Agera, Sensi!
Det är dags att öppna ögonen och inse faktum: Roma är i kris och klubbledningen handlar inte därefter.
Om någonsin så är väl det här rätt tidpunkt för att fortsätta att spinna på temat om det nya Roma, hur vägen dit ser ut, vilka hinder som återstår längs vägen och vad som behöver förändras i klubben såsom den ter sig för världen idag. Den här krönikan kommer att fokusera på en aspekt av problemet: klubbledningen.
Roma är i kris. Det är ett uttalande som väl de flesta kan hålla med om. Snart är en tredjedel av ligan spelad, och fortsätter det så här (en poäng på de tre senaste matcherna) kan vi glömma CL. Vi har förlorat tre matcher i rad mot Udinese, Reggina och Siena. Om det fortsätter så illa, då kan vi tamejfan glömma Serie A.
Montella gick efter förlusten mot Reggina ut i media och delade ut en riktig känga mot både spelare och ledarstaben. "De som bestämmer laget som ska samlas under sommaren ska veta och ha i åtanke att under en säsong så blir det också många skador. Varje match har blivit en krismatch för oss nu." Han fortsätter med att hävda att spelarna alltid ger allt, och skyller på skador samt att "vissa spelare inte kan uttrycka sin fulla potential då de saknar personlighet."
I Vincenzos anklagan finns en antydan om vilket alternativ som saknades i den röstning som pågick på Roma- sidan för ett tag sedan, om vilka som bär ansvaret för Romas situation. Förslaget "ledningen" fanns inte ens med. För i mina ögon finns det bara tre som eventuellt kan beskyllas för ett lags prestationer: Spelarna, tränaren eller ledningen.
Staffan Fredén påpekade det redan när Völler avgick med sitt utrop: "Det är fel person som avgår!" Då var det Baldini som uppmanades att lämna sin post, något han senare försökte med men som vi alla vet förkastades hans avskedsansökan och han finns kvar i klubben. De flesta verkar tycka att det är spelarnas fel att vi underpresterar; men vem är det egentligen som ansvarar för spelarna, vem är det som har ansvaret över vilka som kommer till klubben och vem är det som sätter upp målen för klubben och spelarna?
Sensi, Baldini & Co är ytterst ansvariga för hur laget ser ut, särskilt nu när ingen tränare i klubben kan belastas för Romas spel. Och när man tänker efter är det ju faktiskt ledningen som ansvarar för vilken tränare som anställs. Nej, det är bara att inse att ledningen i Roma har misslyckats. De har misslyckats med spelarköpen, de har misslyckats med att få stabilitet på tränarposten och de har på en generell nivå misslyckats med att få stabilitet i och runt laget.
Varje gång man tar upp en tidning, varje gång man surfar in på en nyhetssida och varje gång man läser vad andra skrivit på något forum kan man vara övertygad om att finna någon ny negativ händelseutveckling. Roma omges av negativ publicitet, vare sig det är fansen, tränaren eller spelarna som lyckats med någon ny heroisk bedrift i att göra livet lätt för Italiens alla rubrikmakare. Det är inte svårt att vara president i en klubb i framgång, men när krisen knackar på dörren, då är det upp till bevis. Ett uttalande som: "Vi litar på honom (Delneri). Vi har bara otur. Det är sant att vi är i de lägre positionerna men å andra sidan är vi bara fyra poäng ifrån en Champions League plats." signerat Sensi ger sannerligen inte mig någon ro.
Vi har bara otur. Är det verkligen så simpelt, herr Sensi? Hur är det egentligen möjligt för en klubb att omges av så mycket negativt samtidigt, hur är det möjligt att en klubb drabbas av kris efter kris? Idag är en fotbollsförening detsamma som ett företag. Skulle all denna negativa publicitet träffa ett företag så skulle det slå riktigt hårt. Presidenten/VD:n i det företaget skulle aldrig låta det hända. Men utav någon underlig anledning så ifrågasätter supportrarna, som faktiskt håller denna klubb uppe, inte ledningen i Roma. Äntligen har någon fått upp ögonen för problemet, och det kom från oväntat håll: spelarna. Både Cufrè och Montella har kritiserat ledningen, och ingen av dem fanns med i truppen när laget förlorade mot Siena i cupen.
Romas ledning är alldeles för slapphänt. Det är bara i Roma som så här mycket problem tillåts dyka upp gång efter annan. Det saknas disciplin från ledningens sida; visst blir spelare avstängda ifall de vägrar skriva på kontrakt eller uttalar sig negativt mot klubben, men det verkar ju inte direkt hindra spelarna. Fansen straffas aldrig utav klubben och tränarna ryker ihop med spelarna titt som tätt. Här krävs disciplin, målmedvetenhet och tveklöshet. Om en spelare inte sköter sig, sparka honom från klubben! Om en spelare inte sköter sitt jobb, se till att han får känna det! Vad Roma behöver i dagsläget är klara mål, en sanerad ekonomi, en motiverad och enad spelartrupp samt en ledning som redan nu ser vart laget är på väg. Roma besitter i dagsläget ingetdera. Något måste hända, och förändringar sker inte underifrån i ett företag, de kommer uppifrån.
Jag vill se Sensi och Baldini agera. Man kan inte lägga skulden på Delneri, inte heller på de nya spelarna. Jag vill se Sensi, Baldini & co göra någonting, vad som helst, för att förändra situationen. Motivera spelarna, tryck upp en fackla i arslet på dem, ändra policyn, sälj problemmakarna, gör någonting!
Det bör poängteras att min tveksamhet gentemot klubbledningen inte är något nytt fenomen som sprungit upp från de senaste månadernas kräftgång. Jag har under en längre tid ifrågasatt ledningen och dess sätt att agera. Särskilt när det gäller den välkända romerska mentaliteten; "vi mot alla". Jag talar om den romerska offermentaliteten som säger att fotbollen styrs av en konspiration iscensatt av axelmakterna i norr, som säger att alla jobbar emot Roma, alltså måste vi jobba emot dem. Den har länge präglat klubben och klubbledningen, Sensi är ju känd för sina kritiska uttalanden gentemot domare, Lega Calcio (läs Galliani) och storklubbarna i norr. Det fungerar inte att ha en president som skyller klubbens prestationer på någon annan. Om vi tar fram liknelsen till ett företag igen; hur hållbart är ett företag som har en VD som skyller på konkurrenterna, fackföreningen och skatteverket? Vilken bild projekteras då till arbetarna?
Det kanske ligger, eller har legat, något i det här med att vissa klubbar får fördelar gentemot andra. Men jag vill inte se att våran president kommer med bortförklaringar istället för att inse att problemet kanske ligger hos oss och agera därefter. En sådan mentalitet hos presidenten smittar av sig på både fans och spelare. Vi kommer aldrig att bli en storklubb ifall vi bestämmer oss för att bekämpa allt och alla för att nå fram.
Och visst har vi mycket att tacka Sensi för, han har räddat klubben från undergång. Men agerar han inte nu mot den kris vi står inför, då ser jag gärna att han avgår efter säsongen och lämnar över rodret till någon annan. Att spekulera i vem tänker jag inte göra nu, men någon rik man eller kvinna som är villig att låta föreningen bada stålbad, som samtidigt är målmedveten och sprudlar av framåtanda låter ju inte helt fel. Nu ska jag dock inte övergå i utopiska tankegångar, för det om något är det sista som klubben behöver i dagsläget.
