Juventus: Inte bara doping
Matcherna mot Juventus får ses som given tvåa efter derbyt i fråga om känslor. Rivalitet, passion eller något annat ord räcker inte till för att beskriva stämningen. Det är rent hat.
Avskyn mot Juventus är sedan länge djupt rotad i de flesta romanisti. Våra belackare (Juve-fansen själva) vill ofta få det till att vi har mindervärdeskomplex och i grunden bara är avundsjuka, men då är ni ute och cyklar.
Att Juventus har 27 scudetti medan vi bara har 3, ser jag inte som någon större "pain in the ass". Inte heller det faktum att de aldrig spelat i Serie B. För det borde de - om rätt ska vara rätt - ha gjort för ca 90 år sedan, då de kom sist i tabellen men året efter ändå fick lira i högstadivisionen. Nu är jag förvisso inte mycket för "gamla meriter", men ändå.
Jag tror (rättare sagt; hoppas) att ingen romanista skulle vilja byta ut vår historia mot Juventus' dito, även om det skulle medföra 24 ytterligare ligavinster och mängder av andra framgångar.
Varför? För Juventus är smuts i våra ögon.
***
Att åklagare Guariniello - som har hand om dopingåtalet mot zebrorna - vill spärra in medicinmannen Agricola samt höjdaren Giraudo (vars flint förmodligen döljer ett och annat horn) hoppas jag inte har undgått någon.
De båda herrarna (nåja...) anklagas för att mellan 1994-1998 systematiskt ha dopat Juventus' spelare, d.v.s. samma spelare som under den tidsperioden tog hem 3 scudetti, 1 CL-titel och spelade ytterligare 2 CL-finaler (har jag missat något?). För detta brott ska de båda dömas till ca 3 resp. 2 år i finkan. Om de blir dömda kan jag inte svara på - de tillhör ju trots allt Juventus - men för mig (och många andra) har Juventus varit skyldiga sedan länge.
Om en dom ändå faller och Juve-nissarna förklaras skyldiga...
Är ni juventini då fortfarande lika stolta över eran storhetstid på 90-talet?
***
Moggi? Kommentar överflödig. Fulare fiskar finns bara inte inom den moderna toppfotbollen.
***
Att domarna och Juventus sedan länge misstänkts vara bästa vänner har knappast undgått någon. Som sagt är det misstankar, men att blunda för de uppenbara fördelar som Juventus fått (eller köpt?) genom åren är att lura sig själv.
10/5 1981 är ett datum som inte säger särskilt mycket för de flesta, men för många romanisti har det en annan innebörd. I Turin spelar Juventus och Roma en match som kommer att avgöra ligans utgång: Roma måste vinna, Juventus får inte förlora.
I slutet av matchen gör Turone mål för Roma och glädjen vet inga gränser. Under några få ögonblick tror sig Roma-spelaren ha skjutit sitt lag till deras andra scudetto, men hans glädje över det solklart korrekta målet avbryts abrupt av att linjemannen vinkar av målet för offside.
Ridå, och Juventus tar hem ligan det året.
***
"Solo rubare, sapete solo rubare"
Översättning: Bara stjäla, ni kan bara stjäla
Melodi: Guantanamerà
***
Det - och mycket annat - gör att Juventus inte står särskilt högt i våra ögon. Man kanske kan klaga på att vi sprider onödig polemik här på SvenskaFans med våran avsky mot Juventus, men är det ändå inte fansen vi skriver för? Med risk för att bli hånade och censurerade så för vi bara fram vad de flesta romanisti faktiskt känner.
Vill någon juventino ha ett ord med i leken? Hjärtligt välkommen!
Eller ska jag vänta mig att ni gömmer er bakom 27 ligavinster som vanligt?
***
"Världen är full av vackra färger, är det då inte en synd att förfalla till svart och vitt?"
Brian R. Little
