Inter-Udinese 3-1
"Adriano Superstar, Vieri är tillbaka". Gazzettans redogörelse för matchen klingar vackert i blåsvarta öron. Inters anfallsduo gav tre ack så viktiga poäng i ligan och detta ger nog lite arbetsro för Mancini inför stundande bataljer.
Efter ännu en missberäkning i Rom i ligaspelet före uppehållet var det nu Inter som hade, ja inte kniven på strupen direkt, men låt oss säga knappnålen mot fingret.
Juventus tog en ny trepoängare på lördagen och med de förutsättningarna var seger och endast seger vad Inter kunde vara nöjda med denna söndagseftermiddag hemma på ett soligt San Siro.
Dryga 62 000 på läktarna trots en halvtaskig inledning, och en hoppfull stämning infann sig hos blåsvarta hjärtan tidigt i matchens upptakt.
Det hann gå knappt fyra minuter innan Christian Vieri, åter i startelvan efter fysisk återhämtning, ordnade ett frisparksläge för Inter. Ett trettiotal meter utanför De Sanctis straffområde lade Milanos kejsare upp bollen och med löd i skon förpassade han ett skott likt en luftvärnsprojektil intill den högra stolpen.
Jublet från läktarna dånade, och strax ekade kören från kurvan; Adriaanooo eeeh! Adrianooo oooh! Adriano eeeeh! Adriano alé alé!, allt till en välkänd melodi.
Jublet hann knappt lägga sig innan det var dags igen. Efter drygt tio minuters spel erövrar kelgrisen bolen på egen planhalva och sätter av i en vild galopp likt Varenne på hippodromen intill.
Den första försvararen rundar han likt yttrarna gjorde med Gresko förr om åren, den andre utmanar han ihjäl med diverse kroppsfinter och översteg, till sist någon form av halvtunnel, varefter han rycker i sidled förbi den tredje (som han väntat in) och placerar därefter bollen snyggt i den högra gaveln. Ett mål att minnas!
Om jublet var hårresande vid frisparksmålet strax innan, så var det om möjligt än mer frenetiskt efter denna enmansshow. Och kören från kurvan etsar sig ännu fast i bakhuvudet på mig.
Stämningen på Nerazzurri Svedesis respekterade matchchatt infann sig i takt med att målen trillade in och hoppet om en seger steg när Inter behöll ledningen halvleken ut.
Bästa möjligheter till en utökning hade Van Der Meyde och Vieri, holländarens avslut letade sig dock över ribban. Och Vieris chans fån nära håll parerades snyggt utav Morgan De Sanctis i Udinesemålet.
Andra halvlek
Inters andra halvlek blev till att börja med en kalldusch. Udinese lyfte upp sitt spel och fick utdelning tidigt. Mauri gjorde en listig löpning och tog emot en djupledsboll inne i Inters straffområde, därefter väntade han kyligt ut en anstormade försvarare och placerade snyggt in reduceringen 1-2 till vänster om Fontana.
Udiense ökade sedan pressen och det kändes stimmigt i Inters bakre led för en stund. Udinese lyfte gång på gång fram folk mot straffområdet och Inter tvingades slå ifrån sig. Det var här det oh så psykologiskt viktiga 3-1 målet för Inters del kom. Och det var inte enbart för matchen i sig det var psykologiskt viktigt. Målgöraren fick en redig kick av att sätta matchens förmodligen viktigaste mål. Vieri tog tag i en djupledsboll lite åt höger med försvararen i ryggen. Med järnvilja betvingade han påhälsningen och kunde med utsidan av vänsterfoten iskallt placera in bollen vid den bortre stolpen. Tröjan åkte av och bänkraderna på första ring rusade fram mot staketet i ett glädjerus. Jublet vid Adrianos fullträffar var känslosamt vilda, dånet vid 3-1 målet var mentalt!
Målet kom i ett viktigt skede och i och med detta reste sig Inter flera snäpp. Att följa en Intermatch via webbradio innebär oftast flera olika sinnestillstånd på kort tid. Det kan gå fort från lyrisk tillfredställelse till bubblande ilska och vidare till tom sorg och misär. Den andra halvleken efter Vieris segermål blev något av det lugnaste och sömnigaste jag själv upplevt.
Då jag låg i sängen med ihärdig huvudvärk var det inte utan att jag vid ett par tillfällen faktiskt höll på att vända mig om och slockna trots Scarpinis ljuva stämma. Kommentarerna var i stil med; "Ingen fara på taket.", "Inter kontrollerar fullständigt." samt "Udinese verkar ha gett upp redan." under matchens avslutande period.
Udinese skapade ett par chanser i den andra halvleken, men det var inte mycket att hänga i julgranen och detta var sammantaget en ganska chansfattig tillställning. Di Michele serverade bland annat Antonio Di Natale med en fin djupledsboll och den förre Empolispelaren tvingade Fontana till en parad. Returen lade Jimmy själv beslag på.
Inters bästa möjlighet föll på Vieri som fick en boll utanför straffområdet till vänster, avslutet på Adrianos inspel gick dock ett par meter utanför den bortre stolpen.,
Inget att anmärka på i övrigt och tre poäng bärgades vilket gör att vi nu lämnade den nedre halvan av tabellen och klättrade några placeringar.
Derby nästa!
