Jaha, det var det, det....
Det är knappast med någon euforisk lycka som man kan konstatera att Inter efter sju sorger och åtta bedrövelser slutat fyra i Serie A. Det är snarare så att det känns som en stor lättnad. Den här säsongen blir lätt att glömma.
Den här säsongen har varit riktigt dålig. Genom fjärdeplatsen finns det åtminstone ljus i mörkret eftersom det ger en kvalplats till Champions League.
Inter behövde en seger mot Empoli och det blev också så. Men det började på sämsta sätt. Empoli tog en tidig ledning genom mål av Lucchini med ett mäktigt skott på retur från Toldo.
Lite senare var hemmalaget så nära man kan komma ytterligare ett mål. Först räddade Cordoba mirakulöst med någon slags "hockeytäckning" när Toldo var överspelad och bara tiondelar av en sekund senare drämde Empoli returen i stolpens insida...jösses amalia!
Inters anfall var sporadiska och ofta handlade det om en långboll på Adriano. Några gånger kom bollen utmed marken och då hade Adriano och Martins fina försök med väggspel.
Vi började väl lite till mans misströsta när Inter i halvlekens sista sekunder fick en hörna. På den välslagna hörnan kom Adriano upp oerhört högt i luften och hans nick förpassade bollen via stolpen i mål. Det var en fröjd att följa den bollbanan i TV.
Uppställningen som gällde för dagen var 4-3-2-1. Javier Zanetti hade flyttats över på högerkanten och Cordoba fick ta högern. Bristen på en högermittfältare gjorde att Stankovic fick ta på sig denna roll.
Positionerna kände lite udda och det var inte förrän i andra halvlek som det började fungera bättre - och det med besked.
För nu kom Inter ut som ett nytt lag. Man visade prov på betydligt bättre beslutsamhet och tog ett massivt tag i matchen. Spelet fungerar klart bättre och förläggs nästan helt till Empolis planhalva. Toscanalaget fortsätter dock med sina farliga kontringar, om än i mindre omfattning.
Recoba byts in och kort därefter får Inter en frispark i perfekt "Adrianoläge". Brassen och Recoba diskuterar en stund, Adriano gör några gester som om han menade "ta den du, kläm in den bara".
Och visst gjorde il Chino just precis så. Bollen gick över muren och dök in vid stolproten på Baggio-maner. Hyfsat att ha två sådana frisparksskyttar med magiska vänsterfötter.
Bara några minuter senare är det dags igen. Adriano får en boll i steget mitt på Empolis planhalva. Han dribblar direkt en gubbe och går sedan rakt på mål, mitt emellan mittbackarna. Han snubblar till och för ett ögonblick tror man att han tappat balansen. Men när målvakten kommer ut gör han en makalös fint och kan sedan slå in bollen i öppet mål. Halleluja!
Men nu slappnar Inter av lite för mycket. Empoli spelar död och verkar ha tappat intresset för matchen. Men man vänder spelet mycket snabbt och medsju minuter kvar av ordinarie speltid så slår Rocchi in 2-3 och sätter nerv i en match som såg avgjord ut.
Mot slutet av matchen byts både Helveg och Adani in och Inter avslutar med en backlinje där två spelare inte hunnit får upp matchtempot. Jag befarar det värsta, men när Cordoba idiotnickat en boll till hörna sätter domare Farini pipan till munnen och förkunnar att Inter efter sju sorger och åtta bedrövelser ändå kommit fyra i Serie A. Men Facchetti sammanfattar det hela bra: "vi hoppar inte av glädje över en fjärdeplats".
Å nu då? Ja redan i morgon lär väl Silly Season sätta full fart på allvar. Blir Zac kvar? Blir Vieri kvar? Vem blir den stora värvningen i sommar? Som vanligt blir denna "icke-säsong" intensiv för de italienska klubbarna.
För vår egen del finns mycket att göra. Jag tänker då bl.a. på supporterklubbens årsmöte med klubbaktiviteter i Stockholm i augusti och förberedelser för nya medlemsresor till Milano. Men jag tänker även på den supporterturnering i Malmö som vi funderar på att anmäla ett lag till. Är du intresserad av att vara med i denna cup så titta in på Medlemsforum! Information från Nerazzurri Svedesi kommer att skickas ut inom någon vecka.
Men nu tycker jag att vi tar en vecka långt från Inter och italiensk fotboll. Det tänker i alla fall jag göra. Under tiden suddar jag bort minnet från den här säsongen. Sedan gör vi som vi brukar- kommer tillbaks och tror på fullaste allvar att nu, 2004/05 är det äntligen dags för en Scudetto för Inter.
