Derby di pace
Dagens andra artikel tar upp tankarna kring säsongens första romderby.
Jag har alltid drömt om ett derby på Colosseum. Tjugotvå gladiatorer som ställs mot varandra i grupper om elva. Den moderna tidens gladiatorspel, en kamp mellan de två lag som för in Romarriket i det nya millenniet. Runt om påhejar fanatiska supportrar sina lag. Det är vad som händer på plan som intresserar dem, mot varandra hyses inget som helst förakt.
Det vore en extraordinär utopi, ett derby i antikens favör. Idag är rollerna de utbytta, kampen befinner sig knappt längre på plan utan utkämpas mellan två supporterskaror med olika sympatier, ibland tillsammans mot en tredje skara; ordningsmakten. Vad som hände i mars är vi alla medvetna om, inte bara vi utan en hel fotbollsvärld. Det romerska derbyt är chansen för Lazio och Roma att visa upp sig för världen. För en gångs skull under fotbollskalendariet är det inte de europeiska storklubbarna som är på allas läppar. Det är en chans inte många mindre storslagna lag får erfara. Lazio och Roma är dock välsignade med den möjligheten, och den bör man utnyttja på bästa möjliga vis.
I våras anordnade ett internationellt Lazioforum en gemensam resa till den italienska huvudstaden. Personer från alla världens hörn, få vars ansikten de hade sett förut, samlades i en unik träff. Med fanns en medlem som hade besökt Rom en gång tidigare. Tyvärr fick han aldrig uppleva någon match vid det tillfället. Matchen mot Parma regnade bort. Denna gång skulle han äntligen få se sitt lag genomföra alla nittio minuterna på Olimpicos gräsmatta. Han hann se en halvlek. Till det stundande derbyt, nu på torsdag, är ytterliggare en sammanträff planerad. Jag vet inte om han kommer att vara där, men om han anländer vore det definitivt en vedermöda att åka hem utan att ha bevittnat en hel match för tredje gången i rad. Olyckligt nog är det inte bara Vincenzo Paparelli som har råkat illa ut på ett eller annat sätt.
Vad som kan hända kring den närliggande sammandrabbningen går det att sia om. Lazio kommer från en svit på fyra matcher utan seger, Roma har fyra matcher utan förlust. De ljusblå supportrarna börjar tappa tålamodet, vissa delar av den rödgula klacken har visat sig förpestande vid flertalet tillfällen under året. Under det föregående derbyt vann de sin - gemensamma - kamp. Vad som händer på torsdag bestämmer dem.
I ungefär ett år har det förts diskussioner mellan romklubbarnas företrädare, CONI och Roms borgmästare, Walter Veltroni, om ett Olimpico i klubbarnas ägo. Det medför, om det skulle gå igenom, att de själva får stå för säkerheten. De förhöjda ledarna för supporterskarorna har redan ett grepp om sina presidenter, vad händer när alla befogenheter ligger i Sensis respektive Lotitos händer? Att inte Lazios president fördömde buropen mot Boya i Partizan Belgrad under UEFA-cupmötet i december bådar inte gott i alla fall.
En italiensk fotbollselit som endast sitter och lutar sig tillbaka i sina fåtöljer inne på federationens högkvarter får alla capi-ultràs att jubla. De våldsbenägna supportergrupperna kan nu i praktiken styra sina klubbar till synes på egen hand. Det finns ingen som lägger sig i, ingen som visar några intentioner på att motarbeta dem. De sitter och skålar i sina lokaler, funderar kring nästa stöt, hur de ska ta över arenan. Aldrig förr har det blomstrat så grönt på deras ängar. BBC:s dokumentär, Foreign Fields, visade upp en Toffolo som satt och drömde sig bort i en utopi på ett tomt Curva Nord. Idag är det inte längre en utopi, all ignorans gentemot de senaste årens illasmakande attentat har öppnat dörrar.
I mitten av nästa vecka riktas än en gång alla blickar mot Rom. Irriducibili, Boys och de övriga tvivelaktiga skarorna får ytterligare en chans att visa upp sin maktfaktor. Och därmed börjar den välsignade möjligheten jag tidigare talade om att bedarra, det lyster som omfamnar det romerska derbyt förskjuts ned i avgrunden, till det triviala.
På torsdag kommer jag att be för att inga förödande incidenter inträffar, att vi får åtnjuta en spektakulär match och att alla de som under hela hösten har planerat en resa, från alla världens kontinenter, till drabbningen får bevittna en match i sin fulla längd; ett derby i fredens tecken.
Tack.