Gästkrönika: Amantino, nybörjartur? Del II
Bodha funderar kring Amantino.
Så kom då dagen. 09/11/03 var datumet. Det var dags. Det var Derby. Det var upp till bevis återigen. Matchernas match hade anlänt. Det är matchen då alla fotbollsintresserade, älskare och utövare utav sporten över hela planeten sätter sig ner och slår på teven. Det är matchen som man har gått och väntat på. Matchen då hela Rom är som en enda stor krutburk. Matchen då familjekära pappor låser in sina små ungar i ljudisolerade rum och bänkar sig framför burken. Matchen då allt gäller. Stoltheten står på spel, hälsan står på spel, säsongen står på spel. Hela Rom står på spel. Detta mina vänner är inte vilken match som helst. Detta är en av världens absolut hetaste matcher som fotbollen kan bjuda på, om inte den absolut hetaste. Detta är matchen som en miljard människor bänkar sig framför teven för att uppleva. Matchen var jämn, hård och hårresande vissa stunder, men den såg ut att sluta 0-0. Sånt händer i sådana viktiga matcher. Men det var en spelare som ville annat. Det var en spelare som tyckte att det var dags att presentera sig. Roma fick en frispark på högra kanten utanför Lazios straffområde. Cassano gjorde sig redo att ta den. Mancini säger till Cassano att passa honom. Cassano gör för en gångs skull vad han blir tillsagd. Han skickar iväg bollen.
Olimpico exploderade några sekunder senare. Zampa lät som om han hade tappat förståndet. Själv satt jag där och var helt blank i huvudet. "Va? Vad var det där? Vad hände nu?"
Det som hände var helt enkelt fotbollskonst, fotbollsmagi på den allra högsta nivån. Det tog ett par repriser innan hjärnan registrerade målet och jävlar vad vackert det var. Sicken grej! Vilket mål! Hur kan han? Hur vågar han?
Vad är det med han? Vad är det frågan om? En repris till tack. NU!
Amantino hade precis nätat för första gången i Serie A. Inte nog med att han gjorde sitt första Serie A mål, killen väljer att göra det mot Lazio. I sitt första Derby. Straffområdet kryllar av folk och han bara hoppar upp med ryggen mot mål och klackar in bollen i andra hörnet av målet. Mål, tack och hej.
Respektlöst, tyket, vågat, vackert, fotbollspoesi, porrigt, ja, helt enkelt vackert. Guds klack var född. Mancini hade för alltid skrivit in sig i hjärtat på alla Romanisti världen över. Men inte nog med detta, Mancini var inte klar än. Några minuter senare hade han bytt kant och tog emot en boll av Totti i en kontring. Han tog med sig bollen, tittade upp, såg Emerson, skickade iväg bollen, Emerson tryckte till den och 2-0 var ett faktum. Roma vann derbyt och Mancini var klar matchvinnare. Han gör sitt första mål och avslutar med en assist. Mancini alltså. Ni vet han, ifrån Cm.
Har ni av någon anledning inte sett målet, är det bara att klicka in sig på adressen nedanför och njuta.
http://www.coolioz.com/Goals0304.html
"Vem är Cafu?" frågade sig alla nu. "Vem är Cafu?" Vem behöver Cafu när man har Mancini?
Serie A fortsatte, Roma fortsatte vinna och Mancini fortsatte glänsa, assistera och göra mål. Det blev sju mål till i Serie A och ett par stycken i Italienska Cupen och
Uefa. Hans första dubbel kom mot Inter på Olimpico, där hans första mål för kvällen var en läckerbit där med.
Mancini hade presenterat sig, han hade etablerat sig och han hade suddat bort minsta lilla tvivel på honom. Han var kung på sin kant. Han blev uttagen till landslaget och var
med och lirade för Brasilien i Copa America (eller vad den nu heter).
Den här säsongen är Mancini lika självklar i startelvan som Totti. Men den här säsongen är Mancini ganska fruktad. Den här säsongen är han ingen okänd bänknötare ifrån ett
Serie B lag. Den här säsongen är han ingen överraskning. Den här säsongen sätter man två man på Mancini för att stoppa honom. Jag skulle ljuga om jag sa att Mancini är i samma klass som förra säsongen. Det är uppenbart att han inte är det. Vad kan detta bero på då? Var det bara nybörjartur förra säsongen eller är han så bra som han visade oss? Svaret är att han är lika bra som förra säsongen och han kan bara bli bättre. Vad är då problemet? Varför kommer han inte upp i samma klass?
Anledningarna är ganska självklara.
1: Han är ingen överasskning längre. Europa vet vem Mancini är och vad han är kapabel till. Bevakningen är mycket skärpt på honom.
2: Han har knappt fått någon vila sen förra säsongen. Det har varit Copa America direkt efter Serie A, två veckors semester (?) sen iväg till någon oförklarlig turnering i USA med Roma för att sedan fortsätta med försäsongsträningen och sen direkt till Serie A igen. Glöm inte att han bara är 24 år ung. Det sliter på kroppen.
3: Hela Roma sviktar och når inte sin potential
4: Mancinis pappa är väldigt sjuk och det är mycket förståeligt att det svårt för Amantino att koncentrera sig på fotbollen när ens pappa riskerar att gå bort
5: Han får ingen vila
Kontentan av det hela är att Mancini är en högerytter av världsklass och han har mycket kvar på sitt register. Ska man döma bort spelare på grund av några dåliga insatser, kan vi lika gärna göra oss av med mer än halva truppen. Formen går upp och ner och enda sättet att bli bra igen är genom att gå igenom en svår period.
Montella gick igenom sin svåraste period förra säsongen och säsongen innan. Men i år är han tillbaka och är bättre och vassare än någonsin. Det finns ingen tvekan om att Mancini kommer att hitta formen igen. Det gäller att ha tålamod. Vi har inte sett det bästa av Guds klack än.
Det kommer mera...
