En formlös poäng
Juventus avslutade året med att knipa en poäng mot Milan. Men det var inget vackert Juventus som krigade hem poängen, snarare ett tröttkört lag mitt i en svacka som klarade sig undan tack vare disciplin och rutin.
Farhågorna inför matchen var många. Milans formkurva pekade spikrakt uppåt, medan Juventus under ett par veckor sett tämligen bleka ut. Capellos val att spela med samma startelva i så gott som alla matcher hade börjat straffa sig och spelarna såg bra slitna ut. Dessutom har Juventus ofantligt svårt att göra mål, saknaden efter Trezeguet är stor och han är mer än välkommen tillbaka efter juluppehållet.
Capello valde givetvis att mönstra samma gamla startelva mot Milan. Blasi var tillbaka och gjorde Emerson sällskap centralt, inga överraskningar således. När spelarna tågade in på ett för dagen mer eller mindre fullsatt Delle Alpi möttes de av en mäktig ljudkuliss och framförallt ett mycket vackert och mäktigt tifo i Juventus-kurvan. Hela kurvan bytte färg till blått och Juventus stod skrivet med silverfärgade/vita bokstäver.
När spelet kom igång var det inte fullt lika roligt. Milan tog tag i taktpinnen ganska omedelbart. Juventus rörde sig dåligt redan från start och när man erövrade bollen stod medspelarna allt som oftast och gömde sig bakom rödsvarta spelare, precis som om de inte ville röra bollen.
Camoranesi showade lite på högerkanten, i övrigt hade Juventus oerhört svårt att skapa någonting under den första halvleken, de flesta andra sprang som sagt omkring och gömde sig mest hela tiden.
Istället förde ett betydligt piggare Milan matchen, en match som de mer än gärna ville vinna. Juventus hade tre sekvenser i den första halvleken med fler än åtta passningar i rad till rätt adress, en gång var det visserligen 22 men det spelar mindre roll. Juventus första halvlek var bedrövligt, en av höstens absolut sämsta.
Milans spelövertag till trots besvärade de inte Buffon vid särskilt många tillfällen. Trots att Milan spelade bra och rullade mycket boll tryckte de sällan upp mycket folk i anfallen, antagligen av en för dagen allt för stor respekt, vilket gjorde att Crespo och Sheva alltför ofta fick vara med i speluppbyggnaden och inte ägna sig åt saker de är bra på.
Den första halvchansen dök upp redan efter att par minuter. Shevchenko sökte Crespo i straffområdet med ett stenhårt inlägg, Crespo, hållen av Zebina, dök som en svan och nådde varken bollen eller domarens goda vilja.
Efter en dryg kvart fick, eller rättare sagt skapade, Guldbollsvinnaren Shevchenko matchens bästa målchans. Han träffade utsidan av stolpen från 25 meter, ett skott som dock Buffon såg ut att ha viss kontroll på.
I övrigt kom inte Milan särskilt nära, trots goda intentioner. Juventus skapade ingenting i den första halvleken, Del Piero, som var blek, slösade bort en halvchans genom att skjuta rätt på Nesta när både Nedved och Zlatan var fria i straffområdet, strax efteråt blåste matchens kanske främsta aktör, domare Bertini av tillställningen.
Inför den andra halvleken tyckte Capello att det var lämpligt att byta ut Del Piero mot Zalayeta. Del Piero hade visserligen inte någon större halvlek bakom sig, men den gode Capello har nästan lite får dåligt tålamod med Del Piero som aldrig får förtroende att visa vad han verkligen kan.
Zalayetas inträde i matchen ändrade dock inte matchbilden, snarare sjönk Juventus tillbaka ännu mer i den andra halvleken. Laget såg ut att spela för 0-0, utan att göra av med alltför mycket energi, och det lyckades man väl med även om det var allt annat än vackert. Det mest anmärkningsvärda som hända inledningsvis var att Crespo och Sheva blev avblåsta för tveksamma offsider.
Juventus skapade ett par chanser i den andra halvleken, nästa uteslutande på grund av missar av Pirlo, som inte kan tycka det är roligt att möta Juventus. Nedved vände bort honom och Nesta och fick ett fint skottläge, som han brände. Pirlo tappade bollen på mitten till ett par kontringar som kunde ha blivit något av om inte Zlatan eller Zalayeta tagit får lång tid på sig. Nedved fick även en vettig möjlighet, framspelad av Zlatan, men tjecken sköt ett dåligt skott, ur dålig vinkel. Juventus bästa chans fick Cannavaro som i slutminuterna fick ett jätteläge efter en hörna. Repriserna visade att halvvolleyn inte var långt borta.
Pirlo hade som sagt inte någon lyckad dag, han krönte aftonen med att missa den andra halvlekens bästa chans. Framspelad av alltid lysande Shevchenko sköt han utanför fri med Buffon. Till hans försvar var inte vinkeln den bästa, och han tvingades avsluta med vänstern.
Matchen slutade 0-0. Milan dominerade matchen, mot ett Juventus som var allt annat än i form. Kan man inte slå hål på ett lag, som är för slutkörda för att bjuda till annat än bitvis, kan man knappast säga att man har gjort sig förtjänt av att vinna matchen. Milan var bra, men kom till alldeles för få lägen, och skärpan var allt för dålig. Trots det är det Juventus som ska vara gladast över poängen, gladast av resultatet är nog trots allt Udinese som ser oroväckande starka ut på tredjeplatsen.
Nu väntar jullov i nästan tre veckor, det kommer garanterat att göra Juventus gott, medan lovet knappast kommer i rätt tid för ett formtoppat Milan. Kampen går vidare till våren, då med ett piggt Juventus, förhoppningsvis med David Trezeguet. Den här helgens match vill vi snabbt glömma!
