Roma 3-3 Lazio
Roma kämpade sig tillbaka in i kvällsmatchen, och gav Delneri den poäng och relativa medvind han behövde vid sin debut.
I en inte så värst välspelad match rann resultatet till slut iväg till hela 3-3. Åt detta resultat kan man både glädjas och våndas. Samtidigt som det alltid känns mer som en seger för det lag som hämtat upp ett underläge och dessutom befinner sig i en turbulent tid, kan man lika gärna hävda att matchen inte gav några svar eller egentliga, konkreta framsteg. Målskyttet har definitivt inte varit problemet för la Maggica i år, det har försvaret varit. Så gör man tre mål framåt är det inte värt så mycket då det egentliga problemområdet - försvaret - ger bort lika mycket tomt utrymme tll motståndarna som president Moratti har i sitt prisskåp.
"Mittenmålet", självmålet, finns det väl inte mycket att säga om. En oturlig styrning via Mexès fot är inte något att göra åt. De andra två målen är däremot horribla ur en gulröd synvinkel, och det finns precis ingenting som ursäktar det.
Montella gav Roma ledningen mot Lazio, nej Ambrosiana...eller var det rent av bara Inter?, redan efter nio minuters spel. Roma hade redan då spelat bra fotboll sedan matchens början och det var inte på något vis förvånande då Mancini spann runt på högerkanten (framspeladav Totti) och nådde Montella vid bortre stolpen med sitt inlägg. Det var en smal sak för "Top Gun" att sedan ensam brösta ner bollen och skjuta bollen i nättaket. Inter sökte sedan utjämna, men alltför mycket talade emot en sådan utveckling; spelare ur position, spelare ur form eller en blandning av både a) och b). Hade det inte varit för Cambiasso som stod upp för resten av laget hade Inters mittfält vid detta lag varit en blöt fläck på Olimpicos gräsmatta då det hade blivit fullständigt pulvriserat av Romas dito. Mycket riktigt kommer inte Inter in i matchen igen förrän Davids byts in. Inter gör också sitt första mål efter att Davids kommit in, även om han nu inte var direkt inblandad i uppkomsten utav det. Halvtidsvila och 1-1 alltså, efter att Cambiasso nickat in bollen, utan någon som helst antydan till markering av firma Mexès/Ferrari, vem det nu var som sprang bort sig.
Bollen studsade sedan Inters väg. En oturlig styrning via Mexès fot på ett långskott från Veron gav Inter ledningen, och strax efteråt gav Recoba sig ut på en soloraid, utan gulröda medresande. Han sköt också in Inters tredjemål i nättaket utan någon som helst närkontakt med Mexès. Allt detta hände trots att Inter inte på något vis hade speglat en så stor ledning med sitt spel på planen. Gigi Delneri verkar dock redan ha infört en rejäl dos av det självförtroende och kämpaanda som saknats hittills på säsongen då Roma vägrade förlora och kämpade sig tillbaka till 3-3.
Reduceringen kom genom Francesco Tottis etthundrade Serie A mål, och få fullträffar kan väl vara mer värdiga att fira ett jubileum med. En perfekt skruvad frispark i Toldos högra kryss är inget man glömmer i första taget på Olimpico. Och så nådde Roma oavgjort en kvart före slutet. Daniele De Rossi fann sig själv utan bevakning i målområdet och kunde utan problem placera bollen bakom Toldo, och hans glädje visste inga gränser.
Det finns, trots det stundtals - vi ska inte glömma att backlinjen stängde ner målfabrik Adriano fullständigt i matchen - horribla försvarsspelet mycket positivt att ta med sig. Efter att ha ställt in sig på en stel 4-4-2 uppställning överraskas man givetvis utav Delneris (namnet stavas så och inte på något annat vis enligt huvudpersonen själv) väldigt flexibla inställning matchen igenom. Delneri började med samma uppställning Prandelli tänkt använda sig av, och skiljde sig bara åt på en position gentemot den senares tänkta startelva; skadade Christian Chivu. Han fortsatte sedan under matchen med att gå ner på en trebackslinje, och var rätt ute med alla sina byten. Den lagmoral han, om inte inbringat så i alla fall fört till ytan, märktes också väl av under matchens gång. Nu kan Delneri visserligen återgå till ett 4-4-2 spel kommande veckor, men första intrycket måste vara gott. Speciellt då de flesta tränare börjar konservativt för att sedan släppa på tyglarna.
För Inters del...Tja, det blir nog till att återvända till ritbordet för Mancini. Därmed har jag sagt allt.
