Krönika: Bara fegisar springer iväg
Capello har lämnat Roma genom ett lika överraskande som snabbt knivhugg i ryggen. Varför?
"Det kommer vara konstigt, men så är livet."
Sent i går blev det klart att Fabio Capello, tränare i AS Roma sedan 1999 och en av Italiens mest framgångsrika genom tiderna, nästa säsong tränar FC Juventus. Capello hade ett år kvar på sitt kontrakt med Roma, därför kommer nyheten som en smärre chock. Don Fabio har nämligen inte nämnts som trolig ny tränare till något av de större europeiska fotbollshusen som står utan tränare i sommar. Han lämnar dessutom på det mest svekfulla av vis. Utan att informera sin spelartrupp, sin gode vän Baldini eller ens sin arbetsgivare Sensi har han förhandlat fram ett kontrakt med den förening som förorsakar mest illvilja av alla i de rödgula leden. I stället fick samtliga inblandade reda på det på samma vis som alla andra: media. Det är ett knivhugg i ryggen från en annars rakryggad man.
Orden från Romas sportdirektör Franco Baldini stämmer väl in på nyheten: "Jag har bara en sak att säga. Det kommer att vara konstigt, men så är livet."
Men samtidigt, grattis till Juventus. De har skött det hela på ett - ur deras synpunkt - exceptionellt sätt. Utan att någon anat ett dugg snor de en av världens bästa tränare utan att behöva betala ersättning till Roma. Detta görs dessutom när Roma är i slutfasen av förhandlingarna med en av de bättre försvararna på marknaden, Phillipe Mexès. Det återstår att se hur han reagerar på Capellos avgång.
Motiven
När det nu står klart att Capello inte flyttar norrut för pengarnas skull - han ger snarare upp en miljon euro årligen - återstår det få motiv för agerandet. AS Roma är i riktigt bekymmer, åtminstone ur Capellos ögon sett. Man kan inte köpa loss de spelare Capello velat ha i sitt lag som ersättare för Emerson, Samuel, Zebina och så vidare. Det visste vi ju i och för sig sedan tidigare. Tack och lov behöver inte Capellos tolkning av situationen betyda så mycket mer än att han är feg.
Capello är nämligen som ett förvuxet barn ibland: när han får de leksaker han vill ha och pekar på, då gör han stora saker med dem. Det finns inga gränser för hur mycket han kan få ut av sina dyrgripar, de han själv pekat ut i butiken, men som pappa president fått betala.
Skulle nu pappa president - oavsett om han heter Sanz, Sensi eller Berlusconi i efternamn - få för sig att trotsa sin enfant terrible och säga att man inte har råd att köpa den nyaste leksaksmodellen, komplett med rastaflätor och störtcoola glasögon, då faller Capello först ut i häftig gråt. Gärna framför andra människor, som i sin tur leker med stavar som kallas mikrofoner eller klottrar ner ord i tidningar dagarna i ända, för att skapa sympati och förståelse för att det är synd om honom som inte får leka med det han vill.
Nästa fas han går igenom är den när han tjurar. Under sina lektimmar kan han demonstrativt visa pappa president hur fel de hade när de inte införskaffade det årets mest önskade leksak genom att öppet deklarera att han inte kan hoppas på bättre än en fjärdeplats, något som sänkte moralen lägre än Capellos mungipor, som normalt sett hänger nånstans vid knäna.
Det är nog där skon klämmer. Roma kan inte erbjuda Capello några roliga leksaker som motiverar honom nog att stanna ett sjätte år i huvudstaden. Inte nog med det, man tar dessutom några av Capellos mest älskade leksaker ifrån honom. Samtidigt öppnar Juventus upp det stora checkhäftet och slänger - kan man förmoda - in honom i fotbollens motsvarighet till Toys R Us, transfermarknaden. Juventus näst intill garanterar honom framgång, samtidigt som han inte vågar leda Roma i en oviss tid och utan vissa stjärnspelare. Ett plus ett blir oftast två.
Tuff storm
Men det är inte förlusten av Fabio Capello som tränare som är det potentiellt mest skadande för Roma nu. Så bra är ingen tränare. Det är konsekvenserna av att landets mest kända tränarnamn lämnar klubben som kan ställa till det - kommer Mexès fortfarande vara intresserad av att spela i Roma? Kommer Totti att börja flörta med Peréz i Madrid på allvar nu? Etcetera etcetera.
Roma är nu inne i en rejäl storm. Skeppet är rejält tilltufsat, och vågorna slår högt och hårt runt skrovet. Det är i dessa tider man behöver en stark kapten (läs Totti) som för oss ur det hårda vattnet och in till hamnens lugn. Andra sjömän, svagare i sinnet och räddare för stormen, har redan hoppat överbord. Må de drunkna, heder åt de som stannar ombord!
"Antonio, solo i conigli scappano!"
Det mest ironiska - förutom Capellos otaliga proklamationer genom åren om att han minsann aaaaldrig skulle träna Juventus - är förstås Capellos egna ord till Cassano. Det är mindre än ett år sedan han ropade till Antonio på träningen: "Solo i conigli scappano!". Bara fegisar springer iväg. Minsann Don Fabio, jag kunde inte uttryckt det bättre själv.
