Valencia-Inter 1-5
Högt uppe i det blå! Mancini tog med sig 23 grabbar till Mestalla, denna arena som Cuper måste haft som favoritställe att komma till. Alla räknade med en tuff match mot ett av 2000-talets bästa lag Valencia, men utgången, ja den blev något i hästväg.
Mancini ställde upp med den gamle Fontana där bak och med en backlinje med Cordoba, Burdisso, Materazzi och Favalli. Mellan det offensiva anfallet fanns Cambiasso som skulle rensa bakom Stankovic, Veron och Emre. Framåt så var våran guldgosse Adriano och Vieri. Alltså en 4-1-3-2 uppställning som skulle göra jobbet.
Några gula kort utdelades tämligen direkt av Urs Meier (ni vet han som antagligen inte har tänkt att åka till England på semester på ett tag), där Veron och Angulo fick studera det gula kortet närmare. Efter 8-9 minuter så tar Adriano bollen och gör en fin liten dribbling på tre man innan han stoppas. Det syns verkligen att Adriano har självförtroende förnärvarande, han vågar och han lyckas.
Någon minut senare sätter Adriano en pass till Vieri som via en cross får den till Veron som inte lyckas med en volley. Valencia sticker emellan med en fin chans då den gamle Juventus bekantingen Di Vaio får iväg ett lurigt lågt skott som Fontana gör en fin enhandsräddning på. Bollen studsar ut och Fontana kommer snabbt upp och slänger sig i samma ögonblick som Angulo är där och ska försöka komma åt bollen. Han träffar tyvärr Fontana i brösttrakten och det blir någon minuts uppehåll innan Fontana är uppe igen.
Adriano får en jättechans att sätta första målet på Mestalla, då Stankovic lägger upp bollen i boxen till en fristående Adriano. Otroligt nog missar våran guldgosse det här läget och 0-0 står sig.
Adriano passar lite senare bollen till Emre som tyvärr inte får något tryck i skottet och Canizares får känna på bollen.
Resterande del av första halvlek är mest ett slag på mittfältet där Cambiasso imponerar stort. Även försvaret känns lite stabilare än vanligt under Mancini och jag tror att mycket beror på att Cambiasso täcker en yta som förut har funnits att odla anfall på. Att Mancini anser sig ha råd att ställa över BÅDE Toldo och Javier Zanetti är förvånande och har inte tillhört vanligheten från tidigare coachers agerande.
Andra halvlek.
Javier Zanetti byts in direkt istället för Burdisso och Cordoba går in och tar hans plats i mitten. Det verkar vara någon liten skada för Burdisso har gjort en bra match på Mestalla.
Den hinner knappt börja innan Inter via Stankovic har nickat in en boll som jag kunde svära skulle gå utanför. Favalli slår en fin kross som serben nickar in i högra krysset otagbart för Canizares. 0-1 och levet leker.
Pang! Bara någon hundra sekunder senare så har Adriano fått in ett inlägg från högra kanten som en av försvararna inte får in ordentligt. Vieri som igentligen inte får någon ren träff sätter bollen förbi en långsam Canizares. 0-2 och nu börjar vi ana att den här kvällen kommer att sluta med vinst.
Inter tar över föreställningen och inom kort får Adriano ett läge i dålig vinkel och lyckas tyvärr bara träffa utsidan av nätet.
Di Vaio är framme igen med ett skott som Fontana snyggt räddar över ribban.
Ett gäng målchanser åt båda håll böljar fram och tillbaka där bland annat Stankovic i 67:e minuten hade lätt kunna stänga tillställningen. Han springer sig fri i en misslyckad offside fälla och är helt fri med Canizares, men tyvärr tror nog serben att det är offside eller något för avslutet är riktigt dåligt, då bollen går utanför. Ett jätteläge som man bara inte får missa, som tur är har vi redan två mål upp.
Di Vaio som är den som oroar Inter försvaret mest får iväg ett riktigt bra skott som går i stolpen förbi slängandes Fontana. Bollen åker som missil tillbaka och Fontana kunde om han hade haft otur fått bollen på sig på vägen tillbaka. Men det är inte Valencias kväll den här kvällen.
I 73:e minuten så kommer hoppet tillbaka till Mestalla. Di Vaio skär in från vänster kanten och hittar en fristående Aimar som lätt och fint drar in 1-2. Aimar som varit en skugga av sig själv i den här matchen ordnar så att det är match igen.
Mancini reagerar direkt. Vieri som inte övertygat och som ser stabbig ut byts ut mot Van Der Meyde. Meyde som knappt hinner komma in får ett pass av Adriano som han sedan fri kan sätta enkelt bakom Canizares. Hoppet är ute för Valencia, för nu känns det verkligen som en given seger med bara en kvart kvar. 1-3 och Inter klacken som kommit till Spanien börjar höras från läktaren då missmodet sprider sig bland hemmafansen.
Adriano, som i stort sett varit med i varenda farlighet framåt får en mycket fin boll efter att Javier Zanetti har gjort en av sina patenterade inbrytningar på höger kanten. Det syns verkligen att Javier inte är någon målskytt för han har läget att göra det själv. Istället lägger han bollen enkelt till Adriano som har all tid i världen att dra in bollen från 2-3 meters håll. 1-4 och vi är många som inser att den här kvällen kommer inte varje dag.
Som tack för sin fina insats så plockar Mancini ut Adriano och låter Cruz komma in och få känna på matchtempo. Mancini verkar ha tur med bytena den här kvällen då Cruz för en chans att även han sätta en boll bakom Canizares, men tyvärr är Cruz ben några decimeter för korta för att stöta in bollen som kom från Stankovic.
Eftersom antagligen Stankovic tyckte synd om Cruz så levererar han en boll till trädgårdsmästaren som trycker in nummer fem för kvällen. Otroligt. Men sant. Vi vinner borta mot Valencia med hela 1-5. Kollar man till matchen i stort så är siffrorna missvisande, men att vi skulle få med oss tre poäng det var något som var klart tidigt i andra halvlek.
Jag har sparat en detalj som var värd hela entre biljetten. Adriano tar emot en boll i början av andra halvlek och gör en snurr-rörelse medans han tunnlar Navarro i en och samma rörelse. Det är världsklass. Det är mer än världsklass. Det är Adriano klass.
Förutom Adriano så får Cambiasso överbetyg tillsammans med Stankovic och Veron. De enda som inte såg riktigt bra ut var Cordoba och framförallt Vieri (även om han gjorde mål). Vieri har fortfarande långt till formtoppen, men nu har han ju börjat leverera mål men det är främst tack vare Adrianos anfallsspel som luckorna och chanserna kommer.
Sedan jag började följa Inter intensivt någon gång på mitten av 90-talet så har jag aldrig sett oss vinna så här mycket på bortaplan mot ett så pass bra lag. Det är historia och jag flyger högt uppe i det blå. Ungefär som efter Arsenal matchen förra året.
Allt som är uppe i det blå kan komma ner fortare än man anar, men eftersom tillfällena är så få så uppmanar jag alla Er att njuta. Derbyt är redan på söndag. Men fram till dess så går jag stolt omkring på gator och torg.
Till sist. Ranieri har nog haft bättre födelsedagar än igår. Hans 53:e födelsedag glöms nog bort fortare än kvickt.
Adriano klass var ordet. Till och med slutordet.
