Bakom sirener i Bremen
Nerazzurri Svedesis andra stora resa för året gick till Bremen. Över 60 förväntningsfulla svenskar möttes upp för en Championsleague match i Bremen. Det här är historien från en reseledares synvinkel...
En tidig morgon samlades merparten av Nerazzurri Svedesis bussresenärer vid Operan i Göteborg för att starta ännu ett äventyr i klubbens regi. Målet var Championsleague mötet mot Werder Bremen i Bremen. Två stopp senare i Helsingborg och Malmö så var bussen proppad av Interistas fyllda av förväntningar. Mil efter mil avverkades innan kom på färjan mellan Rödby och Puttgarten. Scandlines kockar skulle få besök, men deras kvalitet på maten kan nog bara beskrivas som en pungspark, men nöden har ingen lag.
25 mil senare så var vi nere i Bremen där vi istortsett lyckades hitta vårat hotell på direkten, en liten extra sväng var nödvändig men Golden Tulip hotell som vi skulle inkvarteras på stog redo.
En timme gick åt för att vila och att börja ladda lite inför matchen innan vi tog bussen in till stan. En operation som vi trodde skulle gå smärtfri, men tyvärr hade vi inte räknat att hela Bremen skulle vara ute och köra bil just då, inte heller hade vi räknat med att Bremens viadukt ingenjörer bara hade räknat "midget" bussar, våran fina stora buss kom inte under någon av dem, så istället för några minuters resa in till stan så kostade det nästan en timme. På köpet fick vi en liten sightseeing genom stan även om det var en ofrivillig sådan.
Framme vid centralstationen så kom en civilklädd polis fram direkt, efter lite om och men så blev vi erbjudna kortege genom stan på Bremens bekostnad. Men först skulle lite mat fixas och magen var ju sugen på något annat än scandlines friterade tvättsvampar som de kallar schnitzel. Tyvärr splittrades gänget men en merpart gick till en restaurang som vi hade bokat genom hotellet. Riktig bra mat även om tiden var i minsta slaget för att kunna njuta ordentligt.
Notering 1: I Tyskland serveras ingen sås till Schnitzel. Kostnad: 3.5 Euro för lite sås. Kocken skrattar antagligen fortfarande.
Framme vid bussen igen så träffade vi Södertäljemaffian som hade flugit ned och de fick sina biljetter. Framme stog också piketpolisen färdig för en tur på Bremens skattebetalares bekostnad. Vi tyckte att de skulle slå på saftblandarna och det var något som snutarna gillade så vi åkte igenom stan som värsta V.I.P. Spårvagnar, bussar, bilar och annat som kom i vägen fick flytta på sig när Nerazzurri Svedesi kom farande bakom sirenerna i Bremen. Mängder av Bremen fans passerades och de fick se både det ena och det andra från våra fönster i bussen.
Notering 2: Det är okay att peka finger, banka på rutor och ge andra obscena uttryck, så länge bussen rullar. Det är mindre trevligt när vi står still. Mycket lätt att saker kommer flygande på stillasittande mål. Som tur var hade tyskarna inte druckit upp sina öl och en riktig tysk skulle aldrig slänga en flarra utan att dricka upp först.. Jawohl.
Vid floden Weser ligger följaktligen Weserstadion, en arena som fint ligger vid floden och som har en ganska konstig stil med kontor på yttersidorna där glasväggar ger full insyn. Vid vägen hade Bremens bussbolag ställt upp varenda buss tätt efter varandra för att på något sätt sätta upp en vägg.
Atmosfären var laddad men lugn och mig veterligen hände inga incidenter, framförallt kanske beroende på att det var poliser överallt och att den Italienska klacken inte bestog av fler än två bussar. Väl inne på arenan efter en grundlig genomsökning av alla så visade sig att Italienarna hade mer rutin än man tror, de hade tydligen inga problem att få in lite pyroteknik som tändes på vid matchstart. Framme vid staketet stog Boys San och anförde med megafon sångerna genom hela matchen.
Notering 3: En Interista skiter följaktligen i om han är i Mogadishu, Marrakesh eller Bremen. Att sjunga att Juventus är skit går tydligen hem överallt.
Matchen då. Bremen hade det mesta och det bästa i första halvlek. Personligen tycker jag att Inter hade problem som så många gånger förr att röra på sig. Mittfältet hade inte mycket offensivt att komma med och man såg riktigt att det var 0-0 laget var ute efter. Vieri och Cruz stog ofta fastfrusna och de kunde nog haft en intressant diskussion med backarna om nattlivet i Bremen eller knyppling för så sällan kom det en boll att jobba på.
Precis efter halvtid så drog Nerazzurri Svedesi upp sitt tifo, ett flaggtifo signerat Jon "Missa bussen/REC" Sköld. Jag vet i tusan om det kom upp så att det blev läsbart eller inte. Men det var det bästa tifot i hela matchen. Vi dominerar ännu en gång en arena.
Någon minut in i andra halvlek fick Bremen en straff av dem mycket givmilde Franske domaren. Tydligen hade Cruz dragit ned någon i en sådan där duell som händer 10 gånger per match. Eftersom vi stog 100 meter ifrån var det svårt att se om det var rätt eller inte. Ismael satte säkert straffen och ett noll i baken.
Cruz hade tydligen fått nog av den Franske domaren så våran fartkula Martins fick kliva in och det tog inte mer än någon minut så hade No Martins No Party satt kvitteringen efter att Stankovic drog en lobb i ribban vilken Martins lätt kunde nicka in. Våran klack helt enkelt exploderade som fick hela Wesser stadion att tystna. Det är lätt att förstå varför Inter är ett bättre lag med Martins på plan, han löper och ser till att backarna måste röra på sig och inte kan formera sig på sitt tyska sätt. Matchen blev mycket bättre efter de här två målen.
Innan hade den Tyska publiken skanderat Bremen på ett mäktig sätt, en sektion började och sedan skrek en annan på motsatt sida så att en härlig ljudmatta satte sig runt stadion. Även betongen sjung det i och det riktigt vibrerande. Mäktigt. Underbart.
Klicka här för att läsa fortsättningen
