11 anni in B
...e ancora parlate!!!
Ja, trots 11 år utanför finrummet så snackar de ljusblå fortfarande som om de vore stadens bästa lag. Beundransvärt eller bara idiotiskt? Jag tar och försöker mig på en jämförelse mellan klubbarna i lite annorlunda aspekter för att se om deras snack är befogat, Du kan vara domare!
28 000 - 35 000
Siffrorna står för det ungefärliga antalet säsongskort som sålts till den - i jämförelse - skitfattiga Romerska befolkningen. Och ja, dess förorter. Och inköpspriset är som vanligt - i jämförelse - skyhögt. Det medan framgångarna, ordning och reda samt inte minst goda framtidsutsikter är ting som ingen någorlunda förnuftig människa, eller kreatur för den delen, kopplar ihop med Roms största lag och stadens näst sämsta proffslag.
Så gör inte misstaget att jämföra Rom med exempelvis Milano, för på ingen av ovanstående punkter så kan en jämförelse göras.
Frekventa besökare kommer väl ihåg fjolåret, då många av Lazios få anhängare gjorde sitt bästa i att påminna oss rödgula om att de sålt fler säsongskort än oss. Lite småfjantigt kan tyckas men samtidigt förståligt - för trots att det knappast är en viktoria en stor klubb skulle skryta med så är det deras enda vinst mot oss de senaste fyra åren...
Nu är det emellertid andra tongångar, för Lazio har gått och blivit enat. Hela klubben är en enda stor lycklig familj som andas Lazialita och vem bryr sig om eventuella framgångar - de har ju sin ofantliga klubbkänsla! Och de har ju sin mycket aktade heder i behåll och en tvättäkta tifoso på topp (i uppställningen, inte på den tragiska karriären!), en president som tror han är påven och en tränare vars klubbkärlek funnits på plats sedan S.S. Lazio bara var en cykelklubb.
Allt på topp med andra ord... Eller?
Men trots all myspys på åkrarna ute vid Formello så sviker uppenbarligen bönderna sin klubb. Titta bara på antalet säsongskort så ser ni det på print...
Jag ger er lite information om La Roma som kontring. Inför säsongen 1997-98, drygt 1 år efter att både gudarna Giannini och Mazzones tvingades lämna La Roma, samt säsongen efter en mindre smickrande trettondeplats (vilket är det sämsta Roma presterat på 47 år, en säsong som inkluderade hatade Carlos Bianchi och duon Liedholm/Sella på tränarbänken) så lyckades klubben sälja lika många säsongkort som Roma faktiskt gjort i år.
Faktumet är att vi får gå tillbaka till säsongen efter just Italien-VM 1990 för att hitta röd-gula försäljningssiffror som var lägre än Lazios är i år. Och då har som sagt Lazio av idag gått och blivit "I Laziali´s Lazio"!
Ett ytterligare exempel på att deras dåvarande stolthet borde visats med lite mer ödmjukhet är Lazios högsta publiksnitt någonsin: 52 043. Ingen här har väl glömt säsongen 2002-03? Ni vet, året då Gallianis herrar såg till att vi blev tjugo straffar i arslet rikare, varenda gulröd blev en konspiratör och Capello avsiktligt försökte tråka ihjäl oss Romanisti, något som gav oss en åttonde plats till slut. Det året hade vi ett snitt på 57 160 åskådare...
Dagens snitt är för övrigt 50 000 mot 34 000, med Roma som det hemmalag som det alltid är i Rom. Och då kan vi nog alla enas om att Roma, sett till förväntningarna, har varit sämre än Lazio.
Lite Laziale-varning på mig nu? Jag slutar innan ni tror att jag är speciellt fascinerad över att vi - IGEN! - visar att vi har fler anhängare.
Genom åren har vi så klart vunnit fler matcher än bönderna när det kommer till derbyn och naturligtvis så har de gett oss diverse rekord. Ett av dem lyder, Längsta förlustfria svit.
Vi slog an tonen direkt när det Romerska folket äntligen hade fått sig en klubb värd namnet att stödja och efter de första sju matcherna mot förortsfolket så hade vi fortfarande inte förlorat. Ett par år senare så bestämde vi oss för att inte förlora under fem års tid och med vinster som 5-0 och 4-1 så var ett rekord som än står sig biff - 11 matcher i rad utan torsk.
Och så till idag... Sedan allas vår Paolo Negro (mer om honom kommer säger ryktet i Roms centrum - inget som nått någon Laziali ännu alltså...) bröstat in vårt segermål strax innan julen 2000 så har vi spelat ytterligare 9 matcher utan att förlora mot Lazio. Och räknar vi in det avbrutna derbyt så är siffran alltså uppe i 10.5...
Historia kan alltså skrivas till helgen!
**
Vi fortsätter vår täta relation med siffror genom att gå igenom ännu idag - i något av Romlagen - aktiva derbymålgörare.
9 mål - Delvecchio
8 mål - Montella
5 mål - Totti
2 mål - Cassano
1 mål - Mancini, Negro och Di Canio.
Delvecchio är i ledningen men fortfarande efter den före detta Romaren (överraskad?) Da Costa som gjorde 11 mål mot Lazio (9 i ligan, precis som SuperMarco, men även två i Coppa Italia) kring mitten av 1900-talet. Mest anmärkningsvärt är det dock att allas vår Paolo Negro (är ni osäker på vem det är så lyssna efter ett jubel från Curva Sud när Lazio presenteras. Om han platsar vill säga!) gjorde det senaste målet i ett derby av de idag aktiva spelarna hos de babyblå. Han gjorde det å andra sidan i fel bur... Rätt bur hittade dock Lazios Mussolini-beundrande Paolo Di Canio. Rätt många liter missfärgat vatten har dock runnit under de flesta av Roms broar sen dess - datumet var nämligen 15 januari 1989. Smaka på det: nittonhundraåttionio! Det var ju för fan på tiden då Il Principe Giannini snudd på var en liten kille, då var dagens Giannini - De Rossi eller Aquilani, det är er fritt att själv välja - precis slutat med nappen och det var innan det första VM som jag verkligen minns att jag följde.
Och bortsett från dem så finns idag alltså INGEN spelare i Lazio som vet hur det är att göra mål i ett Romderby. Och då är även Coppa Italia-matcher inkluderade!
***
Om vi summerar alla spelade ligaderbyn så står det klart att även där så är Lazio i underläge. Det eviga bortalaget har vunnit 30 av de 122 gångerna som fotbollsvärlden stått stilla. Vi har firat 41 gånger och delat på poängen vid 52 tillfällen. Vi vinner med andra ord var tredje match, och nu har lagen delat på poängen när sista sparken varit sparkad vid de två senaste bataljerna. Av tradition så är dock inte matcherna någon målrik tillställning men likafullt leder vi även i den grenen - 148 mot 110.
***
Men medge, visst är det med bakgrund till deras livslånga underläge rätt beundransvärt att de orkar gasta och skrika istället för att hålla en liten lägre profil? Idioti kanske någon invänder med men låt dem hållas, låt dem underhålla oss istället!
Deras superlativ över den egna klubben samt det nya rekordet som förmodligen anländer inom ett par dygn är en perfekt start på det nya året!
(Den här texten skrevs så tidigt som den 17 december. Om nu ex Caso fått sparken sen dess så innehåller texten lite felaktigheter som ni helt enkelt får lära er leva med. Undertecknad har julledigt så redigering är en omöjlighet.)
