Dags för förståelse!

Efter att ha bevittnat incidenterna på San Siro i söndags känner jag för att lufta mina åsikter litegrann. Jag tycker att det är dags för förståelse, och detta från samtliga parter. Något säger mig att situationen då kan förbättras.

I en tidigare artikel beskrev jag händelsernas förlopp på läktaren under matchen mot Chievo. För den som inte tidigare upplevt italiensk läktarkultur, eller för den delen inte är införstådd med hur lagets och klubbens insatser får fansen att reagera lär det ha varit en skrämmande upplevelse.

Det skall dock sägas att denna incident var den första liknande, och såpass extrema på en herrans massa år.
Vespaincidenten 2001, liksom protestaktionen hemma mot Udinese efter uttåget mot Alaves i Uefacupen samma säsong hör väl till kategorin. Men inte i något av dessa fall såg det ut som det gjorde i söndags. Mot Udinese spelade man endast inför ett tomt gapande Curva Nord matchen igenom. Mot Atalanta misshandlades en svart vespa innan den vältes ned på andra ring. Inga utvärtes drabbades, inte några ultras heller för den delen.

Händelserna mot Chievo kan dessutom inte vinklas som något oväntat illdåd från ett gäng idioter. Det måste istället sättas in i sitt samband. Det hela var en aktion, om än radikal sådan, mot 15 år av felbeslut, brist på inställning och misslyckanden sett ur ett blåsvart perspektiv.
Medan Milan och Juventus under 90-talet, och de svartvita även under 2000-talet, skördat framgångar har Inter gång på gång dabbat sig, ofta på ett tidigt stadium. Någon gång brister det för dem som lägger ned sitt dagliga liv på att ge Inter allt stöd de kan få, de måste till och med den mest antiultra-förespråkande människa förstå. Det handlar alltså om förståelse i det sammanhanget.


Tom kurva med banderoll i matchinledningen.

Det skall dock givetvis inte förnekas att många av de supportrar som huserar i kurvan faktiskt beter sig som ett gäng idioter med jämna mellanrum. Irriducibili får väl ses som den mest extrema fraktionen, och de gör ingen hemlighet av vilka politiska ideologier de förespråkar. Givetvis mycket tråkigt att det skall behöva vara på det viset. Det bör väl dock tilläggas att extrem vänsterdyrkan inte skulle vara så mycket bättre det. All politisk verksamhet borde i mina ögon läggas åt sidan, och flyttas ut på torgen istället för på arenorna. Jag tror både att klubbarna och supportrarna skulle må bäst av det.

Förutom att personer i allmänhet, samt övriga supportrar, måste kunna ta åt sig och förstå ultras sinnestillstånd (som sedan leder till deras agerande i denna match) måste även klubben visa förståelse. Klubbledningen måste begripa på ett mycket tidigare stadium att allt de gör kanske inte är riktigt rätt och gagnande för klubben. Att deras metoder måste kunna ifrågasättas när det gång på gång går som det gör. Att alltid lägga skulden på spelare, domare, motståndare, skador och liknande funkar inte. Detta även om Inter i mina ögon ofta jobbat i lovart även i dessa sammanhang de gångna säsongerna. Att supportrarna inte fått nog tidigare är för mig mer obegripligt än det som skedde på läktaren i söndags.


Första ring duschas nedanför Ultras sektion.

Vad jag anser om gli ultras agerande har också givetvis en viktig poäng. Protestaktionen i sig tycker jag var fullkomligt berättigad, det är dags att klubbens ledning öppnar ögonen och tar åt sig av den kritik många av deras eldsjälar till supportrar riktar mot dem. Vad jag skulle ha efterfrågat dock (istället för att stå och sjunga mot klubben och laget i 80% av ramsorna) är att efter att ha framfört sina klagomål via en tom läktare i matchinledningen, banderoller, och upprörda ramsor under första halvlek. Det är att därefter visa att man trots allt står bakom klubbens färger och stödjer laget utav bara helskotta. Kanske inte att man hyllar enskilda spelare, vilket knappt hänt denna säsong, men att man hyllar klubbens färger och verkligen sporrar de spelare som har den där gnistan någonstans inom sig. Allt för att föra laget mot en så bra placering som möjligt, ungefär rädda vad som räddas kan...

Att fansen dock på ett oerhört kraftfullt sätt riktade in sig på klubbledningen var dock för mig ett gott tecken. Det är dags för en del personer att öppna ögonen helt enkelt, vattenslangen mot vip-läktaren ser jag således med ett blått och ett svart öga. Sure, det var inte den snyggaste gesten. Men för 15 år tycker jag inte det var brutalt på något vis. De som sitter där är inte direkt folk som skulle ha problem med att betala för en kemtvätt om den blankpolerade kostymen skulle bli smutsig av vattnet, de skulle lika gärna kunna köpa ett antal nya kostymer.

Däremot motsätter jag mig det nödbloss som droppades ned på samma läktare från andra ring av någon jubelidiot. Här hade faktiskt enskilda personer kunna komma till skada, allvarligt. Det handlar inte om +25 C utan om temperaturer närmare fyrsiffrigt när en sådan låga brinner. Ett fett L i pannan på utövaren av tricket...


Även folk under Irriducibilis sektion utsattes för samma procedur.

Likaså motsätter jag mig klackens beteende mot övriga publiken. Ok, sittplatspubliken organiserar inte på samma sak visuellt stöd för laget, såsom sånger och liknande på eget bevåg. Men nog fasen går många av dem alltid dit och ser sitt lag, samt bidrar med intäkter. Att bli kallad skitpublik av klacken och duschas av vattenslangar är likaså ett agerande jag inte ger mycket för. Ok, jag medger att det var en speciell upplevelse at få ha sett det hela, ganska mäktigt. Men det kändes smått otrevligt när Irriducibili skickade ut sina mannar för "kvartssamtal" med åskådare som inte höll med dem.

I och för sig, jag kan hålla med om att kurvan bör få sköta sig på sitt sätt. Om de vill protestera mot laget må det vara hänt. Visslar publiken redan då åt dem kan jag begripa att de besvarar dubbelt upp med ramsor, och det leder sedan till en ond spiral där vattenslangarna var grädden på moset så att säga.

Hur som helst var det hela en händelse det kommer ordas om även framöver. Just för att något liknande och i samma proportioner inte tagit plats på San Siro på så väldigt länge, jag är glad att få ha upplevt det hela men hoppas att klacken från och med nästa match visar förståelse i den andra riktningen, begriper att nidvisorna knappast sporrar laget mer. Att man försöker åka med mycket folk till Ancona i helgen och att man är med de svartblåa färgerna.

Likaså hoppas jag att klubben ser sitt ansvar i det hela och rustar upp sin verksamhet, efter god planering och gott förstånd inför kommande säsonger.


Avanti tutti!

Jon Sköld2004-03-18 22:25:00

Fler artiklar om Inter

Inför Inter - Torino: Kan vi hålla nollan?