Hej då, spöket...
Spöket har dött, fyra år gammalt. Men det förtjänade onekligen ett mer värdigt farväl.
En 90 minuters lång pina är till ända. Återigen har vi tvingats bevittna ett "receptbelagt sömnpiller", och den som höll sig någorlunda vaken kan ju informera mig om målchanserna vi skapade under andra halvlek.
Det krävs två för att dansa. Men igår fick inte Den gamle damen något som helst gehör från en håglös Rom-klubb. Hennes försök att bjuda upp i andra halvlek förblev obesvarade. Och som hämnd straffade hon oss med en smärtfylld örfil i slutet.
***
Ett så defensivt och till synes oinspirerat Lazio var det länge sedan jag tvingades bevittna. Fabio Liverani talade inför matchen om vikten av tre poäng, men igår förtjänade vi verkligen inte en enda sådan. Om målchanserna var lätträknade i första halvlek var de obefintliga i andra. Mancinis krigare verkade uppenbarligen nöjda med en poäng, och det märktes alldeles för tydligt igår. En poäng på Delle Alpi är förvisso inte fy skam, men att inte ens försöka håller inte. Vart tog det positiva Lazio vägen? Vart tog viljan att vinna vägen?
Försvaret skall berömmas. Couto och Mihajlovic fungerade ovanligt bra i mitten, och varken Favalli, Stam eller Oddo gjorde bort sig. Bianconeri hade under andra halvlek svårt att vaska fram de där riktigt heta målchanserna, och detta mycket beroende på en välorganiserad himmelsblå mur, där Mihajlovic var murare. Trezeguets mål kom, om inte retroaktivt - åtminstone logiskt. Återigen brister det i koncentrationen i matchens slutskede, och att lämna fransosen omarkerad i straffområdet är inget att skryta för barnbarnen med.
***
Offside-situationen i samband med vårat bortdömda mål kan givetvis diskuteras. Inzaghi är aldrig i kontakt med bollen innan Cesár stöter till och trycker upp den i taket. Faktum kvarstår dock att situationen är en bedömningsfråga. Det verkar uppenbarligen som om tillräckligt tydliga regler saknas i detta fall, och om Inzaghi verkligen stör Juve-försvaret är omöjligt att sia om. Nej, att gnälla på domaren tycker jag är obefogat, speciellt eftersom linjedomaren missade en lika solklar offside på Inzaghi när denne sumpade vår bästa chans i matchen. Marginalerna är inte på vår sida, så enkelt är det - hur svårt det än kan vara att acceptera.
***
Det enda vi kan göra är att glömma detta 90 minuters långa ställningskrig och vandra vidare, fortare än kvickt. Ancona väntar på söndag och på pappret är det säsongens tre lättaste poäng. Men Ancona kommer till Rom med säsongens första seger i bagaget och mot ett omotiverat Lazio vet man aldrig vad som kan hända. Är skärpan inställd skall vi dock vinna. Jag är övertygad om att spelarna tar sig i kragen och verkställer min önskan tills dess. Från och med nu är varje match en "måstematch", och dessa kräver onekligen tålamod och skärpa.
***
För att reda ut eventuella missförstånd: Juves seger igår var alltså deras första mot oss på fyra år och fyra månader, då man cup-besegrade oss med 3-2 på Delle Alpi. I ligasammanhang var detta lagets första triumf mot oss sedan april 1999, då man lyckades vinna på Olimpico med 3-1. Uppgifterna från kommentator Hussfelt om en eventuellt längre svit är således felaktiga.
Ett stort plus skall dock samma kommentator ha för sin passion för den italienska fotbollen, men också för att samme pratare ständigt håller sig uppdaterad och ofta kommer med det allra senaste i nyhetsväg. Många rosor även till Ola Wiklander och hans reportage från Formello.
***
Efter detta tafatta försök till analys tänker åtminstone undertecknad lämna detta bakom sig och blicka framåt istället. "Matchen" igår var ett riktigt bottennapp och inte ens värd att deppa över.
Non mollare mai!
