Tack för allt Lippi!

"Åk efter säsongen tillbaka till din födelsestad Viareggio och ägna dig åt farfars-rollen precis som du lovade efter CL-finalen i fjol. Bara det kan vara en heltidssysselsättning enligt vissa! Men kom också ihåg att koppla av, känner jag dig rätt så blir det säkerligen med en cigarill av märket "sigari toscani" i favoritfotöljen."

När jag kom hem igår, käkat middag och sedan slår på datorn så möttes jag av nyheten att vår tränare Marcello Lippi kommer att avgå efter säsongen. Även om jag var tämligen säker på att Lippi skulle kasta in handuken efter säsongen så blir man ändå tagen på sängen, oavsett. Det går inte att förbereda sig på ett sådant här avsked. Jag känner framförallt ett stort vemod i kombinationen med en tomhet. Men allt har som bekant ett slut och nu var tiden kommen. Lippi insåg att det var det bästa för Juventus och för honom själv. Det kräver sin man för att ta det definitiva beslutet. Lippi hade ett år kvar på kontraktet och kunde om han ville göra det lättare för sig klamrat fast tiden ut. Det är inte helt enkelt att släppa taget kring det man älskar, runt det liv och den klubb man representerat i nästan ett decennium. Men istället för att bli en tragisk figur som inte inser sitt och klubbens bästa så väljer han att sluta i tid. En eloge till dig! För jag är oerhört glad att Lippi inte sållar sig till den skara som väljer att gå de där extra matcherna, ta de där onödiga smällarna i ronder som aldrig borde existerat. Lippi ska inte solka ner sitt närmast "perfect-record" med förluster han vet han kunde ha varit utan. Han är en vinnare och ska också bli ihågkommen som en sådan av oss Juvefans. Visst fick vi genomleva en del stående räkningar och kanske även en och annan grym knockout (särskilt) den här säsongen. Fast för att ta en engelsk fras som jag inte hittar någon klockren översättning på i skrivande stund så är faktum det att "it wasn´t ment to be" 03-04. Innerst inne vet vi alla det...

Energin och gnistan till att föra Juventus in i ytterligare en era fanns helt uppenbart inte hos Lippi, och beslutet att avgå efter säsongen måste ses som det enda rätta. En ny tid och en ny strid står nu vid dörren, den efterträdande härföraren ska utses, att det inte är en gråhårig herre med oklanderlig italiensk stil och klass som ska leda oss kommer att ta en stund att vänja sig vid. Som jag tidigare påtalat så är det dock kanske dags för en annan röst i omklädningsrummet. Även om Lippi lämnar över vid en tidpunkt då många förändringar ska till att ske, vid en mindre generationsväxling som normalt brukar innebära vissa svårigheter, är det ett utmärkt tillfälle. För det känns lite grand som vi börjar om från noll igen. Nu får den tränare som tar över chansen att i större utsträckning sätta sin prägel på laget och själv välja de spelare han finner lämpliga i sin spelmodell. Bara också ledningen är fullständigt på det klara med att det den första tiden säkerligen inte kommer bli någon dans på rosor. Är det någon klubbledning i Italien som jag är säker på inser det i större utsträckning än majoriteten av andra i Serie A så är det Juventus. Tack & lov!

Med största sannolikhet blir den tränare som vi hälsar välkommen till nästa säsong Parmas nuvarande tränare Claudio Cesare Prandelli. En gentleman som är nästan exakt nio år yngre än sin föregångare, i stort sett den tidsram Lippi snart suttit vid rodret i Juventus. Om Prandelli, som huserade på mittfältet mellan 1979-1985 i Juventus, blir samma succé återstår att se. Han har utan tvekan förutsättningarna att döma av det fina resultat han gjort med Parma. Dessförinnan lyckades han bland annat med bedriften att föra både Hellas Verona och Venezia upp i högsta-divisionen. Prandelli är definitivt en av de mest intressanta tränarna i Serie A och jag gillar skarpt det spel han fått Parma till prestera. På vanligt italienskt maner är han även en slipad taktiker. (Om jag inte missminner mig så vann han även rätt överlägset den tidigare omröstningen här på Italien-sidan "vem som blir italiens kommande stortränare".)

Om man för ett ögonblick blir lite nostalgisk så har Prandelli dock en del att leva upp till. (Något som också marknaden är fullt medveten om då den reagerade mycket negativt på Lippis besked. Juventusaktien sjönk med 5,29% till 1,43 euro). Det finns oändligt många glädjestunder under Lippis ledning (väljer att koncentrera mig på dem). Lo Scudetton säsongen 1997 och cupdubbeln: Italienska Supercupen och Europeiska Supercupen är stora höjdpunkter. Champions League-titeln 1996 räknar jag personligen till en av de allra största ögonblicken. Hur Silverräven lyckades få in bollen ur minimal vinkel fram till 1-0, dessutom med högern, undrar jag än idag. Segern i Intercontinental-cupen samma år mot River Plate, som hade ett ruskigt bra lag vid tillfället, får ses som en annan triumf. Minns det som igår när Del Piero plockade ner nickskarven på hörna från Di Livio och prickade in matchens enda mål rakt upp i krysset.

Avslutningvis vill jag tacka för alla oförglömliga stunder du givit oss Marcello Lippi! Åk efter säsongen tillbaka till din födelsestad Viareggio och ägna dig åt farfars-rollen precis som du lovade efter CL-finalen i fjol. Bara det kan vara en heltidssysselsättning enligt vissa! Men kom också ihåg att koppla av, känner jag dig rätt så blir det säkerligen med en cigarill av märket "sigari toscani" i favoritfotöljen. När det sedan börjar klia i dina tränarhänder igen om ett par månader så får jag önska dig ett stort lycka till!

Mikael Pettersson2004-04-30 14:21:00

Fler artiklar om Juventus