Bakom sirener i Bremen - Del 2
Fortsättningen
För många var Martins det första målet de hade sett Inter att göra live. Speciellt kul för dem som åkte med till Milano i våras. Att åka hem från ännu en sådan här resa utan att uppleva Inter mål är inte kul. Men under Mancini numera är det ju målgaranti för det läcker bakåt och satsas framåt.
Notering 4: Någon som har lurat ut om Weserstadion egentligen har löparbanor eller inte? För om de inte har det så har de som byggt stadion varit på peckalurven när de ritade den.
Martins hade förövrigt en dunderchans då han dribblade tre fyra spelare men tvekade i avslutet så att en Bremen spelares ben kom i emellan.
Notering 5: Dagens tyska ord. Ecken. Det tog mig 30 minuter att fatta det betyder hörna, för första gången man såg siffrorna som var typ 10 gånger större än ordet så trodde jag att sekretariatet hade tryckt fel resultat. Ecken slutade med 9-1 till Bremen om jag såg rätt.
Italienarna som hade sin buss framför våran drog direkt hem, medans Nerazzurri Svedesi fick till slut poliseskort till Hotellet med en motorcykel.
Framme på hotellet så stannade de flesta kvar, jag trodde att många var sugna på att se Bremen en onsdagskväll men de som stannade uppe hamnade runt hotellbaren där kvällen rundades av med några goda Becks öl. Intrycken började smälta in. Resan hade varit kompakt med få andningshål. Resultatet av matchen var de flesta nöjda med även om spelet hade mer att önska.
Nästa morgon var det dags för en frukostbuffe som var bättre än vad jag trodde. Underbart sätt att starta en morgon på, tillsammans med Interistas och en fullständig buffe. Jag pratade förresten med en av Werder Bremens största sponsorer som kom fram och pratade lite, jag försökte få honom att byta lag och stödja ett bra lag. Han skulle tänka på det sa han.
Efter ett gruppfoto utanför hotellet väntade en massa mil i buss igen. Mil efter mil flöt på ända tills en olycka stoppade oss några minuter, någon lastbil hade klättrat upp på mitträcket. Framme vid färjan passade vi på ett litet stopp vid Bordershopen som ligger på en pråm/färja av snittet större. Det var inget dåligt utbud på öl/sprit och godis. Det handlades rejält även om vi hade infört en "ölflak-budget" hos våra resenärer. Det konstiga var att de som hade närmast dvs de som gick på i Malmö var de som ville köpa mest. Nästa gång går vi på hur långt upp i Sverige man kommer ifrån. Winlöf från Sundsvall hade isåfall haft störst antal flak med sig hem. Men där uppe dricker ingen öl iaf.
Några hade problem att hitta bussen efter färjan, så tre indianer kom springande efter bussen vid färjelägret. Undrar vad pulsen var på Sköld och grabbarna när de såg bussen åka sin kos? Pulsmätaren hade nog gått sönder om det funnits någon sådan.
Mil efter mil avverkades tills vi var i Malmö för att släppa av de första. Chaffisen fick en välförtjänt applåd. Jon Sköld missade bussen ännu en gång. Klubbrekord.
Notering 6: Resans fråga: -Har vi åkt förbi Öresundsbron än? Frågan ställdes då vi var mitt på bron.
Ett stopp senare i Helsingborg och sedan raka vägen till Göteborg. Nerazzurri Svedesi andra resa var även den kompakt och hektiskt, men vad jag kunde avläsa på ansiktutrycken var att folk var trötta men med ett smile på läpparna. Det här var ett äventyr. Om du frågar mig om vad höjdpunkten var? Bakom sirener i Bremen.
/Reseleiter Bengt Augustsson.
Klicka här för att ladda ner en enkel film med bilder från resan.