Legendarer vi (inte) minns II
Del 2, fortsättningen.
Matchen börjar i ett rasande tempo och hetast av alla inledningsvis var Tottenhams Paul Gascoigne. Gascoigne hade mer eller mindre ensam tagit Tottenham till final och var aningen övertänd denna dag.
Efter bara ett par minuter bjuder Gascoigne publiken på ett konststycke där han lyckas sätta dobbarna i bröstet på Nottinghams Garry Parker. Det som är anmärkningsvärt är att Gazza inte ens blir varnad för sin konstspark.
Lite senare gjorde Gazza ännu en vårdslös flygande tackling på Gary Charles precis utanför eget straffområde där Gazza, konstigt nog, skadar sig själv så allvarligt att han inte kan spela fotboll på över ett år. Det skulle visa sig vara Gascoignes sista match för Tottenham innan flytten till Lazio.
Stuart Pearce, Englands syndabock från VM 90, gjorde 1-0 till Nottingham på den följande frisparken efter bara 15 minuter spel.
Tottenham kommer sedan in i matchen igen och Gary Lineker får ett mål felaktigt bortdömt för offside. Samme Lineker blir sedan neddragen av Mark Crossley och tilldelas en straff. Det sägs att den som blir fälld aldrig ska lägga straffen. Lineker sköt och Crossley räddade mycket riktigt straffen.
Än så länge gick allt Nottingham och Des Walkers väg. Men Tottenham lyckades få till en kvittering genom Paul Stewart i matchens 55:e minut.
Med ställningen 1-1 efter full tid gick matchen in i förlängningen. Då kom det avgörande ögonblicket. Tottenham får en hörna. Des Walker är, som vanligt, först på bollen. Men denna gång nickar han bollen i eget mål efter att ha stressats av Tottenhams Gary Mabbut. Matchen slutar 2-1 till Tottenham.
Det som är intressant är att Mabbut också är med i den lilla exklusiva skara som lyckats göra självmål i en FA-cup final. Han gjorde det i finalen 1987 när Tottenham förlorade mot Coventry City. Mubbut fick göra det som Walker aldrig fick göra, ta emot FA-bucklan från Prinssessan Diana.
Den legendariske, och nyligen avlidna, tränaren Brian Clough hade vunnit nästan allt man kunde vinna som tränare. Han vann två Europacuptitlar för klubben, men han fick aldrig vinna FA-cupen. Närmare än så kommer man nog inte.
Det ironiska med hela situationen är att Walker i sin ungdom höll på just Tottenham och hans största dröm hade varit att göra mål för Tottenham i en FA-cup final. Nu fick han äntligen, på sätt och vis, uppfylla sin barndomsdröm.
Walker är inte känd som någon stor målskytt. Han har bara gjort ett mål i hela sin långa karriär, ett mål i rätt bur alltså. Självmålen är dessvärre något fler.
Sitt enda riktiga mål gjorde han följande säsong 1991/92. Det var ett riktigt snyggt mål dessutom. Det var nyårsdagen 1992 i en match mot Luton Town som Walker fick på en riktig träff med högerfoten som många Forest fans minns än idag.
En av anledningarna till att Walker gjorde så få mål var att Clough nästan aldrig lät honom gå över mittcirkeln, inte ens på fasta situationer. Walker skulle med sin snabbhet stoppa eventuella kontringar och på så sätt säkra bakåt. Clough hade ett ganska "oengelskt" sätt att spela fotboll på. Han ville att fotboll skulle spelas på "rätt sätt". Det märks i ett av hans många minnesvärda uttalanden, "If God wanted us to play football in the clouds, he´d have put grass up there".
Walker fick åka med England till Sverige 1992 för att spela EM. England som var obesegrade i kvalet hamnade i samma grupp som Frankrike, Danmark och Sverige. England var en besvikelse. De spelade 0-0 mot Frankrike och slutsegrarna Danmark. I den sista matchen förlorade England med 2-1 mot hemmanationen Sverige.
David Platt, den gamle Sampdoriaspelaren och tränaren, gjorde Englands mål den matchen. Sveriges ena mål gjordes av ingen mindre än Tomas Brolin och var ett av turneringens absolut snyggaste och minnesvärda mål.
Tomas Brolin som en gång var en av världens bästa spelare toppade formen denna sommar och bidrog till Englands tidiga utslagning. Några somrar senare "toppade" Brolin även skivförsäljningslistorna med sina nya polare Dr Alban och Björn Borg.
Sommaren 1992 var en sommar där Sampdoria genomgick en del förändringar. Sampdoria hade precis förlorat Europacupfinalen mot Barcelona på Wembley efter ett vackert frisparksmål av holländaren Ronald Koeman i förlängningen. Man hade också slutat på en inte alltför imponerande sjätteplats i ligan.
Sampdoria hade nyligen blivit en kraft att räkna med i europeisk toppfotboll och hoppades stanna kvar där. Mästartränaren Vujadin Boskov hade lämnat klubben och ersattes av svensken Sven-Göran Eriksson. Även storspelaren Gianluca Vialli lämnade klubben. Istället införskaffade man sig en mängd nya spelare. Vladimir Jugovic och Enrico Chiesa var bara några som anslöt till en redan stjärnspäckad trupp. Mancini, Lombardo, Vierchowod var några av namnen som redan fanns i laget.
Trots att England åkte ur redan i gruppspelet tyckte många att Walker gjort en bra insats under EM. En av Walkers beundrare var Sven-Göran Eriksson som varit expertkommentator för Sveriges television under EM. Eriksson var som sagt nybliven tränare i Sampdoria och fick ner Walker till Genua. Walker köptes för endast 1,5 miljoner pund vilket var en summa långt under hans egentliga marknadsvärde.
Trots alla nyförvärv så kan man lugnt konstatera att säsongen 1992/93 inte levde upp till förväntningarna. Man slutar på 7:e plats i ligan med 36 poäng, 12 vinster 12 oavgjorda och hela 10 förluster. Man missar UEFA-cupen med en ynka poäng.
Sampdoria och Walker hade alltså en ganska dålig och något turbulent säsong. Walkers karriär i Italien blev alltså inte riktigt vad någon hade hoppats på.
I en intervju på ltlf.co.uk med Walker förra året bads han ge sin syn på italiensk fotboll. Han är idag inte mycket för italiensk fotboll och beskrev den helt enkelt som "slower". Man kunde förlora tre noll utan att svettas, sade Walker.
Med tanke på Walkers och Sampdorias insatser den säsongen så kan det nog ligga en hel del i det påståendet. Hans karriär i Sampdoria blev inte speciellt långvarig. Han gjorde endast en säsong i Sampdoria där han fick spela 30 matcher i Serie A.
