Storlagsformen håller i sig
Mönster är till för att brytas, men Juventus kräftgång mot seriens topplag fortsätter. Kvällens förlust var ett riktigt lågvattenmärke.
Det var inte mycket som fungerade på San Siro ikväll. Lippi valde att starta matchen med en 4-4-2 uppställning. Appiah tog i sista stund Marescas plats på mittfältet. När matchen kom igång var allt sig likt, Juventus agerade utan självförtroende inledningsvis och givetvis kom även det tidiga baklängesmålet som ett brev på posten. Det har varit samma visa mot i stort sett alla topplag den här säsongen, ett tidigt mål har sugit musten av Juventus som sedan inte förmått resa sig.
Förra säsongen var det precis i sådan här lägen som Juventus spelade som bäst. Mot Inter i Turin inleddes den onda cirkeln, och i dagsläget är ett tidigt baklängesmål förödande för Juve. Laget tappar konceptet helt och hållet och förmår inte resa sig. Spelarna slutar röra på sig, de enklaste passningarna går till fel adress. Juventus har precis som vanligt ett strålande facit mot botten och mittenlagen, men ett horribelt facit mot topplagen. Det har bara blivit två poäng i dessa matcher, och fem försluter, nästa vecka väntar dessutom Lazio, är det månne dags för en ny förlust då?
Martins inledde målskyttet ikväll, efter läckert förarbete av Vieri och Stankovic som var mycket bra rätt igenom hela matchen. Juventus inledde förvirrat, och Inter dominerade spelmässigt. Efter dryga tio minuter vaknade dock Juventus till, Tudor och Tacchinardi började hitta lyckor i Inters försvar som låg väldigt högt upp i banan. Detta öppnade ytor för anfallarna och Camoranesi.
Kvitteringen skulle komma ganska omgående. En lång fin boll från mittfältet öppnade upp Inters försvar, Trezeguet hoppade över bollen och Camoranesi tog med sig den in i straffområdet. Han försökte hitta Trezeguet, men Kily hann mellan och nickade bollen in i eget mål.
Målet inledde en fin Juventusperiod, där framförallt ytor fanns bakom Kily på högerkanten. Med bättre precision från Camoranesi, Miccoli och Birindelli hade säkerligen Trezeguet fått en eller ett par bollar på mål, och då kunde matchen sett annorlunda ut.
Den första halvleken var varken välspelad eller underhållande. Inter spelade som vanligt tätt och med hög press, för ovanlighetens skull anföll Inter med rätt många spelare men Juventus försvar såg stabilt ut. Legrottaglie och Montero lyckades för det mesta hålla koll på såväl Martins som Vieri.
Inter skulle dock få möjligheten att ta ledningen strax innan halvtid. Zambrotta som inte hade någon större dag på jobbet fällde Stankovic i straffområdet, straffen var solklar och Vieri gjorde inget misstag från elva meter. Buffon fick en tå på bollen men kunde inte hindra den stenhårda bollen från att gå i mål.
Det var det sista som hände i den första halvleken. Lippi bytte ut Appiah, som var rätt bra i den första halvleken och slängde in Maresca. Men oturen fortsatte att grina Juventus i ansiktet. Inter kunde nämligen, en smula turligt, göra 3-1 direkt i öppningen av halvleken. En bra slagen hörna från Farinos styrdes av Tudor ner på Stankovics fötter. Zambrotta missade markeringen och Stankovic kunde inte gärna missa från två meter.
Juventus reagerade först fint på målet och började pressa Inter rätt rejält, några större chanser lyckades man dock inte skapa. Miccoli hade ett skott precis över, något mer av värde förmådde inte Juventus att skapa. Istället var det Inter som skapade de farligaste chanserna, men Vieri och Martins hade inte ställt in siktet rätt.
När Montero för andra gången i matchen fällde Martins och fick rött kort kändes matchen färdigspelad. Det andra gula kortet var solklart, det första var inte lika klart. Collina dömde matchen, och han gjorde det rätt bra. En sak är dock säkert, när Collina dömer Juventus, kan inte Juventus vinna, det var flera år sedan sist.
Miccoli som hade svårt att komma in i matchen lämnade plats för Di Vaio, som gjorde ett piggt inhopp. Han fick även avsluta målskyttet då han nådde högst på ett inlägg på stopptid, det var viktigt för honom att få göra mål igen.
Kvällens match hade oerhört lågt underhållningsvärde, och det var stundtals svårt att tro att det var två av ligans bästa lag som gjorde upp på gräsmattan. Felpassningarna och de individuella misstagen duggade tätt från båda sidor. I Juventus var det inte många som gjorde skäl för sin plats i laget, Buffon, Legrottaglie och Tudor ska ha all heder för att de i alla fall kämpade matchen igenom.
Nästa vecka väntar Lazio på Delle Alpi, Juventus har inte slagit Lazio sedan Henry avgjorde på Olimpico 1999, det är således dags igen. Det är ett Lazio i fin form, med gott självförtroende som kommer på besök. Juventus kommer med stukat självförtroende, och tveksam form. Även om laget imponerar mot de mindre lagen, är det något som klickar mot storklubbarna, Lippi har sex dagar på sig att identifiera problemet. Juventus har nu förlorat fem matcher den här säsongen, det har inte Juve gjort sedan 1999.
