälte häromdagen, håller sig påpassligt framme på ett inlägg i straffområdet och smeker retfullt in bollen vid Peruzzis högra stolpe. Lucas knyter näven och springer därifrån. Olympiastadion är dödstyst, släkten är värst nummer 2.
Lazio fortsätter emellertid att pressa på högt upp i banan och är det bättre laget under den resterande delen av den första halvleken. Inga spektakulära målchanser skapas, bortsett från en livsviktig brytning av Udinese-försvararen Valerio Bertotto framför en fristående Luciano Zauri. Halvtidsresultatet 2-1 är relativt rättvist.
Udinese flyttar upp positionerna ju längre matchen lider och får även ett betydligt större bollinnehav. Men offensiven är nära att straffa sig; Bernardo Corradi får ett fint läge att avgöra, men där De Sanctis i Udinese-målet räddar anfallarens låga skott.
Bara minuterna senare är inhopparen Vincenzo Iaquinta ytterst nära kvitteringen, men lyckas på något sätt med konststycket att bränna ett nästintill vidöppet mål, efter att Peruzzi våldsamt misslyckats med sin rensning.
Det ser länge ut som att Lazio kan komma undan med hjärtat i halsgropen, framförallt när Udine-lagets skyttekung, Dino Fava, prickar stolpen i slutminuterna. Men vår vän(?) Iaquinta skulle få sin revansch. I matchens absolut sista sekunder, på den tredje stopptidsminuten, kan anfallaren - totalt naken - nicka in Jankulovskis inlägg, omringad av minst fem ljusblåa.
***
Ännu en gång faller vi på mållinjen, och än en gång tappar vi en 2-0-ledning. Domsluten i denna match kan dock diskuteras. Simone Inzaghi kunde mycket väl ha belönats med en straff och vid upprinnelsen till Udineses kvitteringsmål spelade Bertotto lagets frispark från ett läge där bollen fortfarande var i rullning. Trefoloni, domaren som bestämde i den omtalade 0-0 matchen mot Chievo, lär få det hett om öronen på Olimpico i fortsättningen.
Insatsen kan dock inte skyllas på domaren; låt oss istället blicka framåt och konstatera att Juventus och Roma väntar härnäst. Skall vi ta med oss något positivt från denna match är det helt klart att anfallarna börjat producera mål igen. Ett ovärderligt faktum som garanterat kommer att betyda oerhört mycket i de två nästkommande matcherna.
Non mollare mai.
