Redaktionen kommenterar: Lippis avgång, del 2
Skribenterna på Juventusredaktionen tycker till, och ger sina reflektioner angående Lippis stundande sorti från tränarbänken.
Emir Misic
Lippi lämnar oss och det tycker jag är i dagens läge det enda rätta, men detta hade jag inte skrivit för ett år sedan, absolut inte. Direkt efter förlusten i Manchester i maj förra året började den snart arbetslöse legenden sakta, men ändå märkbart tappa greppet. Detta började kanske till och med redan under straffläggningen den kvällen, hans val av straffskyttar visade klart och tydligt att han var rädd för att förlora en final till och den rädslan kom att prägla nästan hela den kommande säsongen. Vi ville inte tro det till en början (många av oss tror inte det idag heller), men så är det nog. Lippi verkade sakna mod och istället för alla glädjestunder vi fick uppleva med honom vid rodret under 90- och 2000-talet blev säsongen bakom oss, med våra mått mätt en enorm besvikelse. Allt är naturligtvis inte hans fel, gnistan fanns inte hos spelarna heller, många spelare har blivit för mätta på framgångar och allt beröm som man öste över dem dagligen och harmonin som tydligen måste omge de svartvita fanns inte där längre. Men varför kollapsar hela laget plötsligt, ett lag som av oss fansen ansågs som det bästa Juve haft på länge? Var inte alla lika hungriga som förra året och varför misslyckades alla våra nyförvärv kapitalt? CL-bucklan saknade ju de allra flesta fortfarande. Många frågor och jag är rädd för att jag inte har några direkta svar, men den som tar över efter Lippi måste hitta dem direkt för även om Moggi & Co. påstår att de kommer att jobba långsiktigt har man med tanke på dagens ekonomiska situation inom fotbollen inte råd med en halvlyckad säsong till. Halva laget kommer alltså inte att bytas bort (det vore onekligen dumt ändå), det är inte "Juvestil", ni vet .
Det uttrycket har man förresten blivit riktigt trött på, allt behöver väl inte vara som in i h----- perfekt. Man får bänka en spelare, man får sparka en tränare och man får säga sitt om man så önskar. Nu menar inte jag att man har behövt eller ska behöva göra någon av de ovannämnda grejerna utan tar de bara som ett exempel på grejer som aldrig förekommer i samband med "Den gamla damen". Man förstår till en viss grad folk som uppfattar oss som ett tråkigt lag, det händer liksom aldrig något häpnadsväckande i Juvelägret. Vi får aldrig ta en närmare titt på hur det verkligen står till med lagledningen, coachen och spelarna, allting verkar ju vara så perfekt utåt. I år, för första gången på länge, fungerade det dåligt när det verkligen gällde, på fotbollsplanen alltså. Ibland måste man helt enkelt släppa taget lite grann, visa att man är i kris och försöka göra det bästa av den rådande situationen. Under årets säsong har det viktigaste för ledningen varit att hålla masken utåt och förneka att man är i kris genom att satsa på samma misslyckade värvningar gång på gång. Detta här skadat laget otroligt mycket, tycker jag, och har även påverkat en del spelare som sällan fick chansen negativt.
Om man nu väljer att satsa ungt under sommaren så är Prandelli helt klart det bästa valet. Han verkar kunna ta fram det bästa hos ungtupparna i de mindre lagen och vi förfogar över och är nog på väg att även köpa in en del sådana. Resultaten kan visserligen bli lidande till en början, men sådana smällar får man ta, speciellt efter en sådan säsong som årets. Värre kan det ju knappast bli och nu måste vi, som sagt, bygga för framtiden. Det gjorde Lippi under sina första år i Juve och vi vet ju alla hur det gick. Vi tackar honom än en gång för det och får att han gjorde Juventus till en stabil vinnarmaskin under nästan ett helt årtionde.
Vi kommer aldrig att glömma dig och du är och förblir en Juventuslegend, en av de största i mina ögon.
FORZA BIANCONERI!
