Capello & co. åter i Rom
Känslorna runt helgens match mellan Roma och Juventus är, precis som vanligt, heta. Capello, Emerson och Zebina återvänder till Olimpico, denna gången i den svartvita tröjan.
Inför varje möte med Roma utmålas matchen av vissa som en otroligt laddad match, med all rätt. Historiskt sett är detta en av de allra hetaste matcherna på säsongen. "Arbetarna" i Rom tar emot "sociteten" från norr. Detta är ett ständigt krig då "överheten" ska få känna att de lever. En tydlig tendens på sistone är dock att det är den ena sidan som håller fast vid denna tradition, medan den andra mer eller mindre ser detta som en i raden av seriematcher som skall vinnas i jakten på "Lo Scudetto".
Enligt tradition river även just detta möte upp en massa gamla sår. Snack om mutor och fusk är något som alltid (märk alltid) kommer fram. Juventus har gjort si, Juventus har gjort så. Jo, Juventus har säkerligen gjort både si och så. Säg det lag som inte har gjort det, speciellt i Italiensk fotboll. Att använda det som ett försvar är dock väldigt fegt. "Vi är inte sämre än några andra, vi är minst lika goda kålsupare allihopa!" När man börjar använda sig av såna argument, ja då är man sannerligen ute på hal is. Hur kan man i ärlighetens namn jämföra olika "brott" med andra och ändå bibehålla en saklig diskussion? En liten reminder, när det väl kommer till kritan: de som skrek högst angående att Juventus skulle ha sysslat med doping var inte "I romanisti", utan snarare en man vid namn Zeman. Istället för att förklara krig mot världen kanske man skulle börja ägna sig åt att försöka vinna titlar. Det är ju trots allt det elitidrott handlar om.
Jag är fullt medveten om att hela dopinghistorien minst sagt har känts som en nagel i ögat för många personer. Med rätta. Om ett lag har fuskat till sig segrar är detta något som man som fans för det laget skäms över, tro inget annat. Men med handen på hjärtat, hur många av alla fans som verkligen brinner för sitt lag skulle lägga sig ner och självdö när något sånt här uppdagades? Vilka är de som väljer att "överge" sitt lag då de t.ex. sysslar med ekobrott? Kärleken (eller vad ni vill kalla det) till ett lag sitter mycket djupare än så. Om det vore på något annat vis skulle inte många föreningar inom toppidrotten ha en speciellt trogen supporterskara.
Om någon hade frågat mig för ett par år sedan om vilka matcher som var årets viktigaste hade jag utan att tveka sagt att det var de mot Roma. Dessa matcher handlade om så mycket mer än om bara tre poäng. Detta är nog något som kommer när man som Juventini hela tiden får ta många glåpord från den samling personer som kallar sig Roma-supportrar. Numera är det dock inte samma sak. Dessa drabbningar känns mer och mer som vad som helst. Visst, Roma har ibland lyckats ställa upp med en bra trupp, men det där lilla extra har försvunnit. Numera är det matcher mot Real Madrid, Milan och andra världslag som känns speciella. För till denna skara kan man sannerligen inte räkna dagens Roma.
Att Capello, Emerson och Zebina "valde" att lämna Roma och flytta norrut till Turin är det väldigt få personer som vet sanningen bakom. Man brukar ju säga att sanningen brukar ligga någonstans mittemellan av vad de båda parterna hävdar. Så är det nog även i detta fallet, vad än folk skriver. Givetvis är jag som Juventussupporter otroligt nöjd med att dessa tre herrar valde just oss. Emerson platsar i vilket lag som helst. Capello är en av världens allra bästa tränare och Zebina har faktiskt funkat mycket bra som högerback hos oss. Enligt många är dessa tre herrar dock några av idrottens allra värsta bovar. De har begått det värsta av alla brott, de har övergett sin lojalitet mot sin gamla klubb, i detta fall lojaliteten mot Roma.
Nu ska alltså dessa tre herrar ställas mot sina gamla lagkamrater för den andra gången. Denna gång i Rom, på Olimpico. Det kommer säkerligen kännas mycket speciellt för dem. Den publik som en gång älskade dessa tre herrar (undantag för Zebina) kommer nu att vara de allra mest hatade i Europa för ett kort tag. Hoppas för Guds skull bara att råskinnen i Rom kan hålla sig i schack så att de slipper att, än en gång, skämma ut sig inför en samlad världspress.
Det känns sannerligen som att en vinst i denna match är ett måste om vi inte ska tappa i kampen om Scudetton. Milan ångar på, på sedvanligt manér. Med lite tur lyckades de till och med att se till att Inters matchsvit till sist tog slut. En vinst mot ett torftigt Roma känns heller inte på något vis som en omöjlighet. Låt oss be för att Capello, Emerson och Zebina hjälper till att köra över sina gamla lagkamrater på deras egen bakgård!
