Veckans lazialità
Gossarna i skamvrån är främst två, möjligtvis tre. Vilka? De självklara.
Det har varit hätska verbala aktiviteter mellan Lotito och den forna ledningen. Vår president har aldrig hållit inne med sina tankar beträffande hur saker sköttes innan den där underbara dagen i juli.
Detta missnöje återspeglas tydligt i Claudios riktlinjer för hur klubben skall skötas. Foten blev det sista många fick känna då il Presidente för några veckor sedan började iscensätta sin omstrukturering på allvar. Den Moggi-tillsatte Giuseppe De Mita fick slutligen lämna klubben till vår allas ändlösa lycka. En person som har jobbat i Lazio för GEA:s intressen, tillsatt av Capitalia på befallning av höken i Turin. Den beskrivningen är skrämmande, dessutom sann.
Ugo Longo, den forne presidenten, var på sätt och vis också en av bovarna i dramat. Skillnaden här är att hans intentioner alltid har varit goda, han lät sig drivas av ett Laziohjärta även om den något tjocke advokaten inte visade sig passa för ämbetet som president. Att ödmjuka leenden och tomma, men hoppfulla, ord var hans ädlaste kontributioner säger tämligen mycket.
En annan Giuseppe, nämligen Masoni, var den tredje av de stora namnen i dekadensledningen. På skalan girig kontra lojal hamnar han approximativt mitt emellan de två tidigare nämnda. Ungefär.
Inte indirekt tillsatt av Sensis hatobjekt, däremot Capitalias företrädare vilket inte är särskilt positivt det heller. Någorlunda proffsigt uppträdande men vissa giriga inslag fanns på samma sätt här.
Varför nämner jag då all dessa fakta? Jo, Lotito har nämligen i dagarna uttalat sig om dessa herrar och deras mindre begåvade och altruistiska handlingar.
Masoni och De Mita har inte yttrat sig något sedan avskedandena då de vet att de skulle framstå som de största av mytomaner ifall några sorters försvarstal gick att höra från deras sida. Longo däremot kunde kosta på sig ett berättigat försvar för hans heders skull.
Nåväl. Här kommer det relevanta, Lotitos ord:
"Jag har samtalat med Longo, och han har bekräftat att han - efter att ha avsagt sig sin kompensation för 2003 - gör detsamma med den för 2004. Han har bevisat sig vara en riktig laziale, en person med stil som förstod sig på klubbens problem och försökte att hjälpa till. Han är den ende som besvarat mina ord med fakta. De andra... jag repeterar, jag kan inte förstå hur styrelsemedlemmar i ett företag på ruinens brant kan belöna sig själva med löner i miljonklassen. Detsamma gäller alla de miljonerna som utbetalades till tränaren, Roberto Mancini."
Noterbart är framförallt att presidenten, Claudio Lotito, sedan starten har arbetat ideellt, tjugo timmar om dygnet. Nu har han dock överlåtit vissa uppgifter till några medarbetare. Ifall det är för några till antalet och ifall de besitter en för liten portion fotbollsmässiga kunskaper låter vi tiden utvisa.
