Del Piero segerorganisatör i 3-0 match mot Siena
Förra året gjorde Del Piero hattrick mot Siena. I årets första drabbning mot Toscanas bianconeri blev det två mål och en assist för Juventus kapten.
Siena börjar utveckla sig till Juves önskemotståndare. Fjolårets fyra matcher slutade samtliga med seger och många mål. Årets inledande drabbning följde traditionen.
Men det började bedrövligt i går kväll. Första kvarten dominerade de svartvita visserligen, men då menar jag alltså hemmalaget och inte de för aftonen blågula Juventus-spelarna. Några vassa avslut kom Siena mycket sällan till, men man spelade i ett högre tempo och hade ett effektivt passningsspel. Det dröjde faktiskt nästan tio minuter innan Juventus överhuvudtaget presterade någonting som med lite god vilja skulle kunna kallas anfall.
Den inledande Siena pressen kom dock av sig när Juventus åtminstone skärpte koncentrationen, men första halvlek blev ett sömnpiller. Camoranesi gjorde några läckra dragningar och även Zebina skojade friskt på högerkanten, men de få målchanser som Juve skrapade fram sumpades elegant av Del Piero och Zlatan. Det kändes som om det verkligen gått grus i anfallsmaskineriet, och pålitliga pådrivare som Nedved och Zambrotta var mycket bleka. Speciellt Nedved, som i princip inte deltog i spelet alls.
Andra akten av aftonens drabbning blev dock desto roligare.
Spelarna hade uppenbarligen fått höra ett och annat från Capello i paus för det var ett betydligt mera taggat lag som gjorde entré efter paus. Man rörde sig bättre och man höll i taktpinnen på ett betydligt mer resolut sätt. Och det gav resultat. Cannavaro gick upp ett flertal gånger och var nära att nicka in ett ledningsmål. Emerson och Appiah tog över allt mer av mittfältet och inläggen från kanterna duggade allt tätare, framför allt från höger. Visserligen sumpade Del Piero och Zlatan ytterligare några chanser, men man kände ändå att det skulle pangas in ett ledningsmål för Juve ganska snart.
Och det gjorde det också. Eller rättare sagt petades in i tom bur, efter en lite tilltrasslad situation där Zlatan nickat ett inlägg från Camoranesi mot mål, bollen fastnat på en försvarare och sen studsat ut mot en fri Del Piero.
Glädjen hos målgöraren gick inte att ta fel på. Man kunde verkligen se lättnaden i ansiktet hos vår kapten. Men dessvärre tyckte jag mig också se någonting annat. Nämligen att Zlatan och Del Piero drog sig bort från varandra efter målet och att Zlatan närmast verkade bedrövad över att Del Piero fick göra mål. Jag hoppas att jag såg fel...
2-0 målet som kom bara sju minuter senare förstärkte dock detta intryck ytterligare. Efter en mycket fin boll från Del Piero ut på högerkanten (förstås...) kom ännu ett fint inlägg, den här gången från Zebina och Zlatan gjorde allt han kunde för att nå bollen med någon slags omöjlig cykelspark, trots att Del Piero stod i perfekt läge fyra meter därifrån. Bollen var helt klart också ämnad för D.P. Kanske uppfattade inte "Ibra" alls situationen så, men lyckligtvis fick i alla fall Alex bollen och placerade enkelt in tvåan mellan benen på Fortin i Siena-målet.
Tre minuter senare small det igen. Och det var matchens verkliga fyrverkeripjäs som detonerade. På en frispark från Del Piero lyckade Camoranesi få till den perfekt nicken. Rätt upp i krysset. Snyggare än snyggast! Helt klart säsongens mål så här långt. Och det kändes gött att det var just Camoranesi som fick slå till, eftersom han, sett till hela matchen, var lagets allra bästa spelare.
De avslutande tjugo minuterna bjöd, föga överraskande, på mycket lite. Siena gjorde några halvhjärtade försök till offensiv satsning, men alla insåg förstås att matchen var över. Zalayeta ersatte Zlatan och Kapo ersatte Del Piero.
Och Tacchinardi fick också hoppa in en kort stund eftersom Appiah drabbades av en smärre skavank.
3-0 är ett styrkebesked. Försvaret känns betongfast och efter tio matcher (sju i ligan och tre i C.L.) så har vi en närmast löjligt fin svit, med nio vinster och ett oavgjort resultat. Och en målskillnad som lyder 18-2 !!!
Trevligt läsning, minst sagt. Och trevlig läsning hade uppenbarligen även gårdagens Canal-plus-kommentator Petter Johansson haft eftersom han refererade till en krönika signerad Jonas Söderström på svenskafans. Man har märkt det förut, att formuleringar som funnits i våra artiklar figurerat i dumburken, men det här var det tydligaste exemplet hittills. Kul även det!
Men allra roligast var förstås det faktum att Del Piero fick sin revansch och comeback i går. Att skrika succé vore fel. Efter första halvlek satt jag, och säkert många med mig, och längtade efter Zalayeta. Han är åtminstone i form. Frågan var inte OM han skulle bytas in utan vem av Zlatan och Del Piero som skulle lämna. Så kändes det efter första halvlek. Men i andra halvlek spelade Alex verkligen bra! Och i takt med framgångarna infann sig så blev det förstås ytterligare bättre. Tänk vad ett mål kan betyda. Så visst var det ett stort fall framåt för Del Piero. Plus för övrigt även till Zebina, Emerson, Cannavaro och framför allt CAMORANESI.
Gårdagens minus går till Nedved, som kändes ointresserad, och framför allt (tyvärr) till Zlatan som fortsatte på den inslagna vägen att försöka dribbla ihjäl sig. Det har blivit en ond cirkel det där. Zlatan får ganska få bollar, eftersom han inte riktigt lärt sig spelsystemet ännu, och när han väl får en bra pass så försöker han genast göra något omänskligt bra av den. Och så misslyckas han med det och medspelarna blir irriterade för att de aldrig får en bra pass tillbaka och så dröjer det ännu längre tills nästa gång som någon spelar Zlatan. Vilket leder till att han blir ännu mer isolerad och försöker göra någonting ännu mer omänskligt bra av nästa boll. Och så misslyckas han igen och så dröjer ännu längre tills nästa gång som någon spelare Zlatan... osv...osv...
Men, men. Det rättar nog till sig så småningom. Och som helhet ser alltså framtiden mycket ljus ut. Som alltid, efter matcherna mot Siena...
