Nordirland - Ungern
Inför Italien-Paraguay: Låga förväntningar, högre förhoppningar
De regerande världsmästarna kommer till Sydafrika utan att till synes en enda människa i hela världen tror på det. I synnerhet inte hemma i Italien. Lika få vet hur de kommer spela, allra minst de själva.
Vi kan vara tämligen säkra på att någon före match kommer yttra de bevingade orden om att Italien är trögstartade. Hade det varit 90-tal hade det varit sant och högst relevant. Lever vi på 2000-talet är det inte riktigt lika korrekt. På dem fem mästerskap som spelats sedan 19 byttes mot 20 har Italien vunnit tre av sina premiärmatcher. I två av dessa fem mästerskap har man surfat igenom gruppspelet obehindrat. I två har man tagit sig vidare i sista omgången och en gång har det gått åt helvete helt.
"Trögstartade"? Ja, möjligen. Men inte förrän efter första matchen. Sen måste man ju ställa frågan om hur lång startsträcka man kan ha? Dagens Italien har ju varit trögt sedan augusti 2008. Ett dassigt gruppspel är ingen inbromsning, det är en fortsättning.
Kritiken som länge funnits mot det italienska landslaget är inget som berör spelarna. I så fall endast positivt. Zambrotta har sagt att det förenar laget och att det finns i italienares gener att alltid göra bra ifrån sig i stora mästerskap. Låt oss hoppas att det är mer än tomma ord.
Lippi om någon vet hur han ska få fart på herrarna. Han har varit med om allt. Fixar han det här också blir han odödlig. Han behöver inte försvara bucklan, bara visa att hans landslag fortfarande kan lira boll och fortfarande kan räknas in bland de främsta.
Kapten Cannavaro medger att Italien saknar en superstjärna som Messi eller Rooney och att man aldrig kan spelare som Brasilien eller Spanien. Samtidigt påpekar han att de aldrig kommer kunna försvara som Italien. Uppenbarligen har han gått på myten om det italienska försvarsspelet själv. Det senaste halvåret har den italienska backlinjen fått en torr lövhög att framstå som som en sovjetisk exercisuppvisning.
Under hela det senaste året har backlinjen varit ett ständigt orosmoment. Det finns ingen kontinuitet överhuvudtaget, mer än att Chiellini och Cannavaro är det givna mittlåset när de finns tillgängliga. Det är kanterna som är det stora problemet. Lippi satsade länge på Grosso och Zambrotta, men nu finns endast den sistnämnde kvar och han har inte gjort mycket för att förtjäna sin plats.
Det har till och med gått så långt att Lippi testat försvarets enda kvalitetsspelare ute till vänster, det vill säga Chiellini. Den lösningen hoppas jag inte vi får se. Det skulle innebära att Bonucci spelar bredvid Cannavaro. Jag kan inte påstå att jag blivit imponerad av deras samspel. Bonucci har mest sett disorienterad ut och Cannavaro tänder inte till förrän det är absolut nödvändigt. Criscito har inte gjort bort sig som vänsterback och fick förtroendet i sista testmatchen. Låt oss hoppas på honom.
På tremannamittfältet ska Pirlo ersättas. Träningarna i Sydafrika indikerar tydligt att det blir Montolivo. Ett utmärkt val. Florentinaren har gjort en stark säsong för de lila och är definitivt mogen. Enda frågetecknet är om det blir han eller Marchisio som får den offensivare rollen. Kanske blir det båda två, De Rossi (som tillfälligt ersatts av Gattuso i testmatcher) klarar sig ju själv där bakom.
Gilardino har alltid varit Lippis förstaval som prima punta. Det hade varit spännande att se Pazzini men hans tid kommer, både nu och längre fram. Det är vilka Gila ska ha bredvid sig som ger upphov till spekulationer.
Varje gång när det varit dags för stora och viktiga matcher har det antagits att det blir tre anfallare, eftersom det är så det sett ut tidigare. Ändå blir det alltid Camoranesi som får starta, av ren feghet. Inget fel på Camoranesi, han är bättre än de flesta när han är i form, men han är ju mittfältare. Jag är helt säker på att han startar även mot Paraguay nu när han är frisk. Om det är rätt val är jag dock mer tveksam till. Enligt tidningarna ligger Iaquinta allra bäst till.
På vänstersidan talar inget för att Di Natale inte ska starta. Det betyder ingenting, har vi lärt oss de senaste dagarna. Lippi är ett lotteri. Pepe är första alternativ. Quagliarella är inte heller borträknad.
Startelvan är långt ifrån bekräftad. Inte ens uppställningen går att lita på. Det kan lika gärna bli 4-4-2, det kan lika gärna bli Chiellini som vänsterback, det kan lika gärna bli Gattuso istället för De Rossi. Kanske får vi till och med se Maggio som högerback.
Nu är det slutgnällt. Inget spelar längre någon roll när Italien och Paraguay vankar in på gräset på måndagkväll. Allt är historia, både det fina och det fula. Om Italien gör en bra match kommer ingen komma ihåg något kval eller några träningsmatcher. Det är trots allt VM. Mer än så ska inte behövas.
Om det inte fanns hopp skulle det inte finnas någon anledning att titta.
Källor: Gazzetta dello Sport, Corriere dello Sport, La Stampa