Trick or treat, Cassano?
Fotbollsvärlden sitter för tillfället och spekulerar i vad som ska hända med spelaren som ifall han inte haft sin gudabenådade fotbollstalang idag skulle återfinnas på samhällets botten. Men spekulationerna borde inte handla om ifall han försvinner eller ej, utan när.
När Roma presenterades på San Siro i söndagskväll så var det ett ungt lag som ställdes på banan. Ett ungt lag som man inte visste riktigt var man hade innan matchstart. Nu har vi fått alla svar vi behöver, det kommer att bli en generationsväxling, och den kommer att genomföras till fullo av Delneri. Men den kommer att utföras utan en av dem som var tänkta att leda det nya Roma, som skulle vara en av galjonsfigurerna på den nya skutan. Cassano ingår inte i det nya Roma, men han är inte ensam. Räkna med att flera gamla hjältar lämnar framöver.
Delneri är inte känd för att vara en man som döljer sina åsikter, det kan hans uppenbara inblandning i vissa politiska rörelser bevisa. Delneri förde inte Chievo till förstaligan och höll dem inte kvar där genom halvhjärtat coachande. Delneri sparkades inte av Porto för att han var slapp och en svag coach (dock är det onödigt att spekulera i de verkliga orsakerna till detta). Nej, Delneri har gjort det han gör för att han har en idé om hur fotboll ska spelas, och en idé om hur spelare ska bete sig på och utanför planen. Delneri vet vad han vill, och tänker inte låta något komma i vägen för sin bevisligen fungerande fotbollsfilosofi.
Våran nye tränare kräver disciplin. Visst kan man hävda att Capello och Völler krävde disciplin de också, men Delneri har insett sin situation på ett sätt som Rudi inte lyckades med. Vill han lyckas i Roma måste han antingen byta filosofi, eller helhjärtat fullfölja sin väg. Han kommer att göra just detta, och då får inte någon stå i vägen för honom. Völler krävde disciplin, och han hade erfarenhet av klubben, men han var inte beredd på vad som väntade honom. Han var inte beredd på den karusell som Roma är. För att träna denna klubben måste man först lyckas hoppa på i farten, sätta sig bekvämt och stabilt för att sen bemästra karusellen i den fart den rörde sig i redan innan man försökte hoppa på. Roma låter sig inte saktas ned, Roma är en karusell som kommer att virvla i all evinnerlighet, för att lyckas gäller det att hoppa på och klara av att bemästra farten samtidigt som man har kontroll på precis allt som försiggår runtomkring en. Man kan inte sakta ner klubben till en behaglig fart, sådan är inte mentaliteten i och runt klubben, utan man måste klara av pressen. Capello gjorde det, de som kommit efter honom gjorde det inte. Delneri kommer att lyckas, det är jag övertygad om.
Delneri vet vad jobbet han har tagit sig an innebär, och han har redan börjat slänga av de störningsmoment som tappat greppet och sitter allt mer instabilt på karusellen. Först har vi då Cassano, Superantonio Cassano. Jättetalangen Cassano som är alla rubrikmakares dröm. Utan tvekan är han en enorm profil och fotbollsstjärna, en av Italiens största redan vid en sådan ung ålder, men temperamentet och mentaliteten är inte av denna värld. Eller snarare, han är inte av denna värld som ligger norr om Rom. Delneri och Cassano kommer från helt olika världar, de är varandras raka motsatser. Delneri är norr, Cassano är syd. Det är ingen fråga om ifall Cassano lämnar, utan när. Kanske lämnar han Roma framåt sommaren, kanske lyckas han sluta fred med ledningen och stannar ytterligare något år, men lämnar, det gör han. Troligast är att han försvinner redan nu i Januari. Och för att vara ärlig är det vad jag önskar just nu.
I det nya Roma finns det ingen plats för spelare som skapar kontroverser. Cassano är den förste som får erfara detta, och eftersom jag är fullkomligt övertygad om att han lämnar så hoppas jag att han gör det nu under januari; både för Cassano och för Romas skull.
Den som står näst i kön är, föga förvånande, Panucci. Världens bästa mittbena har rykt ihop med i stort sett alla tränare utom Capello, som han verkar komma tillbaka till om och om igen. Panucci har liksom Cassano stora problem med att justera sig till den nya ordningen i huvudstaden, att vem som helst förutom Capello försöker bestämma vad han ska göra är för mycket för våran högerspringare. Räkna med att Panucci lämnar laget förr eller senare. I det här fallet är förr lika med januari, och senare lika med juni.
Panucci och Cassano försvinner; förlorar vi två profiler eller två bråkstakar? Svaret är förstås både och, men deras avhopp från karusellen är ett nödvändigt steg i formandet av ett nytt, ungt och fokuserat Roma. Räkna även med att vissa andra gamla hjältar kommer få det svårt att anpassa sig och få plats i huvudstaden i och med att Delneri fortsätter att forma laget efter sin vilja. Spelare som Delvecchio, Candela och Tommasi ligger sannolikt i farozonen. Delvecchio helt enkelt för att han är för dålig, Candela för att han petas kontinuerligt och inte bevisar någonting när han får chansen, och Tommasi för att han är långtidsskadad och lär ha svårt att komma tillbaka i tillräckligt stark form för att peta tre av våra centrala mittfältare i framtiden (Dacourt, Perrotta, Aquilani, De Rossi). Delvecchio, Candela och Tommasi ser jag ingen återvändo för, om inget extremt oväntat händer, som t.ex. att de mirakulöst skulle återfå storformen. Cassano och Panucci har fortfarande kvalitén, därför är det upp till dem att ändra sig. Ska de stanna i huvudstaden måste de dock förändra sig själva radikalt, vilket de med största sannolikhet inte kommer lyckas med. Visst vill man se dem stanna i klubben, men det är dags att börja inse att det finns en tid efter våra gamla hjältar.
Vi människor har en tendens att bli sentimentala och se tillbaka på den "gamla, goda tiden", oavsett om det är tidigt 80-tal eller tidigt 2000-tal. Men tiden går vidare, och det måste Roma också. Vi har nu fått en coach som tänker framåt och planerar att ha en långvarig vistelse i Den Eviga Staden. Vi går mot nya tider i Roma, och förändringarna är redan i rörelse, vare sig vi vill eller ej. Detta år är ett mellanår, det tror jag att de flesta av fansen redan har insett. Det är ett år då våra ungtuppar samlar på sig erfarenhet för att kunna slå mot de största om en eller ett par säsonger. Att vi är på god väg fick vi bevisat mot Milan, då vi när slutsignalen löd hade ett manskap på planen där nio utav elva spelare var under 25-års ålder. Imponerande är väl nästan en underdrift.
Den Eviga Staden är evig, men den är i konstant förändring. Så är det också med dess representant nummer ett inom fotbollsvärlden, Roma. Det är dags att inse att Delneri tänker
fullfölja sin fotbollsteori till fullo, och att vissa spelare inte passar in i mallen. Städningen av truppen har börjat. Men ju längre tiden går ju mer nöjd blir jag med våran nye coach. För att han vågar säga vad han tycker, för att han vågar byta ut spelare när det behövs, och för att han vågar forma Roma så att det passar in i hans handske. Delneri är nyttig för Roma, och att han tog över rodret är en positiv förändring. Att det krävs andra förändringar inom klubben får jag ta upp en annan gång, just nu känns det bara positivt att vi är på rätt väg med våra förändringar och att löpsedlarna för en gångs skull inte målar upp en mardrömsbild av våran älskade klubb.
Fortsättning följer, håll ögonen öppna.
