Italien-Nya Zeeland 1-1: Totalt antiklimax
Det här var verkligen inte roligt. Ett vilt tjångande lag som inte borde ha i VM att göra lyckas ta poäng mot ett för dagen svagt Italien. Man frågar sig själv hur det är möjligt. Att vara supporter till Gli Azzurri är verkligen inte lätt.
Det här var verkligen inte roligt. Ett vilt tjångande lag som inte borde ha i VM att göra lyckas ta poäng mot ett för dagen svagt Italien. Man frågar sig själv hur det är möjligt. Att vara supporter till Gli Azzurri är verkligen inte lätt.
Primo tempo
Det händer väldigt ofta att man frågar sig själv vad i hela friden Gli Azzurri håller på med när man tittar på landskamper. Så också idag. Jag hade förvisso inte förväntat mig champagnefotboll men att Nya Zeeland överhuvudtaget skulle göra mål hade jag verkligen inte räknat med. Efter en trevande inledning där lagen kände på varandra kunde det vita laget sätta 1-0 i offsideläge efter en frispark. En Nya Zeeländare nickade ner bollen som via Cannavaro gick till en offsidestående Smeltz. Jag kan dock förstå att situationen är svår för en linjedomare att se då själva nicktouchen var oerhört subtil. Om man ska vara riktigt petig kan man påpeka att Cannavaro går bort sig i markeringsspelet på Smeltz vilket gör att denne blir så pass fri som han blir.
Italien tog över matchen efter målet men någon avsevärd tempohöjning fanns inte att skymta. Italien har snabba spelare men använder sig sällan av ett högt tempo i anfallen. Det blir mycket spel i sidled och på så sätt gör man det lätt för ett dåligt lag att försvara. Chanserna dök dock upp. Montolivo hade ett skott i insidan av stolpen och Chiellini borde gjort mål efter en hörna. Nya Zeeland backade hem och gav bollinnehavet till Italien vilket till slut också resulterade när De Rossi blev neddragen i straffområdet. Tröjdragningen är solklar och De Rossi som annars kunnat nå bollen och nicka in den faller till marken. Inga konstigheter. Iaquinta satte straffen säkert. Efter målet faller Nya Zeeland tillbaka än mer och Italien får rulla boll. Någon större underhållning i resterande del av den första halvleken bjöds det emellertid inte på.
Secondo tempo
Di Natale och Camoranesi gick välkommet in direkt efter paus mot Gilardino och Pepe. Pepe hade nog kunnat balla ur om han fått fortsatt förtroende som en konsekvens av hans irritation i den första halvleken. Lippi bytte också plats på Marchisio och Montolivo för att röra om i grytan och ge de alldeles för hårdföra spelarna i Nya Zeeland en riktig kamp på innermitten. Under stora perioder i matchen ställde jag mig faktiskt frågan om det var det Nya Zeeländska rugbylaget man skickat och inte fotbollslaget. Bra därför av Lippi.
Italien fortsatte att hålla kommandot och förändringarna gav genast en vitamininjektion för anfallsspelet. Tyvärr fortsatte man att envisas med att slå in bollen i luften mot straffområdet och de fysiska spelarna i Nya Zeeland. Därför tog Lippi in Pazzini mot Marchisio redan efter en timme för att ge ytterligare spets. En oerhört offensiv satsning men helt rätt då Nya Zeeland knappt klarade av att slå en enda passning framåt. Det är oklart när Italien senast spelade lika offensivt.
Nya Zeeland stack upp efter bytet och lyckades åstadkomma ett bra skott men fortsatte med intensiv maskning. Det är inte lätt att spela mot ett lag som har alla sina spelare i eget straffområde men trots allt kändes det som om Italien skulle sätta ledningsmålet ju längre matchen led. Man skapade dock inte de där riktigt heta målchanserna. Montolivo hade en av få med ett tungt skott i den 70:e matchminuten efter fint framspel av Camoranesi. Italien hade det svårt och spelade desorienterat mot ett kompakt motståndarlag. Det blev aldrig riktigt farligt men med lite flyt hade Italien vunnit matchen. Men – det ska inte krävas flyt i en match mot Nya Zeeland.
Sammanfattning
Efter att ha sett matchen och försökt att analysera vad som gått snett får man slutleda att dagens italienska landslag inte har råd att släppa in det första målet mot de svagare lagen i detta VM. Man har liksom inte den individuella kapacitet som krävs för att ta sig igenom en liknande köttmur som Nya Zeeland idag ställde upp. Gli Azzurri blev stressade och trots fruktansvärt många offensiva spelare kommer man aldrig nära. Man slarvar med passningar och spelar inte på det sätt man tänkt sig från början.
Det är otroligt trist att se men i slutändan måste man dock behålla lugnet. Förmodligen kommer inte Italien att vinna gruppen (bara det är ett skämt med tanke på motståndet) men man kommer nog dock att hanka sig vidare som man alltid lyckas göra och behöver faktiskt ”bara” en vinst mot Slovakien. Jag väljer att glömma och gå vidare.
Italien-Nya Zeeland 1-1
Smeltz 7, Iaquinta 29 (str)
Italien: Marchetti; Zambrotta, Chiellini, Cannavaro, Criscito; Pepe (Camoranesi 46), De Rossi, Montolivo, Marchisio (Pazzini 60); Iaquinta, Gilardino (Di Natale 46)
Nya Zeeland: Paston; Reid, Nelsen, Smith; Bertos, Vicelich (Christie 80), Elliott, Lochhead; Smeltz, Killen (Barron 93), Fallon (Wood 62)
