Leverkusen - Roma 3-1
Champions Leauge är kört efter en deprimerande föreställning. Che cazzo!
Att drömma är givetvis tillåtet, men eftersom det krävs ett rejält mirakel för att vi ska gå vidare är det lika bra att inse - vi får vänta ytterligare ett tag innan vi lyckas i Europa.
Och matchen?
Vi ledde ganska orättvist (men vad är rättvisa värt i en fotbollsmatch?) efter 45 minuter, trots ett massivt spelövertag för tyskarna. Leverkusen kvitterade dock tidigt i andra halvlek och gjorde tio minuter senare 2-1.
Att vi blir bestulna på ett solklart mål av Cufré (Roma och domare går tydligen inte ihop i CL...) ökar frustrationen i ett redan frustrerat Roma, och Panucci blir sedan utvisad efter en armbåge på Krzynowek. Om det var en rättvis utvisning eller inte vågar jag inte uttala mig om.
Fru Fortuna visade återigen prov på sin frånvaro när Totti satte en frispark i ribban mot slutet av matchen, och när De Rossi blev andre man att visas det röda kortet var det definitivt kört. Franca kunde lätt sätta 3-1 bakom Zotti på övertid, och Roma fick vända hem efter ytterligare ett bakslag...
***
Jag vet inte om det beror på oskicklighet och att vi inte räcker till - men ändå känns det förutbestämt att vi inte ska kunna lyckas. Ända från första början, med Frisk-skandalen och "0-3" i arslet, via kollapsen i Madrid fram till gårdagens pinsamma förlust har Fru Fortuna skrattat oss rakt upp i ansiktet. Vi har saknat allt det flyt ett lag i medvind har.
Vems fel det är kan jag inte säga. Självklart har all turbulens kring laget dragit ett rejält strå till stacken, men någon - av mig ännu oidentifierad - faktor måste vara mer betydande än de andra. Om det är att våra överbetalda stjärnor inte kämpar, om disciplinen i laget är alltför låg eller att Samuels frånvaro märks mer än jag tidigare befarat kan jag inte svara på. Det kan lika gärna bero på något helt annat...
Det är dock dags för spelarna att ta sitt ansvar för att kunna bryta den negativa trenden, för detta accepteras inte!
Nu får vi dock koncentrera oss på ligan där tåget ännu inte har gått. Det är trots allt 32 omgångar kvar, men för att vi ska kunna utmana axelmakterna från Norr gäller det att vi kommer igång fortare än kvickt. Vinner vi mot Palermo på söndag ljusnar läget lite.
Men nu är det onsdag eftermiddag och vi är utskämda, utskrattade och utslagna. Samtidigt vinner zebrorna med 1-0...
Visst är det underbart att vara romanista?
