Säsongens...
Säsongen är till ända och en oviss sommar väntar alldeles runt hörnet. Lazioredaktionen inleder här sin sammanfattning av den gångna säsongen, och först ut är gästkrönikören David Rostedt som ger sin något humoristiska syn på densamma.
Till en början var det inte tänkt att jag skulle lista säsongens alla spektakel men på grund av diverse omständigheter antog jag utmaningen att utnämna vinnaren av vissa givna - och andra konstiga - kategorier. En viss lathet från min sida gör att enbart vinnaren presenteras men det skall försöka kompenseras med mer utförliga motiveringar istället, förhoppningsvis.
Nåväl, här kommer alla kategorierna - först ut, säsongens...
...mest förtroendeingivande - säsongsinledningen
Premiären hemma resulterade i målkalas med 4-1 mot Lecce. Därefter plockade man hem samtliga poäng från det tuffa bortamötet i Genua mot Liguriens Serie A-bidrag Sampdoria. Inledningen förgylldes ytterligare med en vinst i Turkiet mot Besiktas och drömmarna om Champions League och Serie A levde i allra högsta grad. Vad som hände därefter vill jag personligen helst glömma. Alla drömmar spolierades mer eller mindre efter varje match och en summering för hösten kan man sammanfatta i tre, kanske lite för radikala, ord - käpprätt åt helvete.
...hönsgård - Siena 3 - 0 Lazio (Serie A)
Av Mancini och spelarna själva utnämnd som säsongens plattmatch numero uno. Ingen vilja, ingen glöd - absolut ingenting! Siena jublade, Roms ljusblåa kvarter låste in sig i källaren. Tre spelare lyckades få en fyra av Gazzettan, samtidigt som Fiore, Liverani, Negro och Peruzzi var de enda som kunde se sig godkända och komma undan med en någorlunda heder i behåll.
...mest skandalösa match - Lazio 0 - 4 Chelsea (Champions League)
Allt gick fullkomligt snett denna kväll vilket resulterade i en brakförlust på hemmaplan mot världens smutsigaste lag. Matchen var verkligen signifikativ för hela Lazios europeiska sejour den här säsongen. Det var en sådan där match då alla Europas ögon var riktade mot Rom och man hade chansen att visa upp sig från sin bästa sida och övertyga fotbollseuropa om att man kan och vill. Med facit hand vet vi att utfallet blev precis tvärtom. I europeiska sammanhang kan man nog inte skämma ut sig mer. Förlust på hemmaplan, fyra mål i baken, dålig insats i allmänhet och på målvaktssidan i synnerhet, tjurig inställning och en vilt härjande jugoslav. Ingen laziale lyckades lämna butterheten utanför sängen den natten.
...bästa match - Lazio 4 - 0 Milan (Coppa Italia)
Lazio har historiskt sett haft det svårt för de regerande mästarna men den ljuva aftonen i februari uppenbarade sig ett undantag. Milan fullständigt pulveriserades med solklara 4-0 efter en (!) halvlek. Liverani gjorde sin bästa match för säsongen samtidigt som Lazio ställde om snabbare och effektivare än någonsin, Milan hängde inte med. Samtliga mål var spelmål av modell spektakulärt och det ljusblåa emblemet sken klarare än på länge. Det var en afton i det sanna Lazios namn - en afton värd att minnas.
...individuella insats - Claudio Lopez, Parma 0 - 3 Lazio (Serie A)
Två mål och en assist kunde med lite mer flyt ha varit ett hat-trick och ytterligare en assist. Argentinaren var en lysande stjärna denna eftermiddag då Parma slogs tillbaka mer övertygande än på mycket länge. Claudio löpte, slog inlägg, avslutade och betedde sig som den där dagen förra säsongen då han fullbordade ett hat-trick mot Inter. Jag mådde väldigt bra då domaren blåste av matchen - vårt svar på Tim Montgomery mådde bättre.
...bäste spelare - Jaap Stam
När man skall kora den bäste spelaren brukar det ofta bli en offensiv sådan. I ren protest väljer jag därför en back - som dessutom har varit den bäste, bättre än Fiore som valet annars skulle falla på - vars insatser denna säsong har varit över all kritik. Redan efter fjolårssäsongen kunde vi konstatera att holländaren var en essentiell del av lagbygget Lazio. Nu är allt ännu en gång bekräftat då Jaap har stått för bortplockning av motståndarnas fixstjärna efter fixstjärna. Dock tar det inte stopp där, maken till professionalitet hos fotbollsspelare finner man inte. Han är alltid saklig och uppriktig i sin ståndpunkt vad det än gäller, inga dåliga ursäkter och bortförklaringar, samtidigt som han kontinuerligt presterar på planen. Lägenhetsägaren på Via Condotti förtjänar all beröm han kan få samt lite till.
...sämste spelare - Demetrio Albertini
Det började bra med övertygande och hoppfulla insatser i de två första matcherna. Därefter har det dalat, dalat och återigen dalat. Det finns många fragmentiska sekvenser som jag har gjort mig mindre begeistrad då det gäller dåtidens fältherre på mittfältet. Förutom de fragmentiska sekvenserna har många felpass och dylikt ägt rum. Registakollegan Liverani har överglänst den förra milanspelaren på samtliga punkter vilket lämnar Demetrio åt dekadensens mörka avgrund. Jag var aldrig riktigt övertygad kring värvningen av Albertini och med säsongens gång har mina farhågor bekräftats kontinuerligt. Var god och hoppa av tåget, tack!
...uppryckning - Fabio Liverani
Aldrig förr har en så hatad spelare blivit så accepterad, så snabbt. Lyckas man övertyga Curva Nord efter att konstant ha blivit utbuad i två säsonger har man verkligen gjort en mäkta prestation. I returmötet mot Milan i italienska cupen var Liverani lysande och visade upp hela sitt register. Har också lyckats med bedriften att åstadkomma världens mest klockrena kryssribba någonsin i världshistorien i mötet vars andra deltagare jag inte minns (ännu ett tecken på lathet?). Vår regista kan om han vill och borde få en chans i Gli Azzurri för att visa det för övriga Italien också.
...kämpe - Giuliano Giannichedda
Säsongens ultimate benknäckare om man skall uttrycka sig radikalt samt med en viss portion av överdrift. Den här säsongen har vårt svar på Gattuso verkligen imponerat på mig. Han ger sig aldrig utan kämpar till sista tusendelssekunden med en inställning som mäter upp till hundra procent. Frekvensen på glidtacklingar och satsningar är högre än resten av truppens spelare tillsammans, trots det har han inte dragit påsig några utvisningar utan endast, med tanke på hans roll i laget, tilldelats sju gula kort. Giuliano är oerhört säker i sin roll på planen och försöker sig aldrig på något som är utanför sitt register. Han är väl medveten om sina begränsningar och erövrar därför alla bollarna som han sedan låter sina "spelande" kompanjoner glänsa med därefter. Ett fenomenalt under att den italienske förbundskaptenen inte har givit honom chansen ännu. GG kan inte ha gått obemärkt förbi hela tiden, Giovanni måste ha blundat.
Läs del 2 här
