Rättvist resultat men onödigt poängtapp
2-2 på bortaplan är ett bra resultat, även om Juventus inte ska behöva tappa en 2-0 ledning på det här sättet.
Efter allt snack om den tråkiga dopinghärvan och den obehagligt nonchalanta attityd som präglat klubbledningens kommentarer så kändes det verkligen skönt att få fokusera på fotboll igen. Det Italienska derbyt är en prestigefylld match och vi hade revansch att utkräva från ifjol. Bortaplan gjorde förstås också sitt till för att den här matchen skulle innebära säsongens första riktiga utmaning.
Första halvlek blev dock en lite låst tillställning. Matchinledningen präglades av missriktade långskott och billiga frisparkar. Det var mycket kamp och om något av lagen höll i taktpinnen så var det Inter. Inte minst de bägge holländarna Davids och Van der Meyde spelade inspirerat och med mycket hjärta. Efter hand som matchen pågick arbetade sig dock Juve tillbaka. Matchen blev helt jämn och utvecklades till ett gigantiskt slag om herravälde på mittfältet. Och i slutet av halvleken kändes det tydligt att Juve-maskineriet började ånga på. De flygande holländarna mattades och det stod klart att kampen om mittfältet kostade mer kraft för Inter än för Juve. Främsta skälet till det var clownen Stankovic som bara fanns med på planen i teorin.
Nåväl. Bägge lagen vaskade fram flera halvchanser. Främst var det Adriano som plockade upp några listiga långbollar och så när lyckades slita sig loss från sin bevakning. För Juves del var den giftigaste chansen ett tungt skott från Nedved efter en (av många...) hörnor och som rensades undan vid stolpen av Davids. Noterbart från första halvlek i övrigt var att mycket av spelet förlades till vår högerkant och att Zambrotta var ovanligt blek. Att han inte finns med bland de femtio spelare som nominerats till guldbollen var nästan förståligt om man ser till den här matchen. Om man däremot ser till säsongens övriga insatser så är det däremot fullständigt horribelt...
Men, men. I andra halvlek brakade det så loss på allvar. Juventus inledde bäst och fick ganska omgående tursam utdelning. Nedved pangade på igen och träffade Zalayeta som med låret styrde in bollen bakom en chanslös Toldo. Målet fungerade som tändvätska för bägge lagen. Inter pressade på och Mihajlovic hade en grym frispark som Buffon tvingades boxa ut, eftersom ett försök att greppa bollen antagligen hade inneburit att han själv flugit in i målburen av kraften. I övrigt kontrollerade dock Juventus händelserna. Zlatan blev allt mer vän med bollen och bjöd Inters backar på flera klurigheter. Och våra kontringar kändes klart ruggigare än Inters press. Förklaringen till det ligger förstås delvis i att vi fick mycket mer ytor när Inter flyttade upp sitt lag, men kanske främst i det faktum att Inters försvarsgubbar ger ett något vimsigt intryck.
Det var också bristen på försvarsspel som gav oss 2-0.
Zlatan bröt ett uppspel, spelade Camoranesi som i sin tur passar en helt fri Zalayeta. Toldo i Inter målet tvingas riva ner honom och det blir straff för Juventus. Snudd på frilägesutvisning också, men domaren nöjer sig med att vifta med det gula kortet. En lösning som kändes vettig. Som straffskytt stegade Zlatan fram och, ja, Zlatan kändes het och hade gjort en bra match, men ändå undrar man om det verkligen är en pålitlig straffskytt nu när Del Piero saknas. Men det funkade. Toldo var visserligen på bollen, men mål blev det.
I det läget kände jag och säkert många med mig rätt säker på att Inter var ett besegrat lag. När sedan Mancini valde att plocka ut Davids och Van der Meyde till förmån för Vieri och Recoba var jag fullständigt övertygad. En sådan tokoffensiv kan ju inte löna sig mot vårt betongförsvar. Det enda resultatet som rimligen skulle komma av bytena var att bianconeri nu tilläts dominera totalt på mitten.
Mancini - den lille knäppgöken, skrev jag i mitt block...
Men tji fick jag. Inters toksatsning gick mot alla odds hem. Och när Vieri pangade in reduceringen i 79 minuten så vaknade hemmalaget till liv på allvar. Det uppstod mängder utav chanser och det tidigare så stabila försvarsspelet ersattes av panik och villervalla. Thuram svarade för flera mystiska ingripanden och Zambrottas agerande var direkt dåligt, inte minst vid det 2-2 mål som Adriano elegant prickade in efter ett fint förspel av Vieri och Martins.
Att tappa 2-0 de sista tio minuterna är inte acceptabelt. När slutsignalen gick kändes det här som en sur förlust, men i morgon eller åtminstone nästa vecka så tror jag nog att vi kommer att känna oss nöjda med resultatet. Oavgjort mot Inter på bortaplan är helt okej. Som helhet var det också ett helt rättvist resultat - det måste erkännas.
Plus i Juve till ; Nedved, Zlatan, Emerson och Camoranesi
Plus i Inter till ; Cambiasso, Adriano, Davids och Vieri.
Plus i övrigt till domare Rodomonti som gjorde sin första
"stora" match och klarade sig alldeles utmärkt.
