Krönika: Storm i ett vattenglas
Juventus dopar systematiskt sina spelare. Andra klubbar är givetvis lika oskyldiga som lamm i sammanhanget.
Juventus står åtalade för att ha dopat sina spelare under en period på 90-talet. Det vet de flesta som har en någorlunda uppdaterad koll på Serie A. Att Juventus även har en förmåga att lägga beslag på andra lags kelgrisar är ett snarlikt faktum. I somras var det Roma som snällt fick lämna över delar av sin startelva då Emerson och Zebina flyttade norröver. Fabio Capello, mannen som tidigare uttryckt att han aldrig skulle kunna träna Juve, är ett annat exempel. Att Capello fick för sig att trotsa samma uttalanden; tog sitt pick och pack och slog spelarna följe och flyttade till Turin måste sticka i ögonen på ett stort antal personer.
Romasupportrar (även andra lags för den delen) har en tendens att hata Juventus. Det är, enligt min mening, just Romasupporterns hjärta som är fyllt med mest hat gentemot vårat "Bianconeri". Att rivalitet ökar spänningen och därmed gör det hela mycket roligare håller jag absolut med om. Det är ett konstaterat fakta i mina ögon. Det måste dock finnas någon måtta med hur man använder sig av fördomar så som de nämnda. Att lägga in dem i en seriös krönika, eller artikel med för den delen, som argument i sina försök att smutskasta ett annat lag är som att slå någon under bältet.
Åtalet mot Juventus är inte på långa vägar nära ett slut. Man har inte kunnat höra alla som har kallats till förhör, man vet ännu inte vilka bevis som rent juridiskt får användas emot klubben etc. Det är just detta som gör åtalet viktigt, inte bara för Juventus.
Precis som i Sverige behöver åklagarmyndigheten ibland testa och känna sig för angående de bevis man använder sig av. Man måste "värdesätta" dem; ta reda på hur pass starka de är. Detta kan man inte alltid göra utifrån lagboken, man behöver även testa det genom rättsväsendet. Detta kallas att driva ett pilotfall, och det är det åtalet mot Juventus (delvis) går ut på. Om Juventus fälls kommer andra klubbar att åtalas så fort domen har fallit. Om klubben däremot går fri, ja då vet åklagarna att de bevis man har inte räcker som bevisförning i åtal av den karaktären.
Att Capello, Emerson samt Zebina valde att lämna sitt Roma för att flytta norrut till Turin och Juventus kom naturligtvis att bli ett hårt slag i ansiktet för alla Romanisti. Precis som många andra lags supportrar skulle ha gjort reagerade man med avsky mot dessa spelare och den före detta tränaren. Anledningarna till att desamma valde att inte stanna kvar i Roma är det ingen som är intresserad av?
Vad är då skillnaden mellan Juventus och Roma? Förutom det som alla vet (norr vs. söder...) så ligger den, enligt vissa personer, delvis i att Roma är ett lag med mycket mer personlighet än Juventus (och Milan med för den delen.). Det må så vara, att spelarna i Roma upplevs som mer personliga. Hur ofta läser man t.ex. inte om hur Cassano stormar ut från träningen efter ett av sina obligatoriska bråk med tränaren? Vad gör väl det, de är ju "personliga". Att vara personlig sammanfaller således med att bråka med tränaren eller någon annan? För vad pekar på en mer personlig sida hos Cassano än exempelvis Birindelli än just den att han allt som oftast bråkar med andra i klubben? Det kan inte vara så att man har svårare att komma överens i Roma?
"...med tanke på att ett glas vatten har starkare personlighet än vad 99% av deras spelare har haft de senaste 10 åren." Jag tror att vattnet bråkar mer för att det trivs sämre i glaset än vad spelarna i Juventus misstrivs i sin klubb.
Läste även att Romas spelare och fans är stora människor. Att några av dem är överviktiga kan nog stämma, men att de visar upp en stor empati, en stor förlåtande sida, en stor kärlek till människan, det köper jag inte. Hur stort är det att berömma varandra för att någon "likasinnad" har lyckats träffa en domare i huvudet med ett euromynt (eller om det nu var en tändare)? Hur stort är det att ha gjort sig ett namn genom att bråka? Om vi som inte håller på Roma hela tiden skulle använda dessa argument för att styrka våra teser om att Roma är en sämre klubb än de vi själva håller på, då skulle vi hela tiden använda oss av ett mycket billigt knep för att plocka enkla poäng. Att hela tiden skylla på att en förening KANSKE dopade sin spelare för tio år sen, är inte det samma sak?
Eller som Simon Bank på Aftonbladet skrev:
"Det fanns gott om folk som applåderade tystnaden, en del av dem kallar sig till och med "journalister".
Det är som det är.
Opportunism har alltid trivts alldeles utmärkt i koppel."
AJ!
