Otrolig vändning
Ja, vart ska man börja?
Det är väldigt svårt att nu direkt efter matchen att sätta sig ner och skriva någon typ av analys av denna match. Jag hade före matchen en obehaglig känsla att detta kunde gå rakt åt skogen, och det var just det som det såg ut att gå. En fullständigt paradoxal vändning i matchen gav oss tre poäng. Hur kunde detta gå till?
Sampdoria började som det bättre laget i de första tio minuterna. Efter det, handlade matchen enbart om Inter. Vi hade bollinnehavet och målchanserna. Vi har tyvärr under hela säsongen påvisat en stor brist på effektivitet. Jag skulle bara drömma om att få se ett effektivt Inter och hur många mål per match vi skulle göra. De som stod för effektiviteten idag var Sampdoria.
Inter brände i alla fall tre otroligt bra lägen i den första halvleken. Det första läget gav Adriano sig själv då han drog förbi försvaret på kanten och kunde antingen lägga in bollen med en vänsterbredsida eller dundra in den med högerdojan. Istället valde han att skjuta med en vänsteryttersida och den gick helt snett.
Cambiasso skulle ha två riktigt bra lägen, då han båda gångerna var nästan ren med målvakten. Det första läget var helt ren med målvakten, men en mycket bra Antonioli läste situationen och var tidigt nere med handen och räddade.
Överraskade nog skulle Sampdoria ta ledningen precis före halvtid. Ett sedvanligt sovande Inter försvar glömde bort Tonetto på vänsterkanten, men Emre hinner dit, dock skulle den lille turken försvara sig genom att gå på spelaren och inte på bollen, och Tonetto kunde lätt stå på benen. Tonetto sköt in bollen via stolpen och Sampdoriamålet var ett faktum. Det kändes väldigt märkligt då Inters försvar såg ovanligt stabilt ut och Inter hade börjat bygga upp spelet.
Inför den andra halvleken insåg Mancini att spela Emre som högermittfältare var ett misstag, och bytte Stankovic och Emres positioner.
Sampdoria försökte med att öka ledningen, men Cordoba tog ett befogat gult kort då han drog ner Sampspelaren, och det blev en frispark.
Mancini bytte ut Cristiano Zanetti, som annars hade en relativt bra match och in kom Martins. Det blev då ett tremanna-anfall där Adriano gick ut på vänsterkanten och Martins på högerkanten. Personligen förstår jag inte vad Martins ska göra på planen som en kantspelare. Han är en djupledsspelare i dess bemärkelse.
Tyvärr skulle Novellino ta ut den sedvanligt bedrövlige Rossini och plocka in Kutozov. Några minuter senare väljer Mancini att ta ut Adriano istället för Vieri, som i mitt tycke hade en sämre dag, och plockade in Recoba. Med facit i hand, var det bytet det rätta, även om Adriano såg betydligt piggare ut än Vieri. Det ska dock sägas angående Adriano, att han har otroligt mycket kvar att lära. Dessa långskott som han insisterar på börjar bli väldigt enerverande och det tror jag att hans medspelare tycker också.
Sampdoria skulle göra sitt andra mål på sin tredje målchans under hela matchen (tidigare hade Toldo gjort en mycket bra räddning på Flachis skott). Emre misslyckas med en passning då vi var uppe efter en hörna, vilket renderar i en kontring. På kontringen, befinner sig Kutozuv på vänsterkanten och får bollen, och vinner duellen mot Emre och gör mål. Återigen fick Emre ta på sig målet, och det syntes att han var väldigt missnöjd efter detta.
Emre blev omgående utbytt mot Karagounis som skulle spela en biroll i denna bisarra match.
Det kändes verkligen inte som vår dag, speciellt inte när Recoba skjuter ett stenhårt skott i stolpen. Det kändes som att det var ödet att i denna match, skulle vi inte få göra något mål.
Nu började Martins bli mer en djupledsspelare, och nog skulle det betala av sig. En fantastisk passning från Recoba, fram till Martins som drog förbi ett par försvarare och reduceringen var ett faktum. Det kändes dock fortfarande lite halvt hopplöst.
Men bara tre minuter efter detta, skulle Martins kämpa sig till vår kvittering. Han klarar av att stå på benen efter en duell i straffområdet mot en Sampförsvarare, och lyckas på något vänster hitta en bakåtpassning till Vieri som kunde skjuta in kvitteringen.
Det var inte nog med det. Vi skulle också vinna matchen! På övertid, skickar Karagounis in ett inlägg som Vieri nickar tillbaks till Stankovic, som i sin tur petar till Recoba som skjuter in bollen från ca. 25 meters avstånd. Vilken glädje!!!! Det är synd att de supportrar som lämnade San Siro efter 0-2 målet inte fick uppleva denna otroliga vändning.
Inter vann, och det får man säga var rättvist. Även om jag tycker lite synd om Sampdoria, hade de enbart tre målchanser under hela matchen. Vi hade närmare tio stycken. Vi hade också dubbelt så mer bollinnehav än dem. Gladast efter matchen var säkerligen Emre vars misstag såg ut att bli väldigt kostsamt.
Slutsats: Inter är ett märkligt lag.
Ps. Toldo var målvakt och inte Stankovic som grafiken visar
