Legendarer vi (inte) minns II
Sampdoria har genom året haft en mängd klassiska spelare. Gianluca Vialli, Roberto Mancini, Giuseppe Signori och Ruud Gullit är alla storheter som stolt burit den klassiska blå tröjan genom åren. Denna artikelserie kommer inte att handla om dem.
Denna artikelserie handlar istället om de spelare som hamnat i de stora stjärnornas skuggor och glömts bort. Den andra spelaren att få se en glimt av ljuset igen är den engelska mittbacken Des Walker.
You´ll never beat Des Walker
Engelsmän och italiensk fotboll går av någon konstig anledning inte ihop. Det finns ingen enkel förklaring till varför engelsmän har haft svårt att lyckas i Italien eller utomlands överhuvudtaget. Listan över misslyckade britter i Italien kan tyvärr göras nästan hur lång som helst. Dennis Law, Jimmy Greaves och Luther Blisset är bara ett axplock av de engelsmän som fått se sina karriärer mer eller mindre förstörda av sin tid i Italien. Några av de senare exemplen är Tony Dorigo (!), Paul Gascoigne och de inte helt misslyckade Paul Ince och David Platt.
Gamle Milanspelaren Luther Blissets Italiensejour är en ganska rolig historia. Det går nämligen rykten om att Milan värvade fel spelare. De ville värva John Barnes men fick med sig Blisset på något konstigt sätt.
Även om britter haft svårt att lyckas på den italienska halvön så finns det ändå några få spelare som inte misslyckats totalt och skamset återvänt hem till de brittiska öarna. Des Walker är inte en av dem.
För Nottingham Forests och Sheffield Wednesdays fans är Des Walker en levande legend och kultikon. Trots det så är han idag nästan helt bortglömd för den stora massan och speciellt bland dem som inte följer den engelska ligan. Vem är denne Des Walker?
Des Walker ses ibland som en av Englands absolut bästa backar genom tiderna. Han var länge given som mittback i det engelska landslaget. Walker tycktes ha allt en fotbollsspelare behöver. Han var en oerhört snabb, stark och mogen spelare. Viktigast av allt så var han riktigt jämn. Han gjorde väldigt sällan en dålig match. Olyckligtvis är det de få dåliga matcherna och misstagen han gjorde som kom att prägla hans karriär.
Desmond Sinclair Walker föddes den 26 november 1965 i Hackney. Han började sin långa fotbollskarriär som lärling i den anrika klubben Nottingham Forest redan 1983. Den unge Walker hade dessförinnan nekats kontrakt hos en rad andra klubbar däribland favoritklubben Tottenham.
Nottingham och managern Brian Clough såg potentialen i den unge Walker som fick debutera redan i slutet av säsongen 1983/84. Den 13 mars 1984 gjorde han sin debut mot Everton på hemmaplanen City Ground. Nottingham Forest vann matchen 1-0.
Under sina två första säsonger i Nottingham gjorde han bara en handfull matcher. Den tredje säsongen tog Walker omedelbart en ordinarie plats i laget, endast 20 år gammal.
Walker, liksom resten av laget, gjorde riktigt bra ifrån sig den säsongen. Laget slutade på en 8: e plats i ligan och det såg ut som om Nottingham hade ännu ett stort lag på gång. Laget hade profiler som Stuart "Psycho" Pearce, Neil Webb och tränaren Brians son, Nigel Clough.
Den följande säsongen 1986/87 spelade Walker alla utom en match för Forest och han hade nu blivit en viktig kugge i laget.
Säsongen 1987/88 var Forest riktigt nära en titel. Laget slutade 3:a i ligan och nådde semifinal i FA-cupen. Walker hade varit lysande hela säsongen och många hoppades att han skulle få göra sin landslagsdebut och kanske t o m komma med i EM-truppen sommaren 1988.
Walker fick dock stanna hemma och som så många gånger för slutade inte Englands äventyr den sommaren som många hade hoppats. Men Walker deppade inte ihop. Den följande säsongen fick han vara med och lyfta en trofé för sitt lag. Nottingham Forest vann ligacupen 1989. Det var den första trofén laget vunnit på nio långa år. Ligacup triumfen upprepades också följande år, 1990.
Walker lyckades med sina oerhört stabila insatser spela till sig en plats i det engelska landslaget. Året var 1989 och debuten kom mot Danmark i en match där han fick hoppa in istället för Arsenals alkoholiserade mittbackslegend Tony Adams.
Walker gjorde ett sådant intryck på landslagstränaren Bobby Robson att han ständigt lät honom spela och bilda mittbackspar med en annan legend, Terry Butcher. Butcher är mannen med det passande namnet som blödde fler liter i en minnesvärd match mot Sverige.
Under VM i Italien 1990 var Walker en viktig pjäs i Englands lag. England gjorde för ovanligheten skull en riktigt bra turnering där man gick hela vägen till semifinal. Där tog det dessvärre stopp. England förlorade mot ärkerivalen och blivande världsmästarna Västtyskland efter en oerhört spännande straffsparksläggning. Som brukligt när det gäller straffsparkar så måste en syndbock utses, denna gång var det Stuart Pearce.
England slutade på en fjärdeplats efter att ha fått stryk av hemmanationen Italien i matchen om tredjepris. Walker spelade alla Englands sju matcher den sommaren och blev snabbt ett hett eftertraktat byte på transfermarknaden. Storklubbarna på kontinenten stod på kö för att skriva kontrakt med honom. Walker hade helt plötsligt blivit en stor stjärna och sågs av många som en av världens absolut bästa försvarare.
Inte helt oväntat stod Juventus allra först i kön den sommaren. Så fort det finns ett hett byte på transfermarknaden så står Juventus där och lurar. Juventus erbjöd 5 miljoner pund för Walkers tjänster. Men Nottinghams karismatiske tränare Clough tackade nej till budet. Clough ska ha sagt att han inte ville göra affärer med en bilförsäljare. Han syftade givetvis på Juventus och Fiats president Gianni Agnelli.
Den nu 24-årige Walker stannade kvar i Nottingham och hoppades få vinna stora titlar med den forna storklubben. Den 18 maj 1991 skulle han äntligen få chansen att uppfylla en av sina högsta önskningar.
Nottingham nådde FA-cup finalen där dom ställdes mot Tottenham. Matchen kom att bli en riktigt minnesvärd historia. Finalen innehöll allt som en stor match ska innehålla. Spänning, mål, blod, svett och tårar. Legenden Gary Lineker ser idag FA-cup finalen -91 som hans stora ögonblick som fotbollsspelare. Des Walker ser också den finalen som ett av hans stora ögonblick i karriären. I alla fall fram till slutet av matchen.
