Fyra dagar till derbyt
Landström: Melankoliska förlorare mot Smutsiga lycksökare
Derbyt mellan Inter och Milan brukar sluta, som vår kollega på Milanredaktionen så snällt påpekade, med klara Milanvinster. Men matchen är så mycket mer än två fotbollslag som ställs mot varandra.
Likt min kollega Jimmy Fredholm tog jag Inter till hjärtat när jag såg Youri Djorkaeff briljera i det blåsvarta laget från Milano. Innan dess hade jag aldrig riktigt fått upp intresset för Serie A. Jag är "uppfostrad" av Tipsextra sedan tidig ålder och föredrar fortfarande matcher från Premier League framför Serie A i de flesta fallen. Herregud, matcher som Portsmouth-Everton på en måndagskväll kan vara mångfaldigt mer intressanta som en medioker Serie A match mellan, låt säga, Milan-Chievo där spelare ramlar och filmar stup i kvarten och den effektiva speltiden med boll står för knappt hälften av de 90 minuter som klockan visar. Men nog om det.
Under min uppväxt hann jag umgås kring många som tog till sig AC Milan under 90-talets början, då ett gäng holländare förde Milan till stora framgångar. Helt plötsligt tog många unga människor till sig det klassiska rödsvarta laget från Milano. Inget konstigt med det egentligen, då det händer hela tiden: Ungdomar i väldigt påverkbar ålder tar gärna till sig framgångsrika lag som de kan känna glädje och gemenskap med. Hur många medgångsfans fick Milan under 90-talet? Ofantligt många, antagligen.
AC Milan är en klubb med ett smutsigt förflutet. Det är även en klubb som ständigt anklagas av folk från södra Italien med konspirationsteorier. Inte så konstigt det heller.
Milans Vice-president Adriano Galliani är även ordförande i Lega Calcio. Vem Silvio Berlusconi är och vad han gör är vida känt vid det här laget. Personligen tror jag inte på alla konspirationsteorier, ty då borde jag lägga ner mitt engagemang i Serie A omedelbart, men man börjar ju undra när laget får diverse frapperande fördelar som t ex sjuttielva extraminuter mot Livornoi höstens premiäromgång. Milan åker på förlust mot en nykomling i premiären? Ohållbart.
De medgångsfans som tillkom för Milan under 90-talets början känner säkerligen till deras smutsiga historia. Men hur många gör det av de knattar som börjat hålla på Milan tack vare de senaste framgångarna? Då kör vi:
Milan blev tillsammans med Lazio tvångsnedflyttade till Serie B efter en vadlagningsskandal 1980. Säsongen efter spelade de upp sig till högsta divisionen igen. Allt frid och fröjd? Inte riktigt. De hamnade på plats 14 av 16 och fick återigen spela i andradivisionen. Stora stolta AC Milan.
* * * *
Vad hände förra året i Serie A? Ännu en spelskandal uppdagades med flera lag inblandade. Går det att ta Serie A på allvar? Det är en befogad fråga.
* * * *
Vad driver folk att hålla på FC Internazionale då? Ja, inte är vi medgångsfans i alla fall. Det har varit ytters sparsamt med framgångar en lång tid nu, vilket alla motståndarfans så gärna påpekar. När jag frågar interisti jag möter blir svaren ofta: "På grund av Sosa", "Tack vare Djorkaeff", "Jag såg en match då jag var yngre och fastnade för de med de snygga blåsvarta tröjorna". Elaka tungor säger snarare att vi är melankoliska stackare vars lott det är i livet att hålla på ett lag i ständigt kaos.
I ärlighetens namn så är ju Inter ständigt ett lag i kaos. Nya tränare var och vartannat år. Spelaromsättningen är enorm: Vi lånar ut dussintalet spelare hit och dit varje år (så man knappt vet vem som är var), vi köper och säljer spelare innan de ens fått en riktig chans i klubben. Inter är otålighetens högborg vars organisation verkar katastrofal. Otaliga före detta spelare har klagat på hur miljön kring Inter är och hur saker och ting är funtade hos ledande i klubben.
Personligen har jag blivit så luttrad att jag inte ens tror på någon titel den här säsongen. Jag tror inte att Inter tar poäng i derbyt, speciellt med tanke på alla virrpannor i Inters försvar. Kan det gå åt helvete mot Milan, så gör det sannolikt det. Enda möjligheten är att vi vinner med 5-4, tack vare vår sagolikt grymma offensiv.
Men det är klart. Visst drömmer man ibland. Jag drömmer att Inter äntligen jagar iväg "Derbyspöket" och kör ner Milanfansens klatschiga tifo i halsen på dem. Om fyra dagar får vi svaret. Interredaktionens Il Carlholmo befinner sig på plats och jag unnar den luttrade gubben en seger. Mina tummar håller jag just nu för att det någonstans i Övertorneå finns en restaurant som har Canal+. Släkten har tyvärr inte den Zlatan-galne kanalen.
* * * *
Mutu åkte nyligen fast i ett drogtest. Någon som är förvånad? I Inter var han precis lika bångstyrig som han varit i "Chelski".
