Om Udinesematchen, säsongen och framtiden
Seg under hösten, men tinade upp i vårvärmen med hjälp av Floccari

Om Udinesematchen, säsongen och framtiden

Lazio avslutade säsongen med en klar seger över våra bottenpresterande kusiner Udinese. Lazio slutar därmed på 46 poäng och tolfte plats i ligan.

Om matchen 

Lazio kom till spel med en hel del reserver i startuppställningen. Muslera hade redan lämnat laget för sitt Uruguay och VM-uppladdning. Andremålvakt Bizzarri är fortfarande skadad vilket gjorde att Berni fick chansen i mål. Scaloni, Hitz och Del Nero är andra spelare som fick chansen. Bäst av dessa var tysken som gjorde sitt första mål för klubben med en patenterad vänsterslägga från 25-30 meter i den 16:e minuten. Kvarten senare kom Udinese tillbaka in i matchen genom suveränen Di Natale som gjorde sitt 29:e ligamål. Utan honom hade Udinese fått börja om i Serie-B. 

Strax efter 1-1 målet fick Lazio en hjälpande hand av Udineses Mauricio Isla som inte kunde vänta på sommarlov. Isla drog ner Brocchi och blev han så sur när domaren gav honom gult att han gormande och stojande tills sig ett rött. Det hela är extra märkligt med tanke på att matchen inte hade någon större betydelse för lagens vidkommande. 

Med en man mer kunde så Lazio ta över matchen och innan halvtid slog Floccari till med ett finfint välplacerat skott från utkanten av straffområdet. I andra halvlek ville Brocchi inte vara sämre och skickade in 3-1 från ungefär samma avstånd som Floccari. Brocchis strumprullare vinner dock inga stilpoäng men målglädjen från Brocchi påminde mycket om hans gamla lagkamrat Pippo Inzaghi. 

Allt som allt avslutar Lazio med en stabil seger. Jag tycker det var roligt att se Hitz på plan som jag tycker förtjänar en chans. 

Minnen av säsongen som flytt 

Jag tror det är många Laziobröder med mig som tycker det är skönt med sommarlov. Det har varit en tuff uppgift för oss fans att hålla humöret uppe. (Inte alla har lyckats)
Det började lovande med SuperCup vinsten över Inter i Kina. Då kändes det som att Lazio skulle vara med och kämpa och Europaplatserna. Det kändes också som att Ballaridini skulle förvalta Delio Rossis arv och ta laget till en ny nivå. Jag trodde stenhårt på att Lazio skulle ta sig minst till en kvartfinal i Europaspelet. 

Men någonstans under gruppspelet efter förlusten mot Salzburg på Olimpico så började man känna att det inte riktigt stod rätt till. Zarate tappade självförtroende. Det var mer action i rättssalen gällande Pandev, Ledesma än vad som hände på plan. Det kändes som Ballaridini hade ingen tydlig spelidé. Förluster mot Parma och Cagliari på Olimpico fick fansen att tvivla. Mot våra förväntade konkurrenter om europaplatserna fortsatte vi att kryssa. Mot de stora lagen Juventus, Milan spelade vi bra med i slutändan förlorade vi klart. 

Romderbyt i början december blev början på slutet för Ballardini och framförallt vår förhoppning om en lyckad säsong. I en jämn match lyckades Cassetti(!) avgöra för Roma och med den förlusten hade hoppet och lusten gått ur laget. Nu fortsatte istället en orolig vandring mot botten av tabellen. Ballardini och ledningen förstärkte laget under januari med Floccari, Dias, Hitz och Biava. Rutinerade spelare med stabila sinneslag. Floccari började producera direkt och var lagets bäste målskytt redan efter tre matcher i klubben. 

Men så förlorade Lazio mot Catania hemma med 0-1 efter mål av Maxi Lopez (som bara ett par veckor tidigare varit i stort klar för Lazio). Bägaren rann då tillslut över för Lotito som sparkade Ballardini och ersatte honom med rutinerade Edy Reja. Med Reja fick Lazio en tydligare spelidé. Reja spelade 3-5-2 och fick igång kanterna med Kolarov och Lichtsteiner i spetsen. Ledesma togs till nåder och betalade tillbaka genom att ge Lazio den kreativitet på mitten som man saknat. Ju längre våren gick spelade backlinjen upp sig. Nye Andre Dias har visat sig vara en mycket bra försvarare och ojämne Radu har blivit bättre och bättre. Stendardo som togs till nåder under senhösten han stundtals visat vilken bra försvarare han är. 

Egentligen har förvaret varit helt okej stora delar av säsongen, det är istället i anfallet som det klickat rejält.

Julio Cruz hade stora förväntningar på sig när han kom inför säsongen men han kom inte upp till den fina effektivitet som han visade upp i Inter. Trägårdsmästaren har klippt sin sista häck och lär lägga häcksaxen på hyllan när kontraktet går ut i sommar.

Rocchi var under hösten Ballardinis tredjeval i anfallet. Det verkade ta Rocchi hårt som med sin kaptensbindel trodde sig vara given. När Rocchi väl fick chansen så såg har seg och saktfärdig ut. Att Rocchi inte är så förtjust i Zarate råder det väl inget tvivel om och Rocchi verkade längta efter Pandev när höstmörkret sänkte sig.

Zarate kostade Lazio 200 miljoner och skulle ta laget till en ny nivå inför säsongen och ansvaret för offensiven föll på hans axlar. Tyvärr visade sig att detta ok var för mycket för den unge argentinaren är bära. Han var med facit i hand inte mogen uppgiften och jag är som sagt ganska säker på att spelare som kunde hjälpa honom som till exempel Rocchi inte var så sugen på att ge honom det stöd han behöver. Cruz är en annan spelare som med sin erfarenhet och som landsman skulle kunna hjälpa Zarate med det är inget som man hört eller läst om. 

Nej Zarate skulle fixa allt själv, bad säkert aldrig om hjälp och precis som hans spel på plan lär han sinne fungera utanför. Sju mål totalt för Zarate berättar väldigt mycket om var laget misslyckades i år.

Under sista delen av säsongen har vi dock fått tillbaka en offensiv i Lazio som vi kan känna igen. Med Floccari hittade Rocchi en balanserad och duktig partner som inte led av varken ålderkrämpor eller bebiskolik. Hade Lazio vunnit vårderbyt hade man möjligen varit uppe och sniffat på sista europaplatsen trots den hemska höstsäsongen.

Men allt som allt så är året ett stort jävla misslyckande. 12:a i ligan, tidigt ute ur cupen mot Fiorentina, Ut ur EL i gruppspelet med fyra förluster och endast två vinster. Det har varit stormning av Formello, hot, slagsmål, rättegångar och allmänt kaos runt i kring Lazio under nästan hela säsongen. Bara hela fenomenet med att delar av Laziofansen slutade stödja laget till förmån för Inter förtjänar en egen krönika och kanske till och med en egen avhandling. Där skadeglädjen och chansen att stå i vinnarnas skara blev för tilltalande för såkallade ”riktiga” Lazio fans.


Inför nästa säsong och beyond

Vi får anta att Edy Reja genom sitt fina arbete under våren får chansen även nästa säsong. Prio ett blir att banta truppen och redan nu står det klart att Julio Cruz och Ousmane Dabo lämnar laget. Antagligen kommer Baronio, Berni, Makinwa, Del Nero, Meghni, Manfredini, Diakite, Siviglia, Bonetto, Scaloni, Eliseu och ett gäng till lämna laget.

Reja kommer bygga ett nytt lag med Muslera-Dias-Stendardo-Radu som grund för målvakt och backlinje. Lichsteiner tror jag man kan behålla medan Kolarov lär lämna och en ny spelare måste in på vänsterwingen.

På innermittfältet lär man behöva värva en riktigt bra defensiv mittfältare. Typ Palermos Simplicio eller något i den prisklassen. Offensivt kommer man satsa vidare på Mauri som fått nytt kontrakt och en nytändning. Om Ledesma blir kvar kommer han också räknas som en starter.

Offensivt kan vi bara hoppas att Reja kan tämja Zarate. Reja har varit glasklar med att Zarate måste bli en ödmjuk lagspelare om han ska få en startplats. Fixar Lotito fram 90 miljoner/kr för Floccari så tror jag Floccari-Rocchi kan bli ett stabilt anfallspar till nästa säsong med Zarate som backup och talangen Barreto som fjärdealternativ. Femte alternativ blir säkert Simone Inzaghi som verkar ha ett livstidskontrakt med klubben.

I det längre perspektivet måste en ny strategi utformas för hur Lazio åter ska kunna bli en storklubb igen.

Lazio måste snarast bygga en egenägd arena för ca: 40 000 personer och bli klara innan konkurrenterna. Kan man få något års försprång och sedan investera i ett gäng stabila vinnare, vaska fram en ny Nesta ur ungdomsleden samtidigt som man har en tränare som lyckas tvätta bort det mindervärdeskomplex som har när man möter de stora lagen i norr… Ja, då kan Lazio komma bli en kraft att räkna med. Det finns ju alltid en stor fördel med Lazio. Vilka spelare väljer att spela för lag i Turin eller Milano om man kan erbjudas samma förutsättningar och leva i Rom?

Konrad Rosén2010-05-19 18:44:00
Author

Fler artiklar om Lazio

SS Lazio Sweden Podcast - När Ingen Tycker Likadant, Vafan Betyder Det
SS Lazio Sweden Podcast - No Pedro No Party