Lazio - Roma 3-1
... och så har de mage att kalla Milan - Inter ett derby.
Det är väl sällan man har sett ett så laddat och hett derby, och ännu mer sällan det känns så otroligt bittert att behöva sätta sig ned och skriva en matchrapport efteråt. Det var så som man konstaterade i inför-rapporten, det kändes helt enkelt lite för bra. Det var för mycket som talade för oss, vi var lite för självsäkra. Detta reflekterades även i den korta omröstning som hölls på Roma-sidan innan matchstart; hela 87% trodde en timme innan matchstart på Roma-seger, 43% på storseger. Endast 7% (en inte alltför vågad gissning är att de mestadels bestod av laziale) kunde föreställa sig en förlust.
Det känns överflödigt med en minut-för-minut rapport så här dagen efter den tyngsta förlusten på länge. Champions League-sortin i all ära, men inget kan mäta sig med en derbyförlust. Så varför slutade matchen som den gjorde?
- Inställningen. Som redan konstaterats; Roma glödde, Lazio brann. Hur mycket man än ogillar legoknekten Di Canio (och besanna mina ord, jag avskyr karln), så måste man ge honom cred för hans inställning, som lyfte hela Lazio till skyarna. Hade inte Di Canio funnits i truppen igår hade Lazio aldrig segrat. Vikten av inställningen i ett derby som detta såg man i början av andra halvlek, då Roma anföll ursinnigt och för första gången i matchen såg målmedvetna ut. Man kan anta att Delneri i pausen sagt vad Papadopulo och Di Canio sagt till Lazio-spelarna hela veckan...
- Avsaknaden av vettiga byten. Till att börja med finns derbyspecialisten Delvecchio inte ens med i truppen. Sen när det gäller att satsa offensivt i andra halvlek, byts Ferrari (som var bäste försvarare under första halvleken) ut. In kommer en i vanlig ordning fullkomligt osynlig Corvia, som får absolut ingenting vettigt uträttat under de fyrtiofem minuter han får på sig att spela i årets viktigaste match. Att Aquilani kommer in istället för den småskadade Perrotta var dessvärre ett nödvändigt ont, men varför, varför, varför byter Delneri in Candela med tio minuter kvar att spela? Fransmannen är bevisligen helt ur slag och är verkligen inte rätt man att vända ett derby. Varför envisades Delneri med att ha Mido på bänken när han inte ens fick chansen då allt Roma behövde var mål. Delneri är rätt man för Roma, men en del av hans byten är det riktig Capello-stämpel på.
- Mittfältskampen. Med Giannichedda och E. Filippini borta från mittfältet hade undertecknad stora förhoppningar om en seger på mittfältet, där de flesta derbyn brukar avgöras. Med Cufré, De Rossi och Perrotta som är riktiga slitvargar borde mittfältskampen ha vunnits. Istället vinner Lazio en förkrossande seger på det centrala mittfältet, Dabo tilläts markera bort Totti samtidigt som Roma-supportern (!) Liverani får servera den ena smörpassningen efter den andra. Dessutom lyckas de vinna de flesta närkamper på mittplan, och en De Rossi helt ur slag lyckades inte höja sig ett enda snäpp inför derbyt.
- Anfallstyngd. Det är ett ord Roma saknat ända sedan Lejonkungen Batistutas glansdagar, för närmare fyra år sedan. Igår var det pinsamt uppenbart att Roma saknade en targetplayer, en riktig killer, på topp. Montella i all ära, men jag undrar om ens han hade lyckats få hål på Lazios förvånansvärt solida mittförsvar. Visst saknade vi hans löpningar idag (en Mancini helt ur slag fyllde inte det vakuum som lämnades i och med Vincenzos avstängning), men vi hade behövt någon som kunde stångas med Giannichedda och Talamonti, i sann Caracciolo-anda.
- Avgörande mål. Lazio visar prov på effektivitet, Roma hade svårt att ens skapa chanser. Lazios 2-1 mål (75') kom endast fem minuter efter Cassanos kvittering (70'), något som uppenbarligen slog Roma till marken.
- Il Capitano. Ja, ni läste rätt. Totti kom inte i närheten av Di Canio idag, tyvärr. Under första halvlek försökte bröderna Fini.. eh, Filippini, på alla sätt de kunde komma på få Totti ur balans. Deras första halvlek var en ren uppvisning i anti Fair-play. Jag satt bara och väntade på en andra varning för båda bröderna i den andra halvleken. Men det kom aldrig, för i den andra halvleken var de desto mer sansade, något som gjorde en ännu mer frustrerad. Det stod utom allt tvivel att de kört vartenda knep de hade i första halvlek för att få Romas spelare, och framförallt Totti, ur balans för att sedan i andra halvlek ta smäll efter smäll och hoppas att i giallorossi gjorde något överilat (vilket vi också gjorde, gång på gång, något som bör understrykas). Men Totti underpresterar ännu en gång när det verkligen gäller, och hur mycket man än älskar Er Pupone så är det bara att inse att det är alldeles för enkelt att få våran ikon ur balans, vilket är en av anledningarna till att han sällan lyckas i stora sammanhang.
- Pelizzoli. Två ord: Träna utrusningar!
Det här var säsongens viktigaste match, matchen som skulle rädda Romas säsong. Istället blev det säsongens tyngsta kväll med en förlust med en enormt besk eftersmak. I skrivande stund känns säsongen förlorad, men samtidigt är det ett par saker som bör konstaterats. Vi bjöds på sprakande fotbollsföreställning som skymdes något av de bomber och bengaler som kastades in mot plan, men samtidigt var det här ett derby så som ett derby ska spelas (något som det faktum att tio gula kort var i underkant vittnar om). I jämförelse finns det knappt en match i fotbollsvärlden som når samma enorma proportioner. Dessutom är det värt att konstatera:
15/05 20:30 AS Roma - SS Lazio
Hur tungt det än känns nu, så återstår ett derby.
Då är det dags för en ny svit att ta form.
la Lazio é na merda..."
