Gladiatorn Chiellini - Juventus ryggrad
Den här artikeln är en hyllning och ett försvarstal till Giorgio Chiellini. Ett försvarastal därför att det fortfarande finns folk som hävdar (se kommentarerna under mina spelarbetyg från igår) att mittbacken är ett träben som inte har i ett storlag att göra.
Genom fotbollshistorien har det funnits backar med en påfallande elegant spelstil. Backar vars brytningar, rörelser och uppspel har gjort försvarsspelet till en ren konstform. Till denna kategori får namn som Beckenbauer, Scirea, Baresi, Blanc och Nesta räknas. Giorgio Chiellini kan knappast sälla sig till skaran. När Pisafödde Giorgio äntrar planen gör han det med föga elegans, det kan uteslutet kallas för konst. Men han besitter så mycket andra kvaliteter, kvaliteter som gör honom till en mittback av världsklass!
Chiellini skrev på för Juventus 2004, dock lånade damen direkt ut honom till Fiorentina. På den tiden ansågs han som en väldigt lovande försvarare, lagkapten och vänsterback för Italiens U-21 landslag. Jag minns också när jag föst såg honom spela (det var i Violas dress). Det var knappast så man gjorde kullerbyttor i ren glädjeyra vid åsynen. Ska detta vara Azzurris näste vänsterback? Han hade ingenting av de som gjort Maldini och Zambrotta så framgångsrika på positionen. Han hade ingen större teknik och knappast någon känslig vänsterfot att slå inlägg med heller. Chiellini hade en grym inställning och en fruktansvärd fysik, men någon framtid i Juventus kunde jag inte på något vis se!
Tiden gick, Juventus tog tillbaks ynglingen, han fungerade som reserv med hyggligt resultat. Den fatala degraderingen blev dock ett faktum och Juventus fick spela i Serie B. Chiellini stannade kvar i klubben trots detta och hoppade runt lite i försvaret och testades för första gången som mittback (första gången som senior, under pojklagstiden hade han prövat på det.) med ett stabilt resultat. Juventus klarade av det tuffa elddopet och gick direkt tillbaks till Serie A. Chiellini sågs nu som en stabil truppspelare knappast något mer. Många fans hade inget emot om han skulle flytta. En flytt var också nära förestående då Manchester City, under Svennis ledning, försökte ro åt sig den unge försvararen. Slutligen valde Juventus att behålla Chiellini, vilket faktiskt orsakade viss besvikelse bland fansen.
Tillbaks i Serie a hösten 2007 och Chiellini ånyo tilltänkt som vänsterback. Till mittförsvaret hade Portugisiske landslagsmannen Jorge Andrade och den unge Italienaren Domenico Criscito införskaffats. En duo som varken blev långvarig eller särskilt lyckosam. Den förstnämnde gick tidigt sönder och har sedan dess inte kunna spela fotboll medan Criscito inte höll måttet centralt. Utan vettiga alternativ centralt så satte man nu Chiellini i mitten, en nödlösning helt enkelt. Det visade sig omedelbart bli en lyckad sådan. Chiellini tog för sig direkt, vann dueller, var fruktansvärt brytsäker, lagom elak och utstrålade pondus. Man märkte att han hittat sin rätt positon och började bli ett alternativ för landslaget. Särskilt minnesvärd är hans insats i mötena med Inter (1-1 och 2-1) då Zlatan ibrahimovic fullkomligt raderades bort av sin forne lagkamrat.
Efter säsongen fick Chiellini plats i Italiens EM-trupp som belöning. Han slog sig under turneringens gång även in sig i startelvan och gjorde direkt succé. Italien åkte ut i kvartsfinalen mot Spanien efter straffsparksavgörande. Chiellini lämnade matchen rakryggad men besviken. Mittbacksfightern hade plockat bort turneringens och kanske världens bästa anfallspar, Torres och Villa. Säsongen efter blev en besvikelse totalt för Juventus, men Giorgio Chiellini gick från klarhet till klarhet. Utan pålitliga försvarskollegor svarade han för ännu en genuin säsong. Anfallsstjärnor som Raul, Van Nistelroy och Drogba fick trots allt känna på hur ont det gör att möta Pisas egen gladiator och hur svår han är att ta sig förbi. Chiellini hade nu nått en nivå som endast kan beskrivas som världsklass!
Den gångna säsongen är inte värd att överhuvudtaget kommentera. Det är tråkigt som supporter att se hur illa klubben skötts. Skador, misslyckade stjärnköp och idel tränarbyten. Giorgio Chiellini står dock stark i stormen som den klassback han blivit och som lagets ryggrad. Inte elegant som Scirea, men så mycket annat. Tuff, fysisk, brytsäker och med en fantastisk förmåga att komma med en lång tå och hindra farligheter. Jag ser honom som en gladiator med svartvitt hjärta, en gladiator som ständigt är beredd att slåss för sitt Juventus. En klassisk replik ur filmen Gladiator känns träffande. Man kan riktigt höra hur Chiellini säger till sitt juventus: "Brothers what we do in life, echoes in eternity".
Till sist: Tänk att det ändå finns de som hävdar att han är en medelmåtta. Tror varken Zlatan Ibrahimovic, Didier Drogba eller Fernando Torres håller med!
