Il Tridente - Summering och nominering
Säsongens sista Tridente gör precis vad som förväntas av den - att summera säsongen på olika vis.
Om du tittar tillbaka på säsongen som nu är slut – vilket är ditt mest positiva respektive negativa minne/intryck?
Johanna Alm: Mest positiva är att det äntligen gått bra för Italien i Europa. Framförallt är det Inters insats jag tänker på, men även Fiorentina överraskande segrar mot Champions League-monstren Liverpool är grymt imponerande.
När man ska plocka fram det mest negativa intrycket blir det ju lätt ett färskt. Tottis riktigt låga eftersläng på Balotelli. Jag försöker och försöker och försöker finna förmildrande omständigheter, eftersom det tydligen finns de som tycker att såna existerar, men jag kan inte hitta dem.
Henri Nekmouche: Det mest positiva den har säsongen är att ligan har varit jämnare än på väldigt länge. Inter hade det starkaste laget på pappret men Roma gav dem en match ända in på slutspurten och Milan hade också kunnat vara med och kriga om man hade undvikit skador på spelare som Nesta och Pato.
Det mest negativa intrycket är alla kontroverser, alla attacker på domarna, alla anklagelser om komplott hit dit. Att skapa en stämning av misstankar förstör glädjen med Serie A. Ingenstans läggs lika mycket fokus på domarna som i Italien – vilket är synd då man faktiskt har bra domare i landet.
Magnus Sundberg: Den 11 april tog Roma över serieledningen för första gången under säsongen. Det fick drömmen om scudetton att vakna till liv som genom en elektrisk stöt. Därefter började många hjärtan att slå i samma takt. Ett tag hade Roma varit 14 poäng bakom Inter, och då var drömmen om ligatiteln ungefär lika levande som ismannen Ötzi. Men en vårdag i april tog man över serieledningen för en stund. Roma hade hoppat över helvetesklyftan som skiljde dem från storklubben Inter.
Romas förlustmatch på hemmaplan mot Sampdoria, som innebar att man förlorade serieledningen, var som en evighetslång skräckfilm. Bilden av Mexés som satt och grät på bänken förföljde mig varje gång jag försökte sluta ögonen. I en vecka såg jag ingenting annat. Där och då dog drömmen om scudetton medan Sampdorias CL-dröm fick ny eldkraft. Drömmar föds och förgås. Sånt är livet.
I övrigt fanns det annat att glädjas åt den här säsongen: Fiorentinas CL-marsch, Julio Sergios genombrott, Ranieris och Guidolins fina arbete med Roma respektive Parma och nykomlingen Baris imponerande spel. Sen får man inte förglömma hur starka Catania har blivit under nuvarande tränare Sinisa Mihajlovic.
Händelser som man minns med mindre entusiasm är: Mutus drogavstängning, Bayern Münchens felaktiga mål mot Fiorentina i åttondelsfinalen i Champions, kravallerna efter Romderbyt, Lazios läggmatch mot Inter och Tottis överfall på Balotelli (men även offrets lögn om att det hela var "en rasistattack").
Vem tycker du har varit säsongens bästa spelare och varför?
Johanna Alm: Alla vet ju att det är på gränsen till omöjligt att välja en enda spelare, men jag tänker välja den som jag tyckt varit bra och nyttig de gånger jag sett hans lag spela, Antonio Cassano. Han har mognat som spelare och människa och är fortfarande, som Lorenzo Medici en gång beskrev honom, en fotbollsvirtuos. Han har så länge jag kan minnas varit ett bollgeni, men hela upplevelsen av honom drogs ner av hans temperament och omogna beteende. Puberteten verkar nu vara över, han jobbar för sitt lag, och säger dessutom att han ska stanna i Sampdoria i höst. På det privata planet är han förlovad med en vattenpolospelerska, det är hur coolt som helst att han inte valt nån vanlig WAG. Jag gillar det.
Henri Nekmouche: Det är många spelare som verkligen varit bra. Det är svart att säga vem som har varit absolut bäst, speciellt med tanke på att alla har haft väldıgt olika förutsättningar. Bland anfallarna gjorde Di Natale hela 29 mål (6 straffar) och 7 assist för ett lag som slutade på femtonde plats – det är verkligen imponerande och för mig har han varit bäst den har säsongen.
Sedan vill jag nämna Ronaldinho som gjorde 30 poäng – 12 mål (5 på straff) och hela 18 assist – plus en massa tunnlar och andra seväardheter. Den tredje jag vill nämna är Milito som förutom sina smarta löpnıngar och sitt uppoffrande slit i defensıven, även gjorde 28 poäng - 22 mål (4 på straff) och 6 assist. Bland försvararna bör ligans bästa försvar nämnas – Samuel, Lucio och Maicon i Inter, men även Juan, Yepes, Thiago Silva och Nesta.
Magnus Sundberg: Det finns ett flertal spelare som har imponerat såsom Di Natale, Milito, Ronaldinho, Juan, Vucinic, Lucio, Cassano med flera. Ovanstående spelare har onekligen betytt mycket för sina respektive lag, och det är givetvis svårt att utse säsongens spelare.
Mitt val faller hur som helst på Sneijder. Sneijder har många kvalitéer och har tillfört en ny dimension i Inters spel med sin fart, teknik, frisparkar och laserprecisa passningar. Förr vann Inter sina matcher genom sin fysik och tyngd – man malde ner motståndarna. Numera har man hittat en rätt balans mellan det tekniska och fysiska spelet, och har således utvecklats och blivit starkare – både i ligan och i Champions. Holländaren behövde heller ingen tid att acklimatisera sig till det italienska spelet, utan smälte direkt in och började leverera omedelbart.
Milanolaget har äntligen lyckats i Champions League i år. En stor anledning till detta har att göra med att man införskaffat en styrande regissör av Sneijders klass på mittfältet. Detta möjliggör att den offensiva mittfältaren kan flytta fram anfallsspelet och även gå direkt på mål. Tidigare var Inters mittfält fysiskt starkt, men likväl statiskt. De som har sett Inter i Champions League den här säsongen kan förmodligen notera en väsentlig skillnad jämfört med tidigare år. Sneijder har gett Inter den lilla magiska touchen som behövdes för att lyckas i Europa. Nu är man i final i fotbollsvärldens finaste klubbturnering – Champions League. Mycket tack vare en holländare med magiska fötter.
Vilket lag och vilken spelare har varit den största överraskningen?
Johanna Alm: Jag personligen är mest överraskad över Palermos fina säsong. Jag har räknat dem som ett, på sin höjd, mitten-lag. Nu slår de till med en femteplats. Det är en surprise, helt klart.
Det finns en massa duktiga spelare, men nu skulle jag nämna en som helt oväntat varit på topp under säsongen. Det förutsätter dessutom att jag dels kände till spelaren sedan tidigare, dels att spelaren under förra säsongen varit kass eller iallafall medioker. Utan att ha några belägg för hur bra/dålig han var förra säsongen säger jag Ronaldinho. Jag trodde helt ärligt att han var slut och att vi sett hans sista leende. Jag hade fel, vilket är överraskande i sig.
Henri Nekmouche: Jag tycker att Palermo och Sampdoria har varit överraskande bra. Ingen hade väntat sig att de skulle sluta femma respektive fyra. Jättekul för dem och deras fans. Den största överraskningen bland spelarna är Miccoli. Jag trodde att han var slut efter hans misslyckanden tidigare i karriären men jag hade fel – 19 mål och 10 assist är riktigt imponerande och han borde ha fått en plats i VM-truppen.
Magnus Sundberg: Romas mirakulösa upphämtning som hade kunnat sluta som en Törnrosa-saga var mäkta imponerande och tillika överraskande. Två mindre klubbar som har överraskat den här säsongen är Bari och Parma. I synnerhet nykomlingen Bari med Ventura vid rodret, har visat mod, offensivlusta och vilja. Bari har verkligen slagit mig med häpnad. Parma borde också vara nöjda med sin fina säsong och mycket beröm ska tillskrivas Guidolin. Personligen tycker jag att det är synd att han lämnar klubben. Jag lyfter också på hatten för Sampdoria och Palermo, vilka båda har stått för storartade insatser.
Der är också överraskande hur Juventus och Fiorentina har underpresterat i ligan. Turinklubben räknade jag som en av huvudkonkurrenterna till Inter om ligatiteln den här säsongen, men ack så fel jag hade. Juventus revolution har dock redan börjat i och med förvärven av Del Neri och Marotta.
Säsongens överraskning på spelarfronten måste ju vara Julio Sergios genombrott i Roma. Tredjemålvakten hade inte fått spela på två år och plötsligt så fick han chansen – och som han tog den! Julio Sergio inger ett lugn och har en säkerhet i luftspelet som kollegan Doni saknar. Säsongen 2009/2010 var då Julio Sergio slog igenom på allvar och etablerade sig som en av de främsta målvakterna i ligan.
Andra spelare som har överraskat mig är Barreto, Ranocchia och Bonucci i Bari, Mariga, Matri, Cossu, Pastore och Jovetic.
Il Tridente tackar för sig för den här säsongen och önskar alla fotbollsälskare en härlig sommar!