Zlatans tystnad

Under gårdagen smälldes Zlatans Juventus-tystnad upp stort av flera svenska medier. Zlatan får ta skulden och får än en gång kritik för sin bristande ödmjukhet och öppenhet. Men tystnaden är inte överraskande, det är återigen de svenska journalisterna som inte gjort sin hemläxa och som gör en höna av en fjäder.

För att nysta upp och förstå tystnaden är det viktigt att börja i rätt ända. I Italien ser medieklimatet annorlunda ut. Det stora flertalet av de stora dagstidningarna uppehåller inte direkt sin journalistiska heder, eller vad vi nu skulle kalla det i Sverige. Tidningarna är fulla av spekulationer, rykten och påhittade konflikter inom såväl lagledningar som mellan enskilda spelare. Detta har satt sina spår i hur fotbollsklubbarna agerar gentemot media, hur mycket de släpper till och vad de vill ska stå i tidningarna.

Juventus har gått i bräschen för den mycket restriktiva mediepolitik som råder bland toppklubbarna i Italien. Syftet är lika glasklart som förståeligt. Man vill ha kontroll på vad som skrivs, man vill kunna avfärda osanningar och spekulationer och man vill undvika tidningarnas det eviga analyserandet av uttalanden hit och dit. Motmedlet är effektiv med tråkigt, det blir inga uttalanden alls förutom de som är framtvingade av Uefa och den obligatoriska "torsdagsträffen" på träningsanläggningen där två spelare i veckan dyker upp och svarar slentrianmässigt på ett par frågor innan de vandrar iväg igen.

Juventus hållning har resulterat i flertalet problem. Ingen klubb i Italien är lika tacksam att spekulera kring. Varför? Jo, därför att ingen kommer någonsin att varken att bekräfta eller förneka det som skrivs om det. Med ett undantag, om det rör sig om spekulationer kring stora sprickor eller spelarköp brukar Luciano Moggi med ett korthugget uttalande på en extrainsatt presskonferens eller genom ett telefonsamtal till den berörda tidningen såga ryktet vid fotknölarna. Om det är befogat eller inte spelar ingen roll, Juventus fungerar så. Det är läge för den samlade svenska journalistkåren att inse detta.

Den andra aspekten är att spelare bara talar med media om saker de får tala med media om. Zlatan lär knappast beviljas några undantag bara för att han är svensk. Tråkigt? Det kan man tycka, men förståeligt och helt i linje med Juventus policy. Juventus är en klubb med fasta principer, där kontroll och disciplin har varit ledord sedan Agnelli tog över klubben för mer än ett halvt sekel sedan. En svensk 23 åring lär inte ändra på det. Zlatan har inte tillstånd att prata om Juventus när han reser till landslagssamlingar. Svenska journalister får antingen gilla läget eller bli mer "italienska" och försöka finna uttalanden i Zlatans kroppsspråk och läsa mellan raderna. Så funkar det i stövellandet, där har journalisterna inget gratis. Raka svar på frågor är en lyx få förunnad.

Gazzetta Dello Sport tycker knappast det är konstigt längre när Del Piero eller Buffon vägrar prata om Juventus och serieledningen när det italienska landslaget samlas. De vet vad som gäller och ställer inte ens frågor om det längre. Frågor om Juventus har sin plats, på Juventus presskonferenser. Att sedan spelarna bara dyker upp där med ojämna mellanrum är en annan sak. Kontroll var ordet. Aftonbladet kommer inte att tycka det är konstigt med tiden, när väl den första chocken lagt sig.

Att Tommy Svensson påstår att Zlatan skulle göra sig själv en tjänst genom att vara mer öppen förvånar mig. Han har handskats med Brolin och Andersson när de var firade stjärnor i Italien, han vet vad som gäller. Även om Parma och Bari var mindre klubbar gällde ungefär samma regler. I Italien pratar men inte bakom ryggen på sin klubb, man gör ingenting utan tillstånd. Särskilt inte om man tillhör en storklubb, och absolut inte om man tillhör Juventus.

Zlatans tystnad är absolut inte unik. Kontroversiella Edgar Davids har stått för de mest klassiska exemplen den senaste tiden. När han kom tillbaka efter sin dopningsavstängning och reste till den första landslagssamlingen i Holland vägrade han att prata om varken avstängningen eller Juventus, han vägra att kommentera sin kaotiska återkomst med två röda kort på tre matcher. Trots allt "journalistgodis" runt om kring ville Davids bara prata om landslaget och den oviktiga träningsmatchen som skulle spelas. Likadant var det när han återvände till Holland för att stå till svars för ett åtal gällande misshandel. Juventus är en stängd klubb, där endast ett fåtal väl ansedda och pålitliga journalister har tillträde och rätt att ställa de tuffa frågorna. Pavel Nedved, David Trezeguet och alla andra stjärnor gör likadant, de håller tyst. Man pratar helt enkelt inte om Juventus när man inte har någon som utövar kontroll över vad man säger. Det vore otänkbart om Zlatan inte skulle göra det.

Den enda på senare tid som brutit mot reglerna är Marcelo Salas, han försvann illa kvickt då han vid en landslagssamling hemma i Chile sa att det visst var lite tråkigt att inte spela regelbundet.

Juventus policy ser inte ut som den gör för intet. Den är skapat av ett medieklimat där spekulationer är den kanske viktigaste delen av vardagen. Där massor av sportsidor måste fyllas med intressanta texter varje dag, kvaliteten blir lidande och en ond cirkel skapas. Förtroende mellan klubbar och journalister är sällsynt, det existerar bland storklubbarna endast i sällsynta fall. Det är inte för intet som de flesta uppgifter i Italien läcker ut till tidningarna bakvägen.

Som nämnt ovan är Juventus kanske den mest stängda klubben. Något som nästan alla spelare trots allt uppskattas, det ger dem lugn och ro och ett behagligare privatliv utan journalister som ringer på telefonen och bankar på dörren. I Italien har journalisterna lärt sig reglerna, i Sverige kommer vi att tvingas lära dem. Zlatan spelar för Juventus nu, det är ett stort ansvar och det medför strikta regler. En av reglerna är att inte prata om Juventus utan Juventus tillstånd. Det är en glasklar policy som man inte kan göra någonting åt, utan bara respektera. Att hänga ut Zlatan för att Zlatan själv inte vill prata om Juventus framstår som oproffsigt, nästan italienskt.

Tystnaden är varken märklig eller ett bevis på divalater, tystnaden är ett bevis på att Zlatan är smart nog att rätta sig in i leden. Han tillhör en av världens största fotbollsklubbar och han vet vad det innebär. I Italien går vägen till respekt hos den breda allmänheten genom en stark lojalitet till sin klubb, något som herr Ibrahimovic redan har insett och säkert fått höra både en och två gånger av de ansvariga inom Juventus.

Det spelar tyvärr ingen roll om frågorna handlar om huruvida bollarna i Italien är hårdare pumpade än i Holland eller om hur den sista matchen upplevdes, när det rör Juventus är det bara en sak som gäller; tystnad! Juventus är ingen demokratisk organisation, ingen spelare är större än laget, ingen tar sig några friheter. Allt kan sammanfattas "stilo Juve", ett begrepp vi svenskar har anledning att ta till oss.

Tobias Wennberg2004-10-06 09:00:00

Fler artiklar om Juventus