Inter-Lecce 2-1
Inter var idag tillbaka på vinnarstigen efter säsongen första förlust i förra helgens derby. Lecce var utspelade under stora delar av matchen, men Sicignano storspelade mellan stolparna och segern satt långt inne. En straff som Adriano konverterade gav Inter tre poäng.
Det var denna söndageftermiddag upplagt för numera klassisk underhållning denna säsong. Ligans två målgladaste lag drabbade samman på Stadio G.Meazza och tempot var högt från start.
Lecce tog taktpinnen första minuten, men därefter var det Inter för hela slanten. Man presterade ett snabbt anfallsspel där bollen hela tiden hade bra tempo och där lösningarna oftast var på ett tillslag. I alla lägen utom då de skulle avslutas. Ett hiskeligt inneffektivt Inter lyckades inte bräcka målvaktsfantomen Sicignano trots att Lecces mål under långa stunder var under belägring.
Adriano visade återigen hur man på bästa manér håller sig i dålig målform och sänker sitt självförtroende än mer. Både två och tre tillslag som inte ledde nångonvart, i lägen där en distinkt bredsida hade kunnat räcka för att punktera matchen redan i första halvlek.
Viss om Lecces enorma offensivlusta denna säsong under skicklige Zeman började en liten oro gro när det blåsvarta fartyget inte lyckades gå i hamn trots envisa försök.
Och givet nog i Intersammanhang var oron befogad.
En kvick Leccekontring slutade med att Casetti fann Pinardi på bortre stolpen med en gnutta flyt. Pinardi kunde sedan sänka 0-1 på sin egen retur bakom Carini. Ridå.
Bittert kändes det, men med Inters spel kändes det ändå vidöppet med över en timme kvar att spela. Och repliken från "Il biscione" skulle komma kvickt. Fem minuter senare nådde överspänstige Ivan Cordoba högst i mitten på Mihajlovic vänsterhörna och nickade snyggt in kvitteringen vid den bakre stolpen. Hjältar som Cordoba förtjänar att göra de där målen.
Inter bibehöll sin aktivitet men inga fler mål noterades i protokollet, och en halvbra frispark från Mihajlovic avslutade den första halvleken.
Halvlek numero due blev inte densamma vad gäller intensitet under 45 minuter, men den sista delen blev en liten rysare där bägge lagen bjöd till mer. Lecce stötte då och då fram i enstaka attacker. Men det var mer enmansshower än vad det var lagsspel. Inters duktiga försvar såg till att plocka varje givet anfall, och Carini tilläts inte utföra några överdrivet spektakulära ingripanden.
Annat var det för Sicignano som denna eftermiddag bjöd på en riktigt vass insats. Flera bra parader på hårda och luriga skott ur diverse håll och vinklar. Martins tåfjutt efter en snygg vändning i straffområdet fick han till en riktig pärla på, och lyckades avvärja till hörna. Statisitken 16-2 i hörnor till Inters fördel skvallrar litegrann om hur sysselsatt Sicignano och hans var under matchen.
Inters segermål i matchen kom att dröja tills det enbart återstod minuter på den ordinarie matchklockan. Cruz gled igenom i målområdet men foulades efter mottagningen av Angelo som placerade dobbarna i sidan på ett farligt sätt. Ingen brutal kontakt, men klar förseelse i straffområdet och straff för Inter.
Adriano i bandagerad hjässa efter en krock med Diamoutene tidigare i matchen lade upp bollen, och lurade Sicignano åt fel håll. 2-1 till Inter och lättnad över att ha lurat ännu ett kryss på mållinjen. Sett till spelet, men framför allt chansmässigt bör ingen invända mot slutresultatet.
noterat: I Canalplus ägnar man inte halvtidspausen åt att analysera pågående match och bjuda italienska fotbollsälskare på intressant info. Stämningen får sig en knäpp när man istället bjuds spekulationer om hockeymatcher som inte känns väsentligt för fem öre.
