SÄSONGSKRÖNIKA
Landström: Un altre anno di merda
"Inter är otålighetens högborg. En misslyckad förstasäsong och du får sannolikt inte en till att lägga till din Curriculum Vitae. Otåliga fingrar har nu riktat sig mot Rom och Roberto Mancini med drömmar om sextonde gången gillt efter 1989"
När säsongen började med matcher som 3-0 borta mot Arsenal drömde åtskilliga romantiska interisti om ännu en Hellenio Herrera-upplevelse. Det skulle bli tredje gången gillt för Héctor Raul Cuper. Massimo "Klåfingret" Moratti tog död på den drömmen genom att sparka honom efter mediokra 2-2 borta mot Brescia. Varför Moratti sparkade argentinaren får vi aldrig veta. Missnöje inom truppen torde vara det logiska svaret då resultaten inte hade varit katastrofala innan han visades dörren.
Helt plötsligt var vi utan tränare och personligen var jag förkrossad för Cupers skull. Många var vi som älskade att se hans bröstklappar på spelarna innan de klev in på fotbollsplanen. Många var vi som älskade hans läkande av ett lag i spillror, orsakat av den nytillträdde Gli Azzurri tränaren Marcello Lippi. Men många var det som ogillade hans snubblande på mållinjer och fokusering på det defensiva. Alltför många.
Det började viskas om att Cuper skulle efterträdas av den tränare som senast ledde våra kusiner till lo scudetto. Laziovänner skrattade gott och sa ironiskt "lycka till". Alberto "Zac" Zaccheroni gjorde ingen ljusblå romare glad under den tid han befann sig i den eviga staden. Många var skeptiska till hans omoderna taktik med trebackslinje och menade att Inter dels har för statiska försvarare likt Materazzi men främst saknar en naturlig "Totti" bakom anfallarna.
Zaccheronis kritiker började skruva sig i stolen när han radade upp strålande resultat i ligan. 0-0 Roma, 2-0 Chievo, 3-0 Ancona, suveräna 6-0 hemma mot Reggina när ett gäng från Nerazzurri Svedesi var på plats, otroliga 3-1 borta mot Juventus, 2-1 hemma mot Perugia och 2-0 borta mot Bologna var en otrolig början på hans karriär i FC Internazionale.
I ligan finns den största prestigen för de flesta fansen. I Champions League finns dock stålarna. 1-1 hemma mot Lokomotiv Moskva efter att Materazzi styrt in 1-1 i eget mål följdes upp av pinsamma 1-5 hemma mot Arsenal. Fadäsen mot Arsenal kunde glömmas fort ifall "Zac" ledde sitt lag till seger borta i Ukraina mot Dynamo Kiev. Daniele Adanis 0-1 mål räckte dock inte hela vägen när hemmalaget kvitterade med blott fem minuter kvar.
Ett uttåg från Champions League när de andra lagen i gruppen heter Lokomotiv Moskva, Dynamo Kiev och Lokomotiv Moskva är helt oacceptabelt och fans världen över rasade mot Moratti, Zaccheroni och hela laget.
Motgången skakade Inter och motgångarna fortsatte under en längre tid i ligan. Skadeproblemen satte återigen käppar i hjulen för det blåsvarta laget från Milano. Det mest absurda exemplet var när dansken Helveg placerades som mittback. Inter förlorade hemma mot Empoli, Brescia och spelade bara 0-0 när en busslast svenskar besökte Milano för att se Inter krossa Chievo. Zaccheronis dagar i Inter var räknade och Inters framtida (?) tränare Roberto Mancini fick redan under tidig vår 2004 börja dementera att han skulle ta över Inter så småningom.
Massimo Moratti avgår den 19 januari 2004. De flesta är lättade och hoppas på lite mer ordning inom klubben. Den forne storbacken Giacinto Facchetti tar över.
Skadeproblemen lättade och Inter stod för en fantastisk avslutning på säsongen. Inter var det bästa laget i slutfasen av ligan och avslutade med två gastkramande matcher mot Parma och Empoli där sex poäng gjorde att Inter knep den sista Champions League- platsen. "Zac" påpekade flertalet gånger att orsaken till Inters förbättring var det minskande antalet skador. Precis som när han tog över Inter och hade en fantastisk inledning av sin tid i klubben var laget relativt skadefritt. Och då producerade hans mannar strålande resultat.
Facchetti försvarade Zaccheroni många gånger under våren och påpekade att om det är något som Inter behöver så är det kontinuitet. "Klåfingret" som i januari hade avgått arbetade dock i bakgrunden på att fjäska till sig Mancini från Rom. De ekonomiska bekymmer som tynger Lazio skulle sannolikt innebära att flertalet storstjärnor kommer att säljas, vilket skulle göra det lättare för "klåfingret" att locka över honom till Inter.
"Zac" kände av missnöjet inom organisationen och valde tillslut att avgå den 14 juni, trots att han med en relativt skadefri trupp lyckats prestera strålande resultat. Fans världen över jublade högt.
Inter är otålighetens högborg. En misslyckad förstasäsong och du får sannolikt inte en till att lägga till din Curriculum Vitae. Otåliga fingrar har nu riktat sig mot Rom och Roberto Mancini med drömmar om sextonde gången gillt efter 1989. Igår rapporterade Gazzettan att Mancini är klar när som helst och med sig till Milano tar han brassen Cesar. Det låter ju nästan för bra för att vara sant. Skall Cesar vara räddningen åt en vänsterkant som blött sedan Brehmes dagar?
För "Zac" kände jag inte lika mycket empati som vid Cupers flytt från Milano. De dåliga resultaten hade retat upp mig rejält och trebackslinjen är inte något jag anser att Inter bör praktisera. Visst gnager det lite i bakhuvudet att han presterade strålande resultat med en relativt frisk trupp, men känslan består att han inte var rätt man för det blåsvarta laget i mitt hjärta.
Dock känner jag även ambivalens inför Mancinis eventuella flytt till Inter. Jag beundrade "Zac" för att han aldrig kommenterade domarens insats (förutom IC-matchen mot Juventus där han gjorde ett undantag) och nu skall vi kanske få en tränare som är raka motsatsen. Mancini gnällde otaliga gånger på domarstandarden under den gångna säsongen. Tar han över Inter så vill jag att han slutar med den ovanan.
Domarstandarden i Italien är horribel. Våra kusiner har blivit tvångsnedflyttade på grund av fusk. Italien är helt enkelt ett galet land där få vågar medge egna svagheter. Hade jag fått välja tränare åt Inter hade jag valt Claudio Ranieri. Den nytillträdde Valenciatränaren har en otroligt skön stil och vågar såga sina egna mannar när det behövs..
På kalenderbladet står det "juli" och utanför skiner solen. "Silly Season" har påbörjats för några dagar sedan och folk som borde njuta av solen sitter inne och spanar efter fotbollsnyheter. Eller skriver krönikor. Om en säsong som är avslutad och ännu ett förbannat år av galenskap. Låt oss blicka framåt istället. Men njut av solen också. Galenskapen tar sin början i slutet av augusti igen.
--------------------------------------
Henrik Landström
Kontakt: henla799@student.liu.se
