Mörkt Inter, men inte nattsvart
Inter lämnade Marseille med en 0-1 förlust i bagaget. Ingen omöjlig uppgift inför returmötet på San Siro, men heller inget drömläge. Marseilles Drogba visade sin styrka med ett mål, men är avstängd i returen.
Det var inget "Bella Inter" vi fick se i kvällens match på Stadio Vélodrome i Marseille. Det fina anfallsspel som vi visade upp mot ett sargat Gobbi i söndags verkade som bortblåst, och den rätta viljan verkade inte heller finnas, pinsamt i mina ögon. Jag har påpekat det många gånger, men det tål att sägas igen: Spelare som tjänar likt de gör, men framför allt bär de färgerna de bär, som Interspelarna gör skall inte vara så förbannat lata. De får heta, Cannavaro, Vieri, Zanetti eller vad de vill. Men de måste visa lite hjärta, basta!
Marseille lyckades bättre med sin taktik. Fartfyllda och spännande(?) kombinationer i anfall ställde ofta Inters försvar, utan Matrix som given ledargestlat i trassliga lägen med jämna mellanrum. Fontana gjorde dock sitt bästa och lyckades vid flera tillfällen avvärja på ett bra sätt. Inters styrka ikväll, om nu en sådan skall vaskas fram, är att vi inte släpper in fler mål än vad vi gjorde. Vi var illa ute ett antal gånger, och Marseille låg på för en påökning av Drogbas 1-0.
Första halvlek var en i allmänhet trist tillställning spelmässigt. Domaren var väldigt ivrig med visselpipan, och framför allt ostskivor delades ut till höger och vänster under matchen. Mest för att han ansåg att det borde vara så, snarare än att de var berättigade i mina ögon.
Inters försök till anfall gick ständigt för långsamt. Mittfältet transporterade boll för länge, tills anfallarna inte längre var spelbara. Vieri och Martins verkade bägge oerhört uppgivna över att inte få bollar i god tid att jobba med. Och det färgade av sig i deras rörelsemönster som var allt annat än fyndigt i den andra halvleken.
Drogbas ledningsmål, och sedermera segermål kom i den första minuten av andra halvlek. Slarv i markeringen och passivitet från samtliga i trebackslinjen ledde till att Drogba fick ta emot och sikta in sig innan han dundrade in bollen bakom stackars Fontana i målet.
Inters reaktion var lite mer pinsam, och lite mindre logisk. Blickarna ned i marken och syna att skosnörena låg rätt, istället för att leta efter bästa möjliga väg för att komma åter i matchen. Kan det bli mer frustrerande att se laget i ens hjärta när de agerar så håglöst?
Nu var detta förvisso endast första halvlek av kvartsfinalen, men ett Marseillemål på San Siro innebär att vi måste göra tre. Således ingen lätt uppgift, men givetvis inte omöjlig. Drogba var Marseilles tydligt mest skinande vapen, och den vars fötter alla anfall letade sig till. Om de inte har förmåga att variera sig kan deras försök bli väldigt stereotypa och lättlästa. Har vi dessutom Matrix Reloadad i nästa möte känns det som att hönsgården i backlinjen kommer minska iallafall. Cannavaro och Adani var ikväll syndarna med flest individuella misstag, rena juniorgrejer emellanåt. Inte heller Corodba var sig riktigt lik tyvärr.
Med ett spel likt detta tar vi oss inte vidare, men å andra sidan tror jag inte att man vågar spela såhär tillbakadraget på hemmaplan. Publiken kommer vara med laget, och med lite finess skall vi kunna vända på steken. Jag tror på grabbarna! Det är 90 minuter plus tillägg kvar.
(Angående matchsekvenser likt målchanser etc, kan jag meddela att de lös med sin frånvaro, om det inte framgått redan. Marseille bjöd på flest sådana, och de kan jag gott bespara er blåsvarta själar...)
Avanti!
