5 dagar kvar: Derby, vad handlar det om?
Glädje, fyrverkerier, jubel och himmelsfärd eller skam, sorg, depression och krossade drömmar? Vad innebär egentligen ett derby för själen och vad föranleder dessa känslomässiga tillstånd? Den som ändå visste.
Det är någon gång på söndagskvällen veckan innan det på allvar börjar gry i kroppen. Detta efter att den vanliga ligamatchens 90 minuter plus tillägg är avklarade. Man har varit medveten om speldatumet ända sedan schemat släpptes, men nu börjar man på allvar ställa in fokus. Dag för dag som vandrar förbi ökar temperaturen med några grader.
Man går i trans och atmosfären som omger den mest prestigefyllda av matcher går att ta på, ja det gör den.
Matchdagen är ett virrvarr och väntan fram till det att kvällsaktiviteten drar igång är evig känns det som. Jag har svårt att minnas en natt innan ett derby då jag inte mått illa och haft kräkningar pga. nervositeten. Det spelar liksom ingen roll om vi går som ett ånglok i ligan eller om vi mot förmodan är under mittenstrecket. I derbyt nollställs allt vad dagsform heter och allt som räknas är resultatet efter 90 minuter, resultattavlan är allt. Låt oss minnas två olika exempel:
2001-02 - vårderbyt
Slutspurt under Hector Cúpers sånär som magiska debutsäsong. En häftig batalj mellan två fullt jämnstarka lag, oavgjort verkade rättvist således. Men Vieri avgör med matchens enda mål. Med knäet bemästrar han Ventolas inspel och Milans mindre lyckade säsong får ännu ett smärtande nederlag.
1999-00 - höstderbyt Inters dåtida drömduo, med Vieri som världens förmodligen bästa spelare vid den tiden och Ronaldo spelade sitt enda riktiga derby tillsammans på topp. Det var en minnesvärd match för blåsvarta där vi med sprudlande fart tog ledningen. Men en tuff utvisning för brassen ledde till att Milan lyckades vända tillställningen till 1-2, ett av flera antiklimax för Inter i modern tid.
***
Särskilt på senare tid har man som blåsvart själ mest fått använda de negativa adjektiven för att beskriva sitt sinnestillstånd efter Madonninaderbyn. De fyra senaste har smärtsamt gått till Milanfavör, och det har varit mycket 1-0 och 2-2 överlag de gångna åren.
Men talespråket säger ju att för varje förlust kommer man närmare en seger, frågan är väl bara när den där förändringen skall infinna sig? När Arsenal spelat 25 matcher utan förlust säger folk detsamma, de är snart uppe i det dubbla...
Nåväl, nu är inte Milan vad Arsenal är för stunden så att det skulle dröja mycket längre innan vi vänder trenden ger jag inte mycket för. Milan har givetvis en fördel i att de haft samma tränare över längre tid nu och skapat kontinuitet, medan vi ännu får förlita hos till stor del på individuella prestationer. Men vi har även lagmässigt vid ett par tillfällen visat upp ett bländande spel i år så möjligheten att rocka loss big time finns alltid!
Appropå individuella aktörer...
Fateci sognare!
Nedräkningen fortsätter och temperaturen stiger. Det återstår nu 5 dagar till säsongens hittills viktigaste match.
Framåt Inter Framåt!
