Lazio 1 - 1 Milan: underhållande, dramatiskt, rättvist
Lazios fina start på säsongen fortsätter. 1-1 mot Milan får lov att anses som riktigt bra, trots att matchen faktiskt kunde slutat hur som helst.
Efter ett mäktig intro, där Lazios symbol örnen bokstavligt talat cirkulerade över Olimpicos gröna matta, sparkade kvällens hetaste match igång.
Lazio tog emot Milan, ett lag man inte vunnit mot i ligan sedan 1998. Skulle vi verkligen ha en chans idag? Sett till spelarmaterial är Milan vida överlägset, och på sin höjd hade endast Muslera, Ledesma, Hernanes och en ytterst formtoppad Zarate kunnat konkurrera om en plats i gästernas startelva.
I Lazio var Floccari äntligen tillbaka, samtidigt som Foggia och Cavanda fick chansen från start. Även idag blev personlige favoriten Stendardo åsidosatt av Reja, som tycks föredra Biava som komplement till Dias i mittlåset. Även om jag anser Biava vara helt OK lider jag med Stendardo, som gjorde en riktigt stark vår och alltid spelade med hjärtat utanpå tröjan. Det är sådana spelare jag vill ha i min ljusblåa startelva.
Första halvlek
Matchens första chans kommer i sjunde minuten, då Zlatan är halvt om halvt fri med Muslera, dock med Dias hängandes i hasorna. Avslutet går lyckligtvis rakt på en utrusande Muslera. Det skulle dock inte dröja alltför länge innan Lazio själva börjar skapa chanser.
Hemmalaget spelar fyndigt i offensiven och jämfört med ifjol har man verkligen en extra dimension rent kvalitetsmässigt. Oavsett om detta beror på Hernanes ankomst, en tillfredsställd och lugn Ledesma, att Reja fått bygga i lugn och ro eller något annat kan jag inte svara på, men lagspelet som sådant är klasser bättre än ifjol.
Matchen är jämn och behaglig att titta på. I 27:e skjuter Hernanes en otroligt fin frispark som pareras av Abbiati, och fyra minuter senare flyter han igenom försvaret för att sedan avsluta med vänstern en bit utanför. I 34:e slår han ett vackert pass till Mauri, vars skott i hög fart tvingar Abbiati till ännu en räddning. Hernanes visar klassen halvleken igenom och överglänser sin kollega Ronaldinho, som ofta gör saker och ting svårare än vad de verkligen är.
Halvleken slutar 0-0 och får lov att anses som väldigt jämn, trots att Milan tog över sista tio.
Kommentator Jesper Hussfelt flikade in en kommentar om Edy Rejas klädsel. Här om dagen pratade han om att "dessa Serie A-frisyrer blivit vanliga inom svensk innebandy." Om Jeppe av någon händelse skulle läsa detta vill jag bara säga;
sluta aldrig vara den du är, och fortsätt kommentera folks utseenden, frisyrer, tränarnas klädsel samt stil och klass i allmänhet. Det skänker en extra dimension till den sedvanliga rapporteringen och visar vilken stor passion du besitter!
Andra halvlek
Timmen spelad och matchen är fortfarande väldigt behaglig att bevittna, också för en neutral tittare. Milan har dock tagit över taktpinnen, och stundtals är Lazio rejält tillbakapressade. Det känns som att man kommer tvingas jobba stenhårt för att hålla Musleras nolla, samtidigt som man får rikta in sig på kontringar.
I matchminut 66 kommer också målet. Seedorf slår en genomskärare mot Zlatan, som går ifrån istället för att möta. Muslera rusar ut mot den avancerande svensken, men det efterföljande hopslaget leder bara till att Zlatan bibehåller bollen och sätter 0-1 för rossoneri.
Edy Reja gör vad han kan för att påverka matchen och genomför två byten i minut 73 respektive 78. Foggia och Mauri kliver av till förmån för Rocchi och Zarate.
Med kvarten kvar att spela är tempot riktigt högt. Lagen byter chanser med varandra och ett mål hänger faktiskt i luften för både Milan och Lazio.
Milan har dock lagt sig litegrann på försvar vilket utnyttjas av hemmalaget. I 80:e minuten visar laget upp sitt kreativa anfallsspel från sin allra bästa sida. Ledesma passar Hernanes, som på Cassanovis flyter genom Milans försvar. Brassen kommer runt på vänsterkanten och slår ett lågt inlägg mot Floccari som möter med höger yttersida. Bollen står som en strut i nättaket och 1-1 är ett faktum. Mycket, mycket snyggt!
Båda lagen går på slutet för vinst och det höga tempot, samt den underhållande dramatiken, bibehålls. I 88:e minuten skjuter Zambrotta ett jätteskott, och då menar jag verkligen ett jätteskott, i ribban från trettio meter. I det efterföljande anfallet avlossar Hernanes ett fint skott, som för dagen väldigt duktige Abbiati lyckas parera. Slutet är dramatiskt och Kevin Prince Boateng är nära ett mål i slutminuterna, men när domaren blåser av matchen efter fem tilläggsminuter är ställningen fortfarande 1-1.
Lazio och Milan delar på poängen, vilket i ärlighetens namn känns ganska rättvist.
Spelet lovar gott inför framtiden och Hernanes visade idag vilken stor spelare han verkligen är. Nej, han är inte lika spektakulär som Ronaldinho, och han har en bra bit kvar till Dinhos peak för ett par år sedan i Barcelona. Idag var det dock ingen tvekan om vem som ägde planen. Tyvärr (jag gillar Ronaldinho väldigt mycket, ska tilläggas) har den åldrande brassen tappat mycket av sin kvickhet, och trots att tekniken sitter i har han jätteproblem att göra sin gubbe, att verkligen få ut något av sina dribblingar. Jag tycker att det är tråkigt att se.
Zarate gjorde ett piggt inhopp och Cavanda var stabil matchen igenom. Fysik, speed och tuffhet är angolabelgarens främsta attribut, och med rätt utveckling blir han en ytterback av hög klass inom ett par år.
Tre stjärnor
1) Hernanes - matchens gigant. Fantastisk teknik och speluppfattning, ett par farliga avslut och en vacker framspelning till målet.
2) André Dias - plockade bort Zlatan ur matchen fullständigt, bortsett från målsituationen. En klassback i Serie A, och till råga på det en riktig ledare.
3) Muslera - känns säker och trots sin unga ålder väldigt rutinerad. Bra i luften. Inte mycket att göra på Zlatans mål.
