Lagmaskinen - den slutgiltiga versionen
Capellos Juve vs Lippis Juve är som flinta vs trolldeg.
Att Capello skulle ta över Juve kändes vid första tanken inte särskilt uppmuntrande. Nu skulle vi få uppleva ytterligare ett par år med efterbliven fotboll regisserad av en man ur den gamla skolan. Lippi låg långt efter omvärlden under sin sista säsong i Juve, Capello kändes som en förlängning av denna pina. Deschamps hade kommit in med en ny filosofi blandat med ett stort hjärta för klubben. Prandelli hade vågat ge yngre spelare chansen, spelare som varit och nu fortfarande är utportionerade bland mindre prestigefulla och mindre titeldregglande klubbar. Med facit i hand föll allt rätt ut. Inte på grund av Prandellis öde vilket är en sorglig historia för sig, utan för vad Capello gjort med Juventus.
Det började trassligt. Oron om en ny svag och frustrerande säsong växte. Djurgården lyckades få med sig 2-2 från Delle Alpi efter att försvaret återigen svajat som en flaggstång i en novemberstorm. Vi som hade hoppats och trott att Capello skulle förvandla papper till sten med sina magiska fingrar var helt ute och cyklade. Legrottaglie var lika bortkommen som vanligt och Thuram såg fortfarande uttråkad ut.
I returen var det bara seger som gällde och Juve visade att man är flera klasser bättre än Djurgården. Trots att man rakar benen. Om det var bristen på hårighet och inte det faktum att man var totalt chanslösa mot människor med lika många ben som de själva som störde blåränderna mest förstår jag att de går kräftgång. Nåväl, 4-1 blev det och Moggi började direkt att räkna pengar för att köpa presenter till Capello.
Zlatan kom. Stort i Italien och stort i Sverige, tyvärr ganska ofta på fel sätt. Samtidigt signades ett frågetecken som just nu ser ut som ett enormt utropstecken i fet stil. Fabio Cannavaro har under ett par veckor gått från ifrågasatt föredetting till glödhet kugge i Juves nu ogenomträngliga försvar. Det fullkomligt lyser om honom och hans samspel med Thuram har inte varit rostigt under en enda sekund trots flera års frånvaro från varandra. Om du ringer Cannavaro mitt i natten och frågar var Thuram är blir svaret "jag vet inte" aldrig aktuellt. Längst bak står Buffon och håvar in det som blir över med ett smile över ansiktet. Nollan är fortfarande intakt, Palermo utan Luca Toni kan mycket väl även de gå mållösa från mötet med Juventus.
Den stora skillnaden mellan Capellos Juve och Lippis Juve är kontinuitet och nostalgi. Capello spelar rakt 4-4-2, strikt diciplinerat med spelare där de ska vara. Vem minns inte Lippis fiasko i säsongens viktigaste match då han trodde att han gjorde ett genidrag genom att placera Appiah som vänsterback för första gången någonsin och Legrottaglie som man-man-markerare bakom mittfältet? Lippi var inget geni. Det var bara ett patetiskt försök att återupprätta sin storhet.
Capello ger blanka fan i vad spelarna heter och vad de gjort tidigare. Tacchinardi, Del Piero och några till hade Lippis fulla lojalitet, hur bra eller oftast hur dåliga de än var. De gick före lagets bästa. Capello tar ut bästa laget för dagen, om man då heter Del Piero eller Zalayeta är oviktigt. Capello är tuff och ser ut att vara perfekt för Juventus. Nostalgi och fotboll funkar sällan bra ihop.
Lagmaskinen Juventus är tillbaka. Just nu starkare än på mycket länge. Vi får se hur länge det håller.
:::: :::: ::::
Det tog tre veckor innan det gick upp för massmedia och andra att Zlatan inte skulle peta Del Piero. Den som kan sin fotboll borde veta att ett lag aldrig spelar med samma spelare i varje match. Läget förändras, formen toppar och formen dalar, skador kommer, skador går. Varje vecka uppstår ett nytt läge, till och med två gånger per vecka för de Europaspelande klubbarna. Det är löjligt att snacka om att en spelare petat en annan. Låt gå för att man behåller försvaret intakt men försvaret har heller aldrig varit föremål för någon diskussion heller.
Del Piero må ha sin bästa tid bakom sig med gör det honom automatiskt till oanvändbar?
Zlatan och Trezeguet gick inte alltför bra ihop men visst ska de kunna lira tillsammans. Vad sägs om att kasta in Olivera bredvid Zlatan eller Trez någon gång? Det har ingen räknat med och det skulle inte försämra ett dugg.
:::: :::: ::::
Onödigt av Zlatan att bojkotta SVT. Istället för att kasta mer tändvätska på elden kunde han bara säga nej nästa gång också. Och nästa gång. Och nästa gång.
:::: :::: ::::
Luktade det inte väldigt mycket payback när Dondarini gav Flachi straff i onsdags? Ingen i hela världen såg straffen utom Donadrini som så gärna ville ge tillbaka för den inte så solklara straffen tidigare. Lyckligtvis tog han sitt förnuft till fånga. Han gjorde ett fel alla såg och fick skit för det, sedan erkände han sitt misstag och fick ännu mer galla över sig. Kul jobb.
:::: :::: ::::
Lite tröttsamt med italienarnas konspiratioriska tankar mot Sverige och dess grannländer. Om någon konspirationstänkande italienare läser det här vill jag bara meddela att det inte existerar någon konspiration. Svenskar gillar bara inte italienare av naturen. Så enkelt är det. Vi gör allt för att förstöra för er, för ni är ett sliskigt folk. Alla 58 miljoner av er är exakt likadana. Jag har hört en svensk säga att "italienare är sjuka" sedan han hört om en av dessas illdåd. Då är det så.
Att Anders Frisk inte riktigt tagit tag i biten om att en bra domare inte ska synas är en annan sak.
Fotnot: Sista stycket är ironi. Utom det om Frisk.
Plus:
Cannavaro - overklig
Trezeguet - livlig
Blasi - jobbig
Minus:
Ibrahimovic - överambitiös
Del Piero - trög
Totti - föll i egen fälla
