Andra raka förlusten
Ett Palermo taggat till tusen blev för mycket för ett blekt och oorganiserat Juventus som inkasserade sin andra förlust på lika många matcher.
I onsdags morse såg Lo Scudetto mer eller mindre ut att vara hemma. Tack vare att Milan förlorat två raka matcher var försprånget för Juventus hela åtta poäng, en till synes ointaglig marginal. Ikväll ser det annorlunda ut. Juventus har precis som Milan tappat allt vad målform heter och har inkasserat förlust nummer två och tre för säsongen, och försprånget är efter morgondagen troligen bara två poäng.
Att det skulle bli en tuff match stod klart på förhand. Juventus är omåttligt populära i Palermo och för hemmalaget var detta en match som inte bara handlade om tre poäng utan om ett sekel av prestige. Om matchen var jämn på läktaren var det Palermo som var strået vassare på planen, från första spark.
Hela matchen spelades i ett oerhört högt tempo. Palermo satte extrem press på Juventus, de slet som djur och fick utdelning. Hemmalaget såg redan från start hetast ut, och skapade en och annan halvchans innan ledningsmålet kom efter bara elva minuter. Buffon boxade bort ett inlägg på ett tveksamt sätt och Brienza fick sikta in sig strax utanför straffområdet, till skillnad från mot Inter bestämde han sig snabbt och placerade snyggt in bollen i Buffons bortre hörn, utan chans för landslagsmålvakten.
Juventus hade svårt med det höga tempot och den hårda pressen. Dessutom finns det säkerligen en psykologisk spärr att klubben inte vänt 0-1 till seger en enda gång under säsongen, något som inte direkt bådar gott.
Tack vare Palermos höga press blev avståndet mellan Juventus lagdelar oerhört stort, vilket innebar väldigt mycket bolltransport och individuella initiativ. Något som inte lyckades. Hemmalagets inställning fanns inte hos Juventus och några riktigt heta målchanser skapades aldrig.
Olivera och Zambrotta fick mycket utrymme på sina kanter i den första halvleken, men skärpan saknades verkligen i avsluten och inläggen. Inte heller Trezeguet eller Ibrahimovic fick några storartade möjligheter. Palermo spelade mycket bra matchen igenom och gav inte bort en enda millimeter i onödan.
Olivera fick Juventus bästa chans i den första halvleken, men frisparken från straffområdesgränsen seglade högt över. Den första halvleken slutade med ledning, och det med mersmak, för Palermo.
Capello valde att byta ut Birindelli till förmån för Zalayeta i paus, för att få mer tyngd i straffområdet. Juventus tog över bollinnehavet och spelet mer i den andra, men de heta chanserna uteblev. Olivera sumpade en hel del lägen, han tog konstiga beslut vid fasta situationer och slog bort en handfull inlägg. Zambrotta var bättre på sin kant, men han uppvaktades flitigt av Palermospelare och fick verkligen slita för chanserna han skapade. Det var dock Zambrotta som skapade det mesta och det bästa för Juventus. Hans offervilja och löpstyrka skapade både hörnor och oreda i hemmaförsvaret.
Halvlekens bästa chans fick dock Palermo, som hela tiden kontrade farligt. Santana flippade bollen över Buffon men missade målet med ett par decimeter. För Juventus var det Zlatan och en allt mer vilt kämpande Emerson som fick de bästa chanserna. Zlatan fick sin chans efter hörna, men en säker Guardalben stod ivägen. Emerson prövade en cykelspark på pass av Zlatan men fick ingen vidare träff.
På det hela taget var det ingen större match av Juventus, men den här kvällen ska också Palermo hyllas. De gjorde en fantastisk match, de agerade precis rätt hela tiden och kämpade ner Juventus. Spelar de rosaklädda så här även i fortsättningen kommer de att bli oerhört svårslagna, men att de ska tända till så här till den milda grad varje vecka är väl knappast troligt. Klart är dock att som de spelade ikväll har de få övermän, få, om ens några, lag Juventus mött den här säsongen har spelat bättre, mer disciplinerat och felfritt än Palermo gjorde ikväll.
Capello har Palermos insats till trots en hel del att fundera över. Juventus kan mycket mer, och behöver få in mer struktur och idéer i spelet. Ikväll var det mycket individuella initiativ och alldeles för mycket långbollar och stora avstånd mellan lagdelarna. Nedved saknas, och Tacchinardis oerhörda vilja att hjälpa laget blir ibland en belastning då han allt som oftast är där han inte ska vara och lämnar Emerson ensam. Nästa vecka väntar tabelltrean Udinese på Delle Alpi i en match som helt enkelt måste vinnas, nu finns det inget utrymme för misstag längre. Capello har förbrukat sin felmarginal och titelkampen är helt öppen igen, tyvärr.
