Back snack

Försvarsbekymren har varit årets ständiga plågo-frågor. Vad händer i framtiden?

Att årets säsong i mycket stor utsträckning kommit att handla om brister i försvaret är minst av allt något nytt. Framåt har vi producerat en hel del mål, fullt i klass med vad man kunnat förvänta sig, och närmast över förväntan med tanke på alla de skador som våra forwards drabbats av. Men defensiven har varit svagare än på oerhört många år. Att lasta vår målvakt skulle vara som att anklaga Boris Becker för andra världskriget. Nej, problemet har i första hand varit backlinjen. I match efter match har Lippi provat olika konstellationer och resultatet har uteblivit. Inför nästa säsong anar vi att Juve kommer att möblera om en hel del. Men hur? Vilka ansluter? Vilka försvinner?
Och till vilket pris?

I grund och botten har sammanlagt nio personer använts som försvarare det här året. Snittåldern för dessa ädla gentlemen ligger strax över 30. Där någonstans finner man förstås en orsak till problemen. Man kan ana en viss brist på fart och fläkt. Det blir inte bättre av att konstatera att den som verkligen sänker snittåldern, 26-åringen Tudor, egentligen är mittfältare. Flera spelare har förnyat sina kontrakt den senaste tiden, men frågan är vilka som kommer att säljas och till vilket pris?

Att Montero gjort sitt i Juve-tröjan tycks vara klart. Med sitt rekord i röda kort och ett allt långsammare spel kommer han knappast att saknas. Men Montero har betytt mycket för klubben, det är värt att poängtera. Någon Juve-ikon av typ Ferrara och DelPiero är han dock inte.

Ferrara, ja. En av få backar som kan kvittera ut godkänt betyg den här säsongen. Åtminstone med tanke på vad man kan begära. Och Ferrara kommer givitvis inte att säljas. Lika lite som Maldini lär lämnar Milan. Ferrara är en person som helt säkert kommer att ingå i Juventusleden även när den aktiva karriären som spelare väl är över. Alltså om så där tio år eller så???

Den tredje liraren som man kan våga sig på ett säkert svar kring är Zambrotta. Han stannar. Dels för att han själv vill och dels för att alla andra också vill det. Den ende som tillsammans med Buffon kan vara helt säker på en plats (minst en plats!) i startelvan. Såna spelare är guld värda.

På osäkra listan finner vi således Juliano, Birindelli, Pessotto, Thuram, Legrottaglie och Tudor.
Att Birindelli skulle lämna verkar osannolikt. Inte minst med tanke på att han helt nyligen förlängt sitt kontrakt.
Samma sak med Tudor. Han är ung och kan fungera som back-up på flera olika positioner. Tudor tillhör framtiden.

Det gör inte Juliano, Thuram och Pessotto. Om man ska röra om i försvarsgrytan så är det med de här spelarna som man kan laborera. Men vilka pengar skulle en försäljning utav Pessotto generera? Thuram har helt säkert ett betydligt större värde på transfermarknaden. Man han också kunnat ana en viss brist på spelglädje hos den skicklige fransosen den här säsongen. När det gäller Thuram är dock frågan om man inte borde göra om honom till mittback, såsom han själv vill och såsom i det franska landslaget. Och är det smart att sälja Thuram? Är inte det ett av våra starkare defensiva kort? Juliano då? Ja, vem skulle vilja köpa honom? Det har ryktats om Chelsea en gång i tiden. Jag tror till och med att ett pris diskuterades, men det var då det. Ett år senare känns Juliano allt mindre het och, precis som Pessotto, som en trogen Juventino.

Återstår Legrottaglie. Man kan lugnt säga att hans första säsong i Juventus lämnar mer att önska. Åtskilligt mer att önska. Ohyggligt mycket åtskilligt mer. Men har misslyckande varit så stort att Legrottaglie måste lämna klubben? Nej, knappast. Det tar tid att växa in i kostymen, det vet alla, och än är inte tålamodet slut. Eller?


Summerar man då det hela så skulle det innebära att vi troligen kommer att sälja Montero och möjligen Thuram samt köpa minst en ny innerback modell yngre. En Alfa Romeo eller en Ferrari. Och helst två. Är det lösningen på våra problem? Tveksamt. Mycket tveksamt. Dessutom knappast hållbart ur ekonomisk aspekt. Är det en bättre variant att låta Thuram bli mittback och köpa en Oddo eller någonting åt det håller som ersättare för Thuram? Nej, vi har ju redan Birindelli på den positionen och Thuram blir ju inte yngre precis...

Så vad bör göras? Vi har sett nackdelarna med försäljning av fungerande alternativ som upphört att fungera. Som exempel kan nämnas Davids flytt till Barcelona. Davids, så som han spelar nu, hade tillfört vårt mittfält massor. Och vi har också sett nackdelarna med att klamra sig fast vid fungerande alternativ som upphört att fungera. Montero som mittback är ett exempel. Att låta en formsvag Del Piero behålla sin plats i startelvan oavsett allt är ett annat.

SÅ VAD BÖR GÖRAS???
Revolution eller revoluform?
Går det att få f d fungerande alternativ att fungera igen?
Eller är det dags att offra de lojala gamla trotjänarna som Pessotto och Juliano innan de går i pension? Ska vi säga "hej då" till Legrottaglie innan vi ens hunnit säga "hej"? Ska vi sälja Thuram medan han fortfarande ger ett rejält klirr i kassan eller ska vi hålla fast vid en back som faktiskt fortfarande håller världsklass i sina bästa stunder?

När klubben sålde Zidane var vi många som sörjde. I backspegeln kan man dock konstatera att det faktiskt gjorde laget starkare. Kanske är det dags att offra någon riktigt tung pjäs för kunna (och få råd att) bygga upp ett nytt storlag. Men vem? Finns det överhuvudtaget en prislapp på spelare som DelPiero och Nedved?

En sak är åtminstone säker. Försäljningen utav Montero lär inte täcka vårt behov av investering vad gäller mittbackar... Och vi behöver inte fler back-up-spelare att rotera runt med. Vi behöver en mer permanent första uppsättning av backar i världsklass.

Henrik Bergkvist2004-04-11 17:43:00

Fler artiklar om Juventus